Bergkarlås och Risa
På en solvänd sluttning i nordöstra Mora, alldeles vid gränsen mot Orsa, ligger byarna Bergkarlås och Risa. Byarna nås från Noret via en högt belägen landsväg som idag kallas Turistvägen. Här har människor bott och brukat marken sedan medeltiden och spåren efter deras liv är fortfarande läsbara i tätbebyggda gårdsklungor, stenröseprydda åkermarker och ålderdomliga timmerhus längs byvägarna.
.jpg)
Katernandersgården i Risa och den milsvida utsikten mot Sollerö- och Älvdalsbergen. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bergkarlås
Ortsnamn och äldre historia
Bergkarlås nämns första gången i skrift år 1440 som birkekarlaas. "Björkkarlarnas ås" där Birke betyder björk. Den yngre namnformen Bergkarlås sägs syfta till byn Berget i området och dess bofasta som kallades bergkarlar.
Bystruktur
I Bergkarlås, som är den sydligare av de två byarna, ligger bebyggelsen kring en lång krök till nuvarande Turistvägen och på sluttningarna norr och öster om vägen. Turistvägens sträckning uppåt Bergkarlås är troligen mycket gammal medan sträckningen vidare mot Risa tillkommit betydligt senare.
Gårdarna i Bergkarlås bildar flera tydliga klungor. Den största av dessa
ligger kring Turistvägen och kallas för Byn medan klungan vid korsningen
mellan Stallhagsvägen och Nedre Skerigatan kallas för Skeri. Namnet Skeri
kommer ursprungligen av en gård och den äldsta gårdstomten i byn sägs vara Skeritäppan.
I byns östra del finns ytterligare flera spridda mindre gårdsklungor. Bygatusystemet i Bergkarlås har åtminstone delvis en mycket lång kontinuitet och flera av byns vägar fanns utritade på storskifteskartan från 1840–1845. I byn finns många gårdar som behållit sina lägen i landskapet sedan storskiftet. Även om byggnadsbeståndet vid de flesta av dessa gårdar har förändrats sedan skiftet är det äldre bebyggelsemönstret fortfarande tydligt läsbart.
Jordbrukslandskap
De ännu öppna och hävdade markerna som omgärdar byn har till delar ålderdomlig så kallad småbruten karaktär; det är ett relativt flackt landskap som inte är helt öppet utan har inslag av rösen och trädrader. Förut bredde Bergkarlås slåttermarker ut sig nästan hela vägen ner till Färnäs över en stor torvmyr som kallas för Bergkarlåsfloten. Dessa marker har sedan mitten av 1900-talet vuxit igen med skog och idag kvarstår bara några få hävdade täkter med långsmal form och gamla ängslador.
Majstångsplatser, butiker, skolor och bystugor
Vid korsningen mellan Turistvägen och Rengärdesvägen finns en majstångsplats och en gammal butikslokal, Mattesbudi, som länge användes för loppis och som fik. Längre upp i backen ligger Bergkarlås folkskola uppförd under 1950-talet med tidstypiska tegel- och putsfasader. I korsningen mellan Turistvägen och Risavägen ligger byns bystuga, med faluröda träfasader, som också byggdes kring 1900-talets mitt.
.jpg)
I Bergkarlås finns fortfarande flera bevarade fjås i timmer, vilket annars är ovanligt. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Persgårdens härbren, varav ett har sexkantsknutar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Risa
Ortsnamn och äldre historia
Risa nämndes som Rijssom i skrift 1539. Namnet Risa kommer troligen från en pluralform av ordet ris som betyder småskog. Byn drabbades av en stor brand år 1902 som kraftigt förändrade bebyggelsemönstret. På Risaberget nordöst om byn fanns länge ett utkikstorn, byggt 1893. Ett nytt torn uppfördes 1946 men stängdes för besök 1970 och revs under 1990-talet.
Bystruktur
Risa breder ut sig på Risabergets sydvästsluttning norr om Bergkarlås. Byn genomskärs av Turistvägen som troligen fick sin nuvarande sträckning söderut mot Bergkarlås under 1900-talet.
Vid återuppbyggnaden efter branden 1902 blev bebyggelsemönstret mer utspritt än tidigare. Även om många gårdar har behållit sina äldre lägen förändrades byggnadsbeståndet i Risa som stort till följd av branden. Bland annat fick flera av de äldre gårdarna nya ladugårdsanläggningar sida vid sida med vissa äldre bevarade timmerhus. Byn har även spridit ut sig något genom flytt och nyetablering av gårdar, och i samband med tillkomsten av en del sentida småhus och fritidshus. I sluttningen vid vägen upp på Risaberget finns ett större samlat område med sådana sentida småhus.
Jordbrukslandskap
Väster om byn finns ett sammanhängande och välhävdat jordbrukslandskap med åkrar och ängar i sydvästsluttning. Marken har på flera ställen en så kallad småbruten karaktär med talrika rösen och trädridåer i det annars öppna landskapet. Öster om byn breder sig vidsträckta skogsmarker ut. Det höglänta läget ger storslagna utblickar mot Mora, Siljan och Orsasjön.
.jpg)
Till vänster ladugårdslänga i Risa och till höger panelklädd sidokammarstuga på samma fastighet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Huvuddragen i Bergkarlås och Risas bebyggelse
Bebyggelsen i Bergkarlås och Risa har en karaktär som är typisk för byarna i
nuvarande Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller
faluröd trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare
inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet
år 1900 och modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Bergkarlås och Risa är stora komplexa så kallade klungbyar. Gårdarna ligger tätt samlade, ofta på höjder eller i områden som varit svårare att nyttja i jordbruket.
Byarna innefattar, liksom i många delar av Mora kommun, ovanligt många
timmerhus med hög eller mycket hög ålder. I Bergkarlås och Risa är de äldsta
husen ofta härbren och trösklador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. - Bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet.
- Växtlighet som bär spår efter att ha nyttjats för den historiska djurhållningen, däribland kvarvarande ängsmarker, lövträd som har hamlats eller lövrepats, osv.
- Ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemen som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna. I synnerhet sådana bygator som inte ännu har asfalterats.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Bebyggelsens övergripande karaktär med låga timmer- och trähus
vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett
stort geografiskt område. - Beträffande Bergkarlås, byns tydliga struktur av en komplex klungby
där gårdarna ligger samlade i flera större och mindre klungor
som relaterar till det äldre bygatusystemet. Den tätt bebyggda
gårdsklungan byn är särskilt viktig för läsbarheten av detta sammanhang. - Beträffande Risa, byns karaktär av en komplex klungby med gårdsgrupper företrädesvis på sidorna om Turistvägen-Fäbodvägen och Gamla Risavägen.
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller
nära gatulinjen. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland
stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar. - Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis
spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende
på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar,
hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar,
märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret,
bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor
som bearbetats genom sprätthuggning. - Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. - Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar.
- Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. - Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan sekelskiftet år 1900 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och
farstukurer. - Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar
och kakelugnar interiört. - Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former och volymer. Byggnadernas befintliga fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande fasader, exempelvis i form av frilagda timmerfasader och andra träfasader.
- Befintliga grundmurar i natursten eller bruksmur (betong med frilagd ballast av större stenar).
- Befintliga utformning beträffande tak med en- eller tvåkupiga lertegelpannor, samt klovtak samt kronskorstenar.
- Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs. Befintliga profilhyvlade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar med spetsbågsform där de förekommer. Befintlig färgsättning av fönsterbågar och detaljer kring fönster.
- Befintliga trädörrar samt förtak. Befintliga smidesdetaljer på dörrar.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog samt växtligheten kring Soltorp med bland annat fruktträd och syrenbuskar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, former och volymer. Byggnadens befintliga fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande fasader med liggande faluröd fasspontpanel samt listverk och knutlådor. Befintlig färgsättning beträffande vita detaljer.
- Befintliga grundmurar i natursten.
- Befintliga utformning beträffande tak med tvåkupiga lertegelpannor samt vindskivor och skorsten.
- Befintliga träfönster och fönsterfoder.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor, skorstenar av lertegel och putsade skorstenar, samt skorstenar med naturstenstäckning.
- Befintliga äldre/ursprungliga träfönster, fönsteromfattningar, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form och volym. Byggnadens befintliga fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande putsad sockel och tegelfasader.
- Befintliga utformning beträffande tak med enkupiga lertegelpannor samt vindskivor och skorstenar.
- Befintliga träfönster samt befintlig utformning av utrymmen kring fönster.
- Befintliga entrépartier med exempelvis nischer och skärmtak samt befintliga trädörrar.
- Befintliga belysningsarmaturer och väggfasta urtavlor.
Bergkarlås och Risa i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Norr om Bergkarlås, längs den gamla kyrkvägen mot Risa, ska det finnas rester av en husgrund med en dyster historia. Det sägs att den ende bybon som överlevde digerdöden, pestepidemin som härjade på 1350-talet och dödade stora delar av Sveriges befolkning, bodde här. Han kallades folkligt för Bergkalln eller Berggubben.
Vid landsvägen söder om Bergkarlås låg länge ett så kallat offerkast: en plats där förbipasserande kastade mynt, stenar och granris för att hindra en orolig avliden från att gå igen. Den döde i det här fallet var soldaten Palm från Lima som enligt sägnen berusad frös ihjäl på platsen under en snöstorm. Offerkastet togs bort vid en vägbreddning år 1920, men platsnamnet Palmlegan lever kvar än idag.
I Bergkarlås finns timmerhus som får många svenska byggnadsminnen att verka unga. På Pellasgården finns en trösklada som bedömts vara från 1330-talet och på grannfastigheten Tomsgården står två lador uppskattade till 1360-talet respektive 1400-talet. Det är alltså byggnader äldre än Gustav Vasa som fortfarande står kvar i en levande bymiljö.
På Kingsgårdens ladugård i Bergkarlås finns en överraskande detalj: ytterväggen mot bygatan har putsats med så kallade bandrusticerande mönster; ett dekorativt grepp som annars bara förekom på påkostade klassicistiska byggnader i städer. Hur det hamnade på en ladugård i en dalaby är lite av en gåta som är obesvarad...
Torvmyren Bergkarlåsfloten söder om Bergkarlås utdikades troligen under 1800-talet enligt en princip som kallas myrslog. Syftet var att kunna nyttja marken till slåttermarker.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Bergkarlås och Risa.