Läde
Läde ligger en dryg mil nordväst om centrala Mora på en sandig platå mellan Lädsjön och Österdalälven och är ett gammalt hemfäbodställe i västra delen av Mora som tidigare kallades Västbygge fjärding. När fäboddriften upphörde under 1900-talet omvandlades många gårdar till fritidshus och ett antal dalaromantiska sportstugor tillkom i anslutning till den äldre bebyggelsen och Lädsjöns stränder.
Lädsjön. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Ortsnamn och äldre historia
Läde nämndes i skrift för första gången i 1539 års jordebok och var vid denna tid en bofast by med en skattebonde. Namnet kommer av den närbelägna Lädsjön. Sjön har i sin tur fått sitt namn av ordet läd som betyder näckrosblad.
Åtminstone från 1670-talet har platsen brukats som hemfäbodar. Efter storskiftet på 1840-talet har fäbodstället brukats av bönder från Selja, Hemus och Östnor. Innan skiftet fanns även gårdar som brukades av bönder från Långlet, Kråkberg och Öna. När fäboddriften nådde sin höjdpunkt under 1800-talet betade cirka 600 djur i området under för- och sensomrarna. De sista fäbodvistelserna ägde rum på 1960-talet
.webp)
Gamla timmerhus intill en gammal fägata som idag är huvudväg genom de äldre delarna av Läde. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsemönster och fäbodvall
Den nuvarande bebyggelsen i Läde består dels av äldre hemfäbodgårdar som bevarats med sin äldre karaktär, dels av nyare fritidshus och småhus som uppbyggts i anslutning till den äldre bebyggelsen samt intill Lädsjöns stränder. De flesta av de äldre gårdarna är samlade på sidorna om en lång före detta fägata med torg och förgreningar på norra sidan om Lädsån. Lädsån mynnar ur Lädsjön och ringlar sig österut förbi fäbodstället genom en ravin.
Läde ligger på en sandig platå som reser sig cirka 35 meter över Österdalälvens vattenspegel. De sandiga jordarna närmast bebyggelsen i Läde har varit förhållandevis lättodlade och nyttjades under bondesamhällets tid som både åker och ängsmark. Norr om den äldre bebyggelsen och söder om Lädsån finns fortfarande större sammanhängande ytor med öppen och hävdad jordbruksmark som varit i bruk åtminstone sedan tiden för storskiftet, troligen betydligt längre.
Bebyggelsens huvuddrag
Den äldre bebyggelsen i Läde består av låga timmerhus med sadeltak och grånade fasader, en karaktär som är typisk för fäbodarna i Mora. Bland den nyare bebyggelsen finns dels sportstugor och fritidshus med dalaromantisk karaktär. Vissa äldre gårdar har även omdanats till fritidshus under 1900-talet och därvid fått en mer dalaromantisk prägel. Det förekommer även exempel på senare tillkomna småhus varav de flesta är anpassade till den äldre bebyggelsens skala och karaktär. Fäbodarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Den äldre bebyggelsen i Läde är grupperad i en slags långsträckt klunga. I den östra delen av klungan ligger de flesta av gårdarna samlade tätt på rad i anslutning till en genomlöpande gata. Denna gata förgrenas sedan till två vägar österut, vid ett trekantigt fätorg med majstångsplats. De flesta av de äldre hemfäbodgårdarna i Läde är ordnade så att fähus och foderbod ligger i anslutning till de ovannämnda fägatorna. Denna karaktär är särskilt påtaglig i den radbetonade östra delen av den gamla gårdsklungan. Läde innefattar många timmerhus med hög eller mycket hög ålder. De äldsta husen är ofta härbren och trösklador.
Kulturhistoriska värden i Läde
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Kvarvarande ytor med öppen och hävdad jordbruksmark, samt jordbrukslandskapets karaktär.
- Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
- I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar om skogsbetet i skogarna kring Läde.
- Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder Läde med andra fäbodställen.
- Det befintliga äldre vägnätet i Läde, inklusive torg och majstångsplats.
- Stängsel i form av gärdesgårdar som skiljer gårdar från äldre fägator.
- Bebyggelsens övergripande karaktär i den äldre gårdsklungan, med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak vid tätt placerade kringbyggda gårdar. Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder.
- Gårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
- Förekomsten av härbren och trösklador vid gårdarna, vilket berättar om det historiska åkerbruket i Läde.
- Fähusens placering i anslutning till ovannämnda vägar, som ofta har varit stängslade fägator.
- Bevarade äldre vindvågar vid brunnar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Befintliga timmerhus samt byggnadernas befintliga stomme, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad. Befintliga träfönster, trädörrar, farstukvistar och verandor.
- Utomhusmiljöer som är bevarade från tiden då fritidshusen först uppfördes med bland annat terrasser och stensättningar av dalasandsten.
Läde i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
På midsommarafton år 1888 utbröt en våldsam skogsbrand i skogarna kring Läde. Man befarade att branden skulle sprida sig söderut genom alla byar ända till Stranden och folk från hela socknen påkallades för att stoppa branden. Efter en veckas arbete lyckades man få elden under kontroll men då hade branden kommit nästan hela vägen till Eldris och härjat uppåt 4 500 hektar skog. Branden undkom Läde med en hårsmån och det brända området döptes därför till Lädebrännan.
Det stora brandområdet återplanterades inte med en gång utan användes istället som betesmark, för bärplockning och för att hämta virke till träkol och tjära. Detta fortgick långt in på 1900-talet. På Täxbergets sydsluttning söder om fäbodstället kvarstår en så kallad lövbränna med asp, sälg, rönn och björk som växte upp till följd av branden. Detta område är idag naturreservat.
Från och med 1900-talets början gjordes insatser för att återbeskoga den stora ytan som brunnit i Läde. Initiativet kom från Mora skogsodlingsförening som bildades år 1905. Återplanteringen gjordes bland annat av skolbarn från Mora som en del av utbildningen.
Norrut från fäbodstället reser sig Hökberget, med en höjd om 385 meter över havet. På bergets sydsluttningar finns en så kallad ödesböle, det vill säga en fornlämning från en övergiven by- eller ett fäbodställe med rester efter tre gårdar, åkermarker och terrasser. Denna bebyggelse etablerades någon gång mellan 900-talet och 1100-talet men övergavs innan storskiftet.Vem som bodde här, och varför de lämnade platsen, är inte känt.
Vasaloppsspåret har sin sträckning genom Lädes östligaste delar..
Lädebrännan gav upphov till en lokal småindustri. Den sista och mest kända tjärfabriken, Läde Kol & Tjärugnar, grundades kring 1940 av kusinerna Axel och Erik Morell från Östnor. Anläggningen drevs i två omgångar, 1940–1945 och 1949–1950, och låg intill järnvägsspåret mellan Mora och Älvdalen.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Läde.