Postmoderna eran 1970-1995

Kritik mot exploatering på bekostnad av natur och kultur
Efterkrigstidens arkitektur- och stadsbyggnadsnormer utmynnade på många platser i storskaliga exploateringar på bekostnad av naturvärden och kulturhis­toriskt värdefulla miljöer. Detta rönte kritik från flera håll redan kring år 1970, vilket bland annat manifesterades genom Almstriden i Kungsträdgården 1971. I kölvattnet av missnöjet mot rekordårens byggnadsnormer med storskalighet, zonering och sanering växte nya arkitekturteorier som bland annat riktade fokus mot historiska och miljömässiga värden samt regionala frågeställningar.

Mänsklig skala, variation och sadeltak
Under 1970-talets senare del började nya bostadsområden utformas med ambitionen om att hitta en mer mänsklig skala och större variationsrikedom. Många områden planerades med låg, tät och sluten bebyggelse, efter inspira­tion från äldre tiders byar och stadsrum. Även i de individuella byggnadernas gestaltning märktes ett skifte, där träpanel blev ett mer populärt fasadmaterial både på småhus och flerbostadshus. Flerbostadshusen började också att utfor­mas med sadeltak, efter en period då motfallstak och pulpettak varit popu­lärt.

Bostadsområden som självständiga enheter
En nyhet för det senare 1970-talet var att bostadsområdena i allt större utsträckning planerades som självständiga enheter. Den ökade bilismen och kvinnors ökade arbete utanför hemmet hade medfört att idén om omfattande närservice tappat sin betydelse. Undantaget var dagligvaruhandel, skolor och barnstugor som skulle finnas i närområdet.

Trafikseparering
De nya bostadsområdena planerades nästan alltid med trafikseparering som ledstjärna. Ofta förlades bostäderna i mindre enheter, kring så kallade säck­gator utan genomfartstrafik. Säckgatorna var i sin tur anslutna till större så kallade matargator som ledde ut på huvudstråk.

En regional bostadsmässa
Sommaren 1991 genomfördes Svensk Bostadsmässa i Dalarna 1991. Arrang­emanget kallades även för Bo91. Årliga svenska Bo-mässor arrangerades för första gången 1985 i Upplands Väsby på initiativ från Bostadsdepartemen­tet. Bo91-mässan var den första i sitt slag som arrangerades med en hel regi­on som utgångspunkt.

Alla Dalarnas 15 kommuner involverades och deltog med egna projekt och inspel. I huvudsak visades exempel på nybyggnad- och ombyggnadsprojekt för bostäder, men det förekom även utställningar över tilltänkta projekt samt vissa renoverings- och restaureringsprojekt. Mässan ordnades kring tre huvudsakliga teman, som skulle återspela dåtidens vik­tigaste bostads- och stadsbyggnadsfrågor i Dalarna: kommunal planering, regional byggnadskultur och träteknikutveckling.

BO91 i Mora
I Mora inriktades mässan mot att visa upp nya bostadsformer för äldre. Ett av kommunens två projekt blev servicehuset Noretgården, med 38 lägenheter i olika storlekar samt flera lokaler för gemensamma ändamål. Tanken var att anläggningen skulle hålla en hög arkitektonisk kvalitet och genomsyras av väl genomtänkta lösningar både utomhus och inomhus. Man ville skapa trygghetskänsla, gemenskap och möjlighet till aktiviteter för de boende, samt utforma lägenheterna så att de passade väl med hemtjänstens arbetsförutsättningar. Projektet syftade även till att undersöka om det gick att begränsa byggkostnaderna genom att hålla tidig dialog mellan byggherre och entreprenör.

Byggherre var Stiftelsen Hyresbostäder, och entreprenör Skanska. Byggna­den ritades av Hus & Planarkitekterna. Noretgården kvarstår ännu till stor del med sin ursprungliga karaktär och speglar några av de bostadsmässiga och politiska frågeställningar som var viktiga i Mora under perioden. Nämligen kommunens roll i bostadsförsörjningen för en åldrande befolkning samt han­teringen av höga byggkostnader efter 1980-talets explosiva spekulationsmark­nad.