Nils och Jannes Olsson

I Nusnäs, en mil sydost om centrala Mora, hittar vi två snickerier på var sin sida av Edåkersvägen. De ser kanske inte mycket ut för världen, men här ligger sedan hundra år centrum för Sveriges dalahästtillverkning – något som med åren har blivit en stor turistattraktion. Och här jobbar fortfarande släktingar till de tre bröderna som startade alltihop.

Dalahästar har tillverkats ända sedan 1700-talet, men det var först i slutet av 1800-talet som det började ske organiserat. Några av pionjärerna var Hans Erik Mattsson i Bergkarlås, som förmodligen var den första dalahästgrossisten, och familjen Nisser i Vattnäs, som tidigt började tillverka trähästar i större skala.

De första officiella dalahästtillverkarna i Mora, Sverige och världen uppstod dock i Nusnäs på 1920-talet. 1928 startade bröderna Nils och Jannes Olsson snickeriet Nils Olsson Dalahästar AB, och sex år tidigare hade deras äldre bror Grannas Anders Olsson dragit igång sitt företag Grannas A. Olsson Hemslöjd.

En viktig framgångsfaktor när produktionen tog fart var att båda snickerierna investerade i en bandsåg, som underlättade tillverkningsprocessen. Och det skulle komma att behövas. 1939 var nämligen en tre meter hög dalahäst frontfigur utanför den svenska paviljongen vid världsutställningen i New York, vilket snabbt skapade en stor efterfrågan. Och tack vare sina bandsågar kunde de båda Nusnäsföretagen tillverka volymer som ingen konkurrent var i närheten av.

Än idag förser de två snickerierna världen med hundratusentals hästar varje år. Och det är fortfarande ett äkta hantverk – tillverkningen sker i princip som på 1920-talet, med bandsåg, täljkniv, pensel och färg. Penslarna tillverkas dock inte längre av svanshår från ekorrar och färgen är betydligt mindre giftig idag.

Nils Olsson

Nils Olsson föddes 1913 och dog 1991. Han var gift med Ingrid och tillsammans fick de två söner, som båda jobbade i snickeriet.

Nils och Jannes arbetade i unga år som timmerflottare på ett skilje i Mora-Noret, där de sorterade upp timret som skulle till olika sågverk längre söderut. Men Nils var också en duktig snickare, som kunde göra allt från vävstolar till trähästar – något som så småningom ledde till att bröderna startade sitt eget snickeri.

Nils var kreativ, lojal och vurmade för dalahästar i hela sitt liv. Han reste aldrig bort på semestern, det var Siljan som gällde. Så fort det var fint väder for han ut på sjön för att fiska med sin utterbräda. Nils Olsson vilar på Nya begravningsplatsen i Mora.

Jannes Olsson

Jannes föddes 1915 och dog 1991, ett knappt år efter Nils. Han var gift med Viola. Tillsammans fick de två döttrar, och dottern Gun jobbade i företaget hela sitt yrkesliv.

Företaget och verkstaden var en stor och viktig del av Jannes liv. Han var verksam i snickeriet ända fram till sin död och jobbade långt mer än det som vi brukar kalla för normala arbetstider. Jannes kände en stor kärlek till det företag som han varit med om att skapa och han trivdes allra bäst i verkstaden. Företaget fanns i hans DNA och snickeriet var hans passion.

Även Jannes tyckte om att tillbringa mycket tid på Siljan. Hans stora fritidsintresse var att dra blikta, som är en siklöja som finns på några få ställen i världen. Detta gör man kvällstid med not (ett fiskeredskap i form av ett stort nät).

Jannes Olsson ligger begravd på Nya begravningsplatsen i Mora.

Text: Krister Insulander

Källor: https://www.nilsolsson.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., efterlevande.