Björkvassla och Sivasbacken
Byarna Björkvassla och Sivasbacken ligger norr om Våmån, nära Våmhus
sockencentrum och byarna närmast Våmhus kyrka; Moren, Höjen, Limbäck och Östra Storbyn (dit Sivasbacken ursprungligen räknades).
Länga med stall och lador samt härbre och fähus i den norra delen av Björkvassla. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Björkvassla
Ortsnamn och äldre historia
Björkvassla omnämndes första gången i skrift år 1539, då som Borguasla. Namnet kommer från Björkvasseln, ett biflöde till Våmån som rinner genom byn, där vassel betyder "större bäck". Byn kallades i folkmun förr för Staden, troligen för att man bara kunnat bygga tätt och stadsliknande uppe på holarna då den flackare marken bestod av svårbyggd så kallad jäslera.
Bystruktur och gårdsklungor
Byn är uppdelad i flera olika gårdsklungor:
- Storhol – den största och troligen äldsta, belägen mitt i byn
- Nygård – i sydväst
- Lillängsbacken – vid vägen mot Fyriberg i norr
- Höghol – intill vägen mot Sivasbacken i öster
- Grishol – längst i nordväst
Storhol, Nygård och Lillängsbacken fanns redan vid storskiftet 1844–1849 medan Grishol och Höghol tillkom efteråt. Klungorna binds samman av ett krokigt system av byvägar kring en rundgata vid Storhol.
Jordbrukslandskapet
Jordbruksmarkerna breder ut sig på flacka lerjordar kring gårdsklungorna. Fram till mitten av 1900-talet nyttjades betydligt större ytor och det var i princip fri sikt mellan Björkvassla och den intilliggande byn Bäck. Även öster och norr om byn fanns tidigare jordbruksmark som idag vuxit igen.
Viktiga platser och vägar
Vid korsningen mellan Björkvasslavägen och Fyribergsvägen finns ett bytorg med magasin, majstångsplats, spruthus och busskur. De viktigaste vägarna är Björkvasslavägen söderut mot Våmhus kyrka och Sivarsvägen österut mot Sivasbacken.
.jpg)
Bodar med karaktär från industrisamhällets första skede vid bytorget i Björkvassla. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
.jpg)
Efter industrisamhällets genombrott återanvändes äldre timmerhus för nya ändamål, och genomgick i samband med detta olika slags renoveringar eller ombyggnationer. Många äldre enkelstugor ombyggdes till sidokammarstugor. Ibland fick bostadshusen nya större spröjsfönster. Ekonomibyggnader kunde förhöjas, eller inkorporeras i nya större ladugårdsanläggningar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Sivasbacken
Ortsnamn och äldre historia
Sivasbacken var ursprungligen en del av Östra Storbyn och framträdde som eget ortnamn i skriftliga källor först i början av 1900-talet. Den äldsta kända källan som tydligt visar bebyggelse i området är storskifteskartan från åren 1844–1849. Vid den tiden fanns två större gårdar kring nuvarande Martisbacksvägen samt ett par mindre gårdar i byns södra del.
Under decennierna efter storskiftet växte antalet gårdar successivt och Sivasbacken fick i princip sin nuvarande utbredning och status som egen by. Byn anses ha sina rötter i de gamla fäbodgårdar som anlades till Bonäs under medeltiden, och i byns västra del finns de äldsta kända gårdstomterna. När författaren och hembygdsvårdaren Karl-Erik Forsslund besökte byn kring år 1920 fanns där 28 gårdar, en korgfabrik och en tullkvarn
Bystruktur och gårdsklungor
Sivasbacken består av två tätt bebyggda större gårdsklungor på höjder och backar i landskapet nordöst om Våmån. Det finns också två mindre klungor: en vid vägen mot Björkvassla i byns nordvästra del och en annan nära Våmbro kvarn längst i söder.
Den västra klungan, kring Martisbacksvägen, är sannolikt den äldsta och innefattar byns äldsta kända gårdstomter. Här finns gårdar tätt placerade längs den gamla vägen mot Björkvassla, med jordbruksmark mot Våmån i söder. I klungan finns också ett exempel på en gård som vid ett arvskifte bokstavligen delats itu på mitten.
Den östra klungan tycks i allmänhet vara något yngre, men innefattar också flera intressanta äldre timmerhus och kringbyggda gårdar.
Byns gårdsklungor sammanbinds av slingrande byvägar med rötter i Lintjärnsvägen; den gamla vägen mellan Våmhus och Orsa. Från denna mynnar Sivarsvägen, som leder genom byns västra del mot Björkvassla, och Risbacksvägen, som leder upp mot fäboden Rädbjörka.
Jordbrukslandskapet
De flesta av byns kvarvarande jordbruksmarker ligger intill Våmån i söder. Jordbruksmarkens läge på de flackare lerjordarna, medan gårdsklungorna är samlade på höjder med kullig moränjord, är ett tydligt och karaktäristiskt drag i Sivasbacken – ett mönster som speglar hur behovet av åker och äng styrde bebyggelsens framväxt under bondesamhällets tid.
Fram till 1900-talets mitt fanns även flera större och mindre ytor med åker och äng i skogarna öster och norr om byn. Dessa har sedan dess till stor del vuxit igen. De kvarvarande öppna och hävdade markerna fyller en viktig funktion för förståelsen av det äldre bebyggelsemönstret, bland annat eftersom de skiljer byns olika gårdsklungor åt.
.webp)
Våmbro kvarn är belägen intill Våmån i den sydvästra delen av Sivasbacken. Kvarnrörelsen startade enligt uppgift år 1833 och på sin nuvarande plats från år 1846. Byggnaden består i grunden av en timmerbyggnad som om- och tillbyggts i etapper. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Huvuddragen i bebyggelsen
Bebyggelsen i Björkvassla och Sivasbacken har en karaktär som är typisk för
byarna i nuvarande Mora kommun. Här består bebyggelsen i huvudsak av
äldre, lågmäld omålad eller faluröd trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats
med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar
från tiden kring sekelskiftet år 1900 samt enstaka modernistiska småhus.
Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Björkvassla och Sivasbacken är klungbyar, vilket är den vanligaste byformen
i Våmhus. Då bebyggelsen i gårdsklungorna framförallt är samlade till höjdlägen,
backar och holar, har dessa byar ibland också betecknats som holbyar.
I Storhol i Björkvassla, där gårdarna ligger tätt samlade på en markerad höjd
som kringgärdas av öppen och hävdad jordbruksmark, är denna karaktär särskilt
tydlig. Bebyggelsens samlade läge på höjder är även ett framträdande
karaktärsdrag för de två större gårdsklungorna i Sivasbacken.
Byarna innefattar, liksom i många delar av Mora kommun, ovanligt många
timmerhus med hög eller mycket hög ålder. De äldsta husen är ofta härbren
och trösklador. I Björkvassla och Sivasbacken finns många gårdar som byggts i bitvis kraftiga sluttningslägen. Till följd av detta har många byggnader ovanliga höga grundmurar, samt i vissa fall höga stenplintar som grund. Det förekommer
även exempel på kallmurade stöd- och terrassmurar som överbryggar olika
nivåer i landskapet.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Rösen, murar, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. Mindre ytor i det hävdade jordbrukslandskapet som inte
gått att bruka som åkermark (impediment), men som har haft andra
funktioner. - Slåttermarker med äldre karaktär, samt traditionen med kontinuerligt slåtterbruk på dessa marker.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemen som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna. I synnerhet sådana bygator som inte ännu har asfalterats.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Bebyggelsens övergripande karaktär med låga timmer- och trähus
vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett
stort geografiskt område. - Beträffande Bergkarlås, byns tydliga struktur av en komplex klungby
där gårdarna ligger samlade i flera större och mindre klungor
som relaterar till det äldre bygatusystemet. Den tätt bebyggda
gårdsklungan byn är särskilt viktig för läsbarheten av detta sammanhang. - Beträffande Risa, byns karaktär av en komplex klungby med gårdsgrupper företrädesvis på sidorna om Turistvägen-Fäbodvägen och Gamla Risavägen.
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller
nära gatulinjen. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland
stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar. - Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis
spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar och konstruktioner i gjuthusteknik.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt. Befintlig utformning beträffande klovtak, pärttak och faltak på Våmhus gammelgård.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, fasadkomposition och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grund, samt fasader av faluröd timmerstomme samt omålad liggande fasspontpanel.
- Befintlig utformning beträffande äldre dörrar och fönster.
- Befintlig kvarvarande teknisk utrustning och väggfast inredning interiört, som berättar om hur byggnaden användes som kvarn.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och
farstukurer. - Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar
och kakelugnar interiört. - Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, färgsättning och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande källarsockel av betong, fasader av ljusgrå fibercementskivor, yttertak av lertegel samt skorsten av lertegel.
- Befintliga fönster och dörrar samt yttertrappa med handledare av smidesjärn.
Björkvassla och Sivasbacken i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
På Våmhus gammelgård finns ett fähus, Blecksfjöset, som hämtades från Bleckets fäbodar. Byggnaden medverkade i en äldre film kallad Häxan som delvis spelades in på Blecket. Den franska skådespelerskan Marina Vlaby besökte inspelningen och lämnade sin autograf på byggnadens dörrpost där den fortfarande finns kvar.
En mycket omfattande bisyssla i Våmhus var hårarbetet som började bedrivas under 1830- eller 1840-talen. Vid 1800-talets mitt pågick detta hantverk i alla Våmhusbyar. Hårarbetet gav betydligt bättre betalt än så kallade "herrarbeten" (som träsläjd och kroppsarbete) och bedrevs i huvudsak av kvinnorna.
Tillverkningen skedde både i hemmen och på beställning under arbetsresor, där både små och större grupper av kvinnor och män begav sig ut över hela norra Europa; Finland, Tyskland, England, Skottland, Norge, Danmark och Ryssland för att sälja och idka hårarbete. I vissa fall begav man sig ännu längre bort till Frankrike och Amerika.
Kvinnorna gjorde löshår som användes av kvinnor i alla åldrar och för de yngre kvinnorna gjordes moderiktiga hårprydnader i form av lösa valkar, flätor, bubblor och så kallade chinjonger. Det tillverkades också olika prydnader och smycken som ringar, armband, halsband, klockkedjor, örhängen, broscher och hårblommor.
Parallellt med hårarbetet förekom även tillverkning av så kallade tagelringar, alltså ringar av hästhår, som slöjdades hemma i socknen och skickades med hårkullorna för försäljning på de långa arbetsresorna.
Tillverkningen av flätade spånkorgar lär i äldre tider ha haft sitt epicentrum i Björkvassla och de nordligare byarna Bäck, Heden och Indor. Korgarna från Våmhus blev så välkända att de i delar av Dalarna helt enkelt kallades för en våmhus. Korgmakarna följde hårkullorna på långa resor ända till Norge, Finland och Ryssland och i vissa fall även till Skottland och England.
Enligt historikern Lars Levander kallades Björkvassla förut i allmänhet för Staden, som ett slags öknamn. Troligen kommer denna benämning av att man endast kunnat bygga gårdarna tätt och stadslikt uppe på holarna eftersom den flackare marken består av så kallad jäslera.
Sivasbackens äldsta kända byggnad är ett långsideshärbre som timrades år 1319. Byggnaden har flyttats till sin nuvarande plats någon gång efter storskiftet och ingår i en länga med andra hus. Dess höga ålder går fortfarande att avläsa i detaljer som stockarnas och knutarnas form och den gamla ytterdörren med breda gåtar och smidesband och spår efter ett försvunnet draglås.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Björkvassla och Sivasbacken.