Historik över Moras näringslivsutveckling

Verkstadsindustrin kom att få ett avstamp i urverkstillverkningen. Under senare delen av 1800-talet tog industrin verkligen fart och breddades med fler produkter. Kunskapen om att bearbeta mässing utvecklades och de första vattenkranarna levererades. Dessa skulle så småningom bli en av Moras profilprodukter. I slutet av seklet började den industriella produktionen av knivar och med den ytterligare ett begrepp i industriprodukter från Mora.

Bild

Foto Sam Lawson/Mora bygdearkiv

1700-talet och herrarbetarna

1700-talet medförde inte några större förändringar vad gäller befolkning och bebyggelse. Upprepade missväxtperioder bidrog istället till att stora skaror drog söderut på arbetsvandringar, betingade såväl av nöden som kanske även lusten att se sig om i världen. Sant och visst är att många av dessa herrarbetare, alltså de som sökte arbete, arbetade åt de rika herrarna. När de arbetat klart återvände de hem med pengar i fickan och därtill med nya idéer och kunskaper inom byggnation och mekanik. Erfarenheter från jordbruk och odling hörde med all säkerhet till det man tog med sig hem.

Ett utmärkt exempel på en sådan utifrån förvärvad kunskap är urverkstillverkningen i Östnor. Krång Anders Andersson från Bogghed i Östnor ska ha lärt sig att göra klockor i Stjärnsund när han var ute på herrarbete, och sedan satt igång egen tillverkning när han kom hem. Urmakeriet utvecklades till en blomstrande näring men efter ett hundratal år avtog tillverkningen.

Verkstadsindustrin

Verkstadsindustrin kom att få ett avstamp i urverken. När tillverkningen avtog började många av urmakarna i stället tillverka symaskiner vid Mora mekaniska fabrik i Östnor, grundad 1865. Denna rörelse var framgångsrik ända tills konkurrensen från billigare utländska produkter blev för stark. Andra mekaniska industrier startade, bland annat FM Mattssons metall- och smidesfabrik i Östnor, som till en början tillverkade kugghjul till urverken. När sedan urmakeriet gick tillbaka övergick FM Mattsson till att gjuta söljor, pinglor och selbeslag i mässing. FM Mattssons industri finns fortfarande kvar men med ett annat produktutbud.

Frosts knivfabrik startade 1891 med tillverkning av åkdon men övergick i slutet av 1890-talet till knivframställning. Även den är fortfarande i gång med sin för bygden så typiska produkt. Företagsamhet och mekanisk skicklighet har utmärkt Mora och skapat en omfattande industri, som under halvtannat sekel bidragit till att ge Mora en berömd näringskulturell profil.

Hantverk och handel

Morabygden är känd för en mycket bred hantverkskultur. Det är belagt att dalkarlarna redan under medeltiden tillverkade slöjdalster för avsalu. De olika byarna har i många fall utbildat sina egna specialiteter. Exempel på morahantverk var och är alltjämt gelbgjuteri, svepteknik, laggning, möbeltillverkning, vävskedstillverkning, korgtillverkning, hårarbete och textila tekniker. Morahästen är känd världen över.

Även sågverksindustrin har varit av mycket stor betydelse för Mora.

Till näringskulturen hör också marknadstraditionen med anor från 1600-talet, och marknad hölls sommar och höst under tre dagar per tillfälle. Den sista officiella marknaden ägde rum 1894. Marknaden flyttades sedan till Kox och upphörde 1913. Marknaderna har tagits upp igen och varje sommar hålls Mora marknad under ett par dagar.

Utvecklingen under 1800-talet

1800-talet kom att medföra en oerhörd utveckling av Mora. Uppluckring av städernas handelsprivilegier, storskiftesreformen och därmed sammanhängande försäljningar av avverkningsrätter blev faktorer, som från 1830-talet satte igång en dynamisk utvecklingsprocess, utmynnande i municipalsamhällesbildningen 1893.

Handelsbodar och banker inrättades liksom apotek och sjukstuga. Kommunikationerna byggdes ut och Mora fick sin första järnvägslinje i juli 1891 med Mora-Vänerns järnväg. I augusti 1891 nådde Gävle Dala järnväg stationen i Noret, och 1892 öppnades bandelen Mora-Noret-Orsa för trafik. De tre nybyggda järnvägarna invigdes med pompa och ståt 14 och 15 september 1892.
1896 förbands slutligen de båda linjerna Mora-Vänern och Gävle-Dala i och med att den nya järnvägs- och landsvägsbron stod klar.

I Mora byggde man också ut skolväsende, brandväsende, sjukvård, telegraf och telefon och annat som hörde till tidens utveckling och ett expanderande samhälle. Mora är en mångkulturell kommun med livsrum för många sektorer, en bygd där en månghundraårig rik kulturtradition lever sida vid sida med kreativt nytänkande och teknisk utveckling.

Källa: Kulturmiljöer i Mora - Barbro Barwing och Anders Romson

Senast uppdaterad: 17 juli 2019