Fu och Fudal
Fu och Fudal är två byar som ligger i Östbygge fjärding, drygt tre kilometer öster om Nusnäs. Fudal är en gammal fäbodmiljö med anor från medeltiden där timmerbyggnader, odlingsrösen och ett levande kulturlandskap fortfarande berättar om vardagen på bondesamhällets tid. Fu är yngre och tog form som stationssamhälle när järnvägen nådde Mora i slutet av 1800-talet. Tillsammans berättar de två byarna om fäbodbruk och självhushåll såväl som industrialisering och modern utveckling.
Gambeldaln i Fudal sett från Skäjsnäsvägen.Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Fudal
Ortsnamn och äldre historia
Fudal omnämns i skrift för första gången i 1539 års jordebok under stavningen Ffogdal. Namnet har troligtvis sitt ursprung i vattendraget Fuån, vars namn i sin tur kan härledas till det äldre ordet fúi, med betydelsen "ruttenhet" eller "dy". Det kan även syfta på det myränge norr om Fu som i äldre tid kallades Föj, Fåjmör eller Fumyr. I dagligt tal kallas byn ofta bara Dalen.
Fudal är en gammal blandby med såväl fast boende som fäbodbebyggelse. Med tiden blev Fudal den närmast belägna hemfäboden för bönderna i Nusnäs. Längs Fuåns sträckning bedrevs en mångårig kvarnverksamhet. På storskifteskartan från 1840-talet finns sex kvarnar eller sågar utritade; däribland den gemensamt ägda Dalsågen som sägs ha anor från 1500-talet.
Platsen omges av traditioner och sägner. Enligt en lokal berättelse ska det ha funnits ett kapell på Dössbacken, och Fudal sägs i urminnes tider ha varit en kyrkby tillhörande Leksand. Lämningar efter ett gravfält har påträffats vid Skäjsnäsudden. Området kopplas även till Fupolskan, även kallad Tulitovalåten, som är en sång som skildrar en vallkullas nödrop när hon och hennes djur överfalls av rövare i skogen.
Flera av byns äldsta timmerbyggnader har genom åren flyttats till andra platser och bevarats där. Anders Zorn förvärvade en visthusbod daterad till år 1308, och den gamla Bokasgården förvärvades av Emma Zorn och Gerda Boëtius och återuppställdes på exakt samma sätt på Zorns gammelgård i Mora, där den fortfarande kan besökas.
Bystruktur och gårdsklungor
Vid storskiftet på 1840-talet fanns ett femtiotal fäbodgårdar i Fudal, varav många sannolikt samägdes av flera familjer. Gårdarna var fördelade i flera mindre klungor i ett öppet odlingslandskap kring Fuån. Den största och troligtvis äldsta klungan låg på östra sidan om ån, i ett område som kallas Gambeldaln. I väster följde bebyggelsen bygatan, och ett antal av dessa gårdar på rad finns fortfarande bevarade i landskapet.
De flesta gårdar var vid denna tid kringbyggda; en del i sluten fyrkantsform, andra kringbyggda åt två eller tre håll. Sedan storskiftet har bebyggelsemönstret förändrats. De äldre klungorna har glesats ut och ny bebyggelse har tillkommit i jordbrukslandskapets utkanter. Trots detta är en ovanligt stor andel äldre hemfäbodgårdar bevarade med sina ursprungliga lägen och sin karaktär från bondesamhällets tid, vilket gör Fudal till en sällsynt välbevarad miljö.
Jordbrukslandskapet
Jordbrukslandskapet i Fudal har till stora delar bevarat sin äldre, småbrutna karaktär. Kring Fuån breder marker ut sig med stora odlingsrösen och flacka stengärdesgårdar som vittnar om ett mödosamt uppodlingsarbete under äldre tider. Många av odlingsrösen har en långsmal form som följer de åkergränser som kan avläsas på 1840-talets storskifteskarta.
I byns nordvästra del ligger Djupmyren; ett myrmarksområde som dränerades och omvandlades till äng under det sena 1800-talet. Här finns flera bevarade äldre ängslador av timmer, ibland uppförda av äldre stall som blivit uttjänta i sin ursprungliga funktion. I öster, kring Gambeldaln, berättar stora flacka odlingsrösen om hur den steniga marken bröts upp och gjordes brukbar. Landskapsbilden präglas av vidöppna hävdade ytor som bryts av åkerholmar och trädridåer; ett kulturlandskap som fortfarande är läsbart och levande.
.jpg)
I Fudal finns flera mycket välbevarade fäbodgårdar. Här syns Femgard i fäbodställets nordvästra delar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Två välbevarade äldre hemfäbodgårdar vid Fudalsvägen i den västra delen av Fudal. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Fu
Ortsnamn och äldre historia
Ortsnamnet Fu är relativt ungt och etablerades troligtvis i samband med att järnvägen drogs fram och Fu fick en egen station på 1890-talet. Namnet delar ursprung med förledet i Fudal och syftar ytterst på vattendraget Fuån och dess äldre beteckning, med anknytning till det fornnordiska ordet fúi – "ruttenhet" eller "dy".
Historiskt sett utgjorde det som i dag kallas Fu en del av Fudal. På storskifteskartan från 1840-talet redovisas här endast ett par gårdar på vardera sida om Fuån. En av dessa var Pettersgården vid nuvarande Bagar Rulles väg, uppförd under sent 1700-tal som sergeantställe och sedermera utvidgad med gästgiveri och skjutsstation. Bergslaget förvärvade gården, som arrenderades ut till en Kolar Petter – och därav fick den sitt namn. Gården ska senare ha flyttats och inretts som café i Sundborn.
När Falun-Rättvik-Mora Järnväg öppnade för trafik år 1891 fick Fu en egen station och förvandlades till ett litet stationssamhälle på landsbygden. Stationshuset öppnade först som hållplats i december 1891 och som fullständig station i januari 1892, och var i bruk fram till 1965. I spåren av järnvägen etablerades nya verksamheter: ett sågverk, en tjärfabrik (1909) och en korgfabrik vars byggnad från 1902 fortfarande finns bevarad.
Bystruktur och gårdsklungor
Fu är till ytan den mindre av de två byarna och är belägen i direkt anslutning till riksväg 70. Bebyggelsen breder ut sig på båda sidor om riksvägen och präglas i nordväst av en sågverksanläggning med rötter i järnvägsepoken. Öster om vägen ligger ett antal villor och fritidshus längs Patrons väg och Fudammen.
Till skillnad från Fudal, som har medeltida anor som blandby, uppstod Fu som en självständig by i samband med järnvägens ankomst i slutet av 1800-talet. Bystrukturen är därför i grunden ett stationssamhälles; mer linjär och kopplad till riksvägens och järnvägens sträckning snarare än de äldre bondebyarnas bebyggelsemönster. Längs Bagar Rulles väg finns dock ett gårdsläge, Lisgården, som var bebyggt redan vid storskiftet och som bevarar spår av en äldre bebyggelsestruktur.
Jordbrukslandskapet
Fus omgivningar präglas av vatten och öppna marker. Norr om riksvägen ligger våtmarksområdet vid den numera brustna Fudammen – en fd uppdämning vars fördämning brast i början av 2000-talet och som i dag utgörs av ett mindre vattendrag och våtmark. I skogarna österut ligger ett naturreservat med sjöarna Västertjärnen och Östertjärnen, som bland annat försörjer Fuån med vatten.
Längs Bagar Rulles väg omges Lisgården av öppna marker med gamla och uppvuxna träd, ett jordbrukslandskap som hänger samman med gårdens långa historia på platsen. Järnvägens ankomst innebar en tydlig förändring av hela området, och det är i dag framför allt spåren från industrisamhällets genombrott – snarare än det äldre fäbodlandskapet – som sätter sin prägel på Fu och dess omgivningar.
.jpg)
Fu tullkvarn byggdes år 1895 och var i drift fram till 1980-talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Ladugårdsanläggning i Fu där en äldre timmerstomme byggts in i en resvirkeskonstruktion. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Huvuddragen i bebyggelsen
Bebyggelsen i Fu och Fudal har en karaktär som är typisk för byar och fäbodar
i nuvarande Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller
faluröd trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare
inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet
år 1900 samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I Fudal finns ett antal välbevarade fäbodgårdar på samma gårdslägen som visas
på storskifteskartan från 1840-talet. Det finns även en mängd välbevarade äldre
timmerhus, varav vissa kan ha hög eller mycket hög ålder. Enstaka byggnader
kan härröra från medeltiden och andra från 1500-, 1600- och 1700-talen.
De äldsta byggnaderna är i regel ekonomibyggnader som långsideshärbren,
stall och trösklador. I Fudal finns även ovanligt många välbevarade äldre fäbodstugor i form av enkelstugor och sidokammarstugor. Den ålderdomliga timmerbebyggelsen är till största del koncentrerad till de äldre
byggnadsklungorna men många ekonomibyggnader har också flyttats till
nya platser, i anslutning till nyare fritidshus eller permanentbostäder.
Fu karaktäriseras framför allt av bevarade byggnader som berättar om hur
platsen förändrades efter järnvägens ankomst. Bland annat finns byggnader
som berättar om uppkomsten av nya småindustrier och om jordbrukets förändring kring sekelskiftet år 1900. I närheten av riksvägen finns en kvarn från
den senare delen av 1800-talet och ett äldre bostadshus som fungerat som
mjölnarbostad.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Kvarvarande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark.
- Odlingsrösen, stenmurar och terrasser på och i anslutning till den
gamla fäbodvallen och jordbrukslandskapen i Fudal. - Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
- I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar
om skogsbetet. Även lösa föremål som användes på gårdarna kunde märkas med ristningar eller brännmärkningar, exempelvis genom att med ett bomärke markera ägande. - Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder Fudal med hembyn Nusnäs, samt andra mer avlägsna fäbodställen i Östbygge fjärding.
- Det befintliga äldre vägnäten på fäbodarna, inklusive torg och majstångsplatser. I synnerhet mindre vägar som förblivit oasfalterade.
- Stängsel i form av gärdesgårdar som skiljer fäbodgårdar från äldre
fägator. - Fäbodgårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
- Fäbodställets äldre bebyggelsestruktur med flera mindre gårdsklungor och tätt placerade kringbyggda gårdar. Den äldre bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet, i synnerhet i anslutning till Gambeldaln och Fudalsvägen.
- Fastighetsindelningar med anor från storskiftet, vilka återspeglar
markanvändningen över tid. - Den äldre bebyggelsens övergripande karaktär med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd.
- Förekomsten av härbren och trösklador på fäbodstället, vilket berättar om det historiska åkerbruket.
- Ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende
på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar,
hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar,
märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret,
bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor
som bearbetats genom sprätthuggning. - Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. - Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga utformning beträffande fasader av frilagd timmerstomme samt fasspontpanel.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar.
- Befintliga farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga fönster. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel. Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga väggfasta detaljer samt teknisk utrustning från tiden innan år 1930 interiört i kvarnbyggnaden.
- Befintliga dammvallar, kanaler, broar, stenvalv, tuber och andra vattennära kulturlämningar som berättar om hur vattenkraften i Fuån har nyttjats för olika ändamål.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga äldre/ursprungliga träfönster, fönsteromfattningar, fönsterluckor, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd. Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
- Befintliga belysningsarmaturer.
Fu och Fudal i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Området kring Fu och Fudal sägs vara platsen för en dramatisk händelse långt tillbaka i historien. Enligt sägnen överfölls en vallkulla och hennes djur av en grupp rövare ute i skogen. Händelsen har gett upphov till Fupolskan – även kallad Tulitovalåten vars text skildrar vallkullans nödrop:
"Tulitu, tulitova. Tolv män uti skogen – storoxen stungo de, skällkon bundo de, vallhunden hängde de..."
Som straff ska rövarna ha stenats till döds ute på den ö som i dag heter Tjuvholmen. Händelsen ska ha ägt rum på 1100-talet, och länge gick historien att benrester från de dödade rövarna hade hittats på ön. Författaren Karl-Erik Forsslund noterade dock på 1920-talet att folk genom åren tagit med sig benbitar hem som souvenirer och att det därför inte längre finns några lämningar kvar att tala om.
Fu korgfabrik grundades av skogshandlaren Barbro Anders Andersson (1844–1913), som lär ha inspirerats av de skickliga korgmakarna i Våmhus. Tillverkningen registrerades officiellt 1897, men inofficiellt hade korgar sannolikt vävts redan dessförinnan.
År 1902 stod en ny trevåningsfabrik klar, komplett med ångmaskin i bottenvåningen som både drev maskinerna och försåg byggnaden med elektriskt ljus. Fabriken var också bland de första i trakten att få telefon, vilket var en verklig nyhet. Beställningar kunde nu ringas hem direkt från långa säljresor. Som mest fanns sju korgfabriker i Nusnäs och tre i Fu. Byggnaden från 1902 finns fortfarande kvar.
En lokal sägen berättar att Fudal en gång i världen var en kyrkby som hörde till Leksand och att byn hade sina egna fäbodar i Fåsås. Enligt traditionen minskade befolkningen i Fudal, medan grannbyarna Nusnäs och Färnäs växte sig stora. Platsen för det påstådda kapellet på Dössbacken finns registrerad hos Riksantikvarieämbetet, och även den plats som ska ha inrymt en kyrkogård är utpekad. Lämningar efter ett gravfält har faktiskt påträffats vid Skäjsnäsudden längst i söder, vilket ger sägnen en viss trovärdighet.
Den gamla Bokasgården i Fudal förvärvades efter Anders Zorns död av Emma Zorn och Gerda Boëtius. I slutet av 1920-talet flyttades gården med alla sina inventarier till Zorns gammelgård i Mora där den återuppställdes på exakt samma sätt som den hade stått i Fudal. Där kan den fortfarande besökas i dag.
En annan byggnad som lämnade Fudal är en visthusbod som Anders Zorn själv köpte och som är daterad till år 1308.
Fu tullkvarn vid Fuån togs i drift år 1895 och under nästan ett helt sekel malde den säd åt bönder från både när och fjärran. Kvarnen drevs ursprungligen med vattenkraft men när riksväg 70 byggdes om på 1960-talet avlägsnades vattentrumman och de sista åren fick mjölnaren klara sig med elektricitet i stället.
Den siste mjölnaren, Olpers Karl Andersson, gick i pension i början av 1980-talet och med honom upphörde en kvarnverksamhet längs Fuån med anor från åtminstone 1500-talet.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Fu och Fudal.