Gesunda och Ryssa
Gesunda och Ryssa är två bebyggelseområden i Sollerö socken i Mora kommun. Både Gesunda och Ryssa var ursprungligen hemfäbodar som kring 1870-talet, under industrialiseringen, kom att utvecklas till en slags komplexa blandbyar med både fäbodgårdar och bofasta gårdar.
.webp)
Sommarnöje i form av en återskapad hemfäbodgård i Gesunda. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Riksintresse för kulturmiljövården
Gesunda och Ryssa är riksintresse för kulturmiljövården på grund av sina fornlämningsmiljöer med koncentration av lågtekniska järnframställningsplatser som förmodligen har samband med gravfälten på Sollerön.
Här finns mer information om riksintressen för kulturmiljövården i Mora kommun.
Gesunda
Gesunda ligger vid vid foten av Gesundaberget i den sydvästra delen av Solleröhalvön.
Ortsnamn och äldre historia
Gesunda var ursprungligen en hemfäbod och omnämns i skrift för första gången år 1663, då under namnet "Essundha". Namnet Gesunda härstammar från fornsvenskans "eisa", som betyder ungefär "fara fram med våldsamhet eller stark fart". Det är inte byn i sig ordet syftar på utan Gesundån som forsar genom samhället med en fallhöjd på 50 meter. Ån var länge en viktig kraftkälla och redan vid en fäbodinventering som gjordes år 1663 nyttjades den för drift av tre kvarnar.
Under 1700- och 1800-talen växte Gesunda till att bli Sollerö sockens allra största fäbodställe. Här fanns fäbodgårdar tillhörande nästan samtliga byar på ön men främst till byn Utanmyra. Under fäbodväsendets storhetstid på 1870- och 1880-talen fanns det ett hundratal hemfäbodgårdar på Gesunda. Hit färdades solleröborna varje vår, i äldre tider med hjälp av flottar och senare med så kallade storbåtar över Siljan.
Det fasta boendet tog fart under industrisamhällets genombrott i slutet av 1800-talet. I slutet av 1800-talet fick området fast broförbindelse med Sollerön och det uppfördes en ny tullmjölkvarn vid Mångbro. Det var först i början på 1900-talet som Gesunda började föras som en egen by i kyrkoböckerna och under åren 1919–1927 fanns här 23 bofasta hushåll. År 1940 hade antalet vuxit till 50 och under 1980-talet bodde drygt 110 hushåll permanent i byn.
Bebyggelsemönster
Den nuvarande bebyggelsen i Gesunda består av en stor blandning av äldre fäbodgårdar, nyare gårdar utan kvarvarande jordbruk, småhus, fritidshus och olika anläggningar. Den äldre bebyggelsen samlas kring ett komplext system av bygator som förgrenar sig från nuvarande Gesundavägen mellan Siljansnäs och Mora. Bebyggelsen i de västra delarna av Gesunda har vuxit fram ur en mycket stor klunga med före detta hemfäbodgårdar i en bitvis brant nordöstsluttning i området närmast Gesundån. I denna klunga ligger bland annat Lundgården eller Svarfgard, som är en komplett bevarad hemfäbodgård som ägs och förvaltas av Sollerö hembygdsförening. Från denna klunga avlöper Siljansvägen som sedan gammalt har nyttjats som färdväg ned till Siljan och som idag leder ned till bron mellan Gesunda och Sollerön.
Söderut längs Gesundavägen från den gamla huvudklungan finns flera mindre gårdsklungor med lång kontinuitet som fortfarande kantas av öppna och hävdade jordbruksmarker. Mellan den historiska huvudklungan och Siljan fanns förut ett större sammanhängande jordbrukslandskap som under senare hälften av 1900-talet till stora delar bebyggdes med småhus och fritidshus. De sydligaste delarna av Gesunda består av sandig hedmark. För sig självt i dessa marker ligger gårdsklungan Långtora samt Wassgården som har hört till Korsnäsbolaget. Längst i söder ligger Mångbro som fått sitt namn av en bro över Mångån.
På Brändan, ett höglänt område söder om Gesundavägen i anslutning till den gamla huvudklungan, finns ett bönhus som uppfördes åren 1886–1887 och som har nyttjats av flera kristna samfund i ekumenisk anda. Intill bönhuset finns ett före detta skolhus från tiden kring år 1930, som idag nyttjas som bystuga. I byns västra delar ligger även Måstäpp, där Anders Zorn bjöd upp till spelmanstävling sommaren år 1906. Måstäpp har även nyttjats för danser. I byns sydöstra del ligger Tollagården, en fäbodgård som under 1940-talet började att ombyggas till ett dalaromantiskt semesterhem.
.jpg)
Bönhuset på Brändan i Gesunda. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Under 1930-talet fick utförsåkning ett första genombrott i Sverige inspirerat av utvecklingen i Alperna på 1920-talets. I Dalarna blev man tidigt nyfiken på utförsåkning som en ny sport och skid- och friluftsfrämjandets olika lokalavdelningar engagerade sig och lyckades redan tidigt få tillstånd flera föreningar och tidiga slalombackar.
I Sollerö socken var Gesundaberget redan under 1920-talet ett populärt utflyktsmål med en liten kaffestuga på toppen och området utvecklades under 50-talet med skidbacke och skidlift. År 1960 uppfördes en toppstuga ritad av arkitekten Ivar Britz i Leksand. Byggnaden utformades som en stor timmerbyggnad med dalaromantiska och modernistiska drag med syfte att smälta väl in i miljön och byggnationen sysselsatte många hantverkare från Sollerön.
Norr om Gesundaberget ligger Tomteland som är en tematisk nöjespark som uppfördes år 1984. Anläggningen är uppbyggd kring Styggravbäcken, som är ett av Gesundåns tillflöden, och omfattar ett trettiotal större och mindre timmerhus och andra byggnader i en säregen sagoinspirerad stil.
Skisser för husen togs fram av Art director Ray Smith och ritningar utfördes av arkitekt Björn Uhlén vid FFNS arkitekter i Stockholm. Själva byggandet sköttes dels via Byggnadsfirman Anders Diös AB, dels via timmermän från Sollerön. Stor vikt lades vid hantverkskvalitet och detaljutformning vilket bland annat innebar att alla synliga bjälkar och stolpar handbilades och att specialdimensioner av timmer användes.
När semesterlagen infördes 1938 innebar det en blomstrande tid för turismen i Dalarna och på många platser växte semesterhem och stugbyar fram. Tollagården och Åsengården är exempel på den typen av anläggningar.
Skräddarkvarn och Vikskvarn i Mångån
Mångbro kvarn
Skolhus i Gesunda
Bönhuset i Gesunda
Tollagården
Stugby i Gesunda (vid Nörderängsvägen, Holplan, Gladvägen och Trappvägen)
Gesundaberget och toppstugan
Tomteland
Ryssa
Vid Ryssåns utlopp i Siljan på gränsen till Mora socken ligger det forna hemfäbodstället Ryssa som under 1870-talet började befolkas av fastboende och idag har karaktären av en by med en större bofast befolkning på gårdar och i sentida småhus.
Ortsnamn och äldre historia
Ryssa nämndes i skrift redan år 1440 som "rydssa". Namnet kommer av ån, som i sin tur fått sitt namn antingen av den dialektala benämningen för röjning, ryd eller röd eller av fisken ryssing. Ryssa omnämndes för första gången i skrift i samband med att bönderna på Sollerön stämde bönder från Vika för intrång i sikfisket i den nedre delen av Ryssån. Solleröbönderna vann tvistemålet och fick ensamrätt på fisket i ån men konflikterna kring fisket fortsatte ända in på 1600-talet.
De första bofasta invånarna
Under 1870-talet började Ryssa befolkas av fastboende. (Även om redan 1539 års skattelängd namngav Lars Ersson som den första fastboende.) Mjölnaren vid Ryssa kvarn var bland de tidiga bofasta i byn och vid sekelskiftet 1900 hade det fasta invånartalet blivit så stort att man behövde inrätta en skola. Den första skolan startades på en övervåning i Björkkvistgard och flyttade sedan till ett nybyggt skolhus i södra delen av byn. Kring denna tid började även andra verksamheter, som gästgiveri och affär, att etableras i byn.
Före detta folkskolan i Ryssa. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vattenkraft, tegelugn och Ryssa Elverk
Vattenkraften i Ryssån nyttjades under lång tid för kvarndrift. Redan 1663 fanns en så kallad strömmekvarn (dvs. en kvarn som kunde placeras direkt i det strömmande vattnet och inte krävde en damm) i ån. Under 1800-talets senare del drev vattenkraften både tröskverk, sågverk och pärthyvlar i Ryssån.
I byns södra del finns lämningar från Ovansiljans enda kända tegelugn. Tegelugnen hörde ihop med ett tegelbruk som var i drift från 1870-talet till 1900-talets början.
År 1913 bildades Ryssa Elverks AB med syfte att etablera ett kraftverk i Ryssån. Bolaget sökte medel från intressenter i hela bygden, däribland Anders Zorn. Det första kraftverket i byn färdigställdes år 1916 väster om byn, med tillflöde via en 1280 meter lång kanal från en damm i Budsäl. Själva kraftverket uppfördes i tidstypisk anda med tegelfasader, spröjsfönster och trappstegsliknande gavlar men har senare om- och tillbyggts. Kraftverket kompletterades senare med ytterligare en station längre nedströms i byn.
Bebyggelsemönster
Bebyggelsen i Ryssa består av en stor klunga med äldre fäbodgårdar, nyare gårdar, småhus och andra byggnadsverk på båda sidor om Ryssån.
Större koncentrationer av äldre bebyggelse finns kring Ryssnäsvägen, Ryssa bygata ( som också är landsväg mellan Siljansnäs och Mora), Bönhusvägen och Skålnäsvägen norr om Ryssån samt i området ovanför Borstnäsvägen i byns södra del.
Den mer sentida bebyggelsen i form av småhus och fritidshus från 1900-talet består till ganska stor del av moderna timmerhus och ombyggda äldre timmerhus.
I byns södra del ligger ett särskilt intressant exempel på sentida timmerhus i form av Ryssagården. Gården uppfördes av den Ryssabördige konstnären Elon Garp under det sena 1900-talet som bostad, ateljé och utställningslokal.
Ryssagården. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Allianskapellet i Ryssa. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Huvuddragen i bebyggelsen
Den nuvarande bebyggelsen i Gesunda och Ryssa består av inslag från flera olika tider. Det finns dels områden med bevarad äldre karaktär, där bebyggelsen består av äldre kringbyggda hemfäbodgårdar med timmerhus och bofasta gårdar som har fått sin nuvarande karaktär efter industrisamhällets genombrott. Det förekommer även hemfäbodgårdar som ombyggts till bofasta gårdar. Dessa gårdar innefattar både äldre timmerhus, nyare större manbyggnader med träfasader samt större ladugårdar. I anslutning till de äldre gårdsklungorna samt i de förutvarande odlingslandskapen finns även fritidshus från 1900-talet. Fritidshusen är ofta uppförda i lågmäld stil med faluröd eller omålad timmerstomme eller träfasader samt dalaromantiska detaljer. I Ryssa och Gesunda finns även områden med småhus som uppfördes i slutet av 1900-talet, varav vissa likt fritidshusen uppförts med timmer- eller träfasader samt dalaromantiska detaljer. Byarnas och fäbodarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I Gesunda och Ryssa finns flera exempel på timmerhus med hög eller mycket hög ålder. Timmerhus med hög ålder kännetecknas ofta av välarbetade knutar samt ålderdomliga takkonstruktioner i form av mångåstak och laggtak.
I Gesunda finns flera sommarnöjen som uppbyggts för att efterlikna bygdens traditionella hemfäbodgårdar. Dessa sommarnöjen är ofta sammansatta av flyttade timmerhus, som i flera fall har hög eller mycket hög ålder. (De berörda gårdarna beskrivs mer ingående i rapporten under rubrikerna Timmerhuskulturen och Dalaromantiska sportstugor och fritidshus.)
Både i Ryssa och Gesunda finns exempel på kvarnar, kraftverk och andra vattennära anläggningar som uppfördes under industrisamhällets första skede. Dessa anläggningar berättar om industrisamhällets genombrott i Sollerö socken och har i många fall höga kulturhistoriska värden.
På och kring Gesundaberget finns sport- och nöjesanläggningar som uppfördes under det sena 1900–talet, och som berättar om framväxten av nya näringar i Sollerö socken vid denna tid.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Ryssa och Gesundas karaktär av hemfäbodar, med avseende på byggnadsbeståndet vid de bevarade äldre gårdarna samt förekomsten både åker- och ängsmarker i anslutning till bebyggelsen. Utmärkande för hemfäbodgårdarna är att de innefattat kompletta månghussystem med manbyggnader, djurhus och byggnader för spannmålshantering i form av härbren och trösklador. Gesunda är särskilt utmärkande i egenskap av att ha varit ett av Dalarnas största fäbodställen.
- Kvarvarande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark samt mark som används för bete.
- Odlingsrösen, stenmurar och terrasser i anslutning till de gamla jordbrukslandskapen.
- Fornlämningar i form av exempelvis grunder från äldre fäbodgårdar.
- Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
- I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar om skogsbetet.
- Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder fäbodarna och deras respektive hembyar. I Ryssa och Gesunda är strukturen med Båthus vid Siljan särskilt viktig för läsbarheten kring hur man färdades till fäbodarna i äldre tider.
- De befintliga äldre vägnäten på fäbodarna, inklusive torg och majstångsplatser. I synnerhet mindre vägar som förblivit oasfalterade.
- Stängsel i form av gärdesgårdar som skiljer fäbodgårdar och jordbrukslandskapet från äldre fägator.
- Fäbodgårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
- Den äldre bebyggelsens övergripande karaktär med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd. Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder på flera fäbodar i området.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar,
märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga vindvågar.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Vattennära lämningar i form av dammar, kanaler, stenskoningar och dylika anordningar.
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintliga fönster, dörrar samt smidesdetaljer på dörrar och laggtak. Befintlig utformning beträffande fasader av timmerstomme, yttertak av lertegelpannor, skorstenar, grundmurar, tekniska installationer för kvarndriften samt fast inredning.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Vattennära lämningar i form av dammar, kanaler, stenskoningar och dylika anordningar.
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintliga äldre fönster och dörrar samt befintlig utformning beträffande fasader av liggande fasspontpanel, listverk, fasadbundna snickerier, farstukvistar, skorstenar, konturerade taksparrar och yttertak av lertegelpannor.
- Befintlig jordkällare samt öppen och hävdad jordbruksmark som brukats under mjölnarbostället.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten. Fähus som är byggda med gjuthusteknik.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, torn, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens ursprungliga former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader av locklistpanel.
- Ursprungliga fönster och dörrar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Beträffande bönhuset, befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad, grundmur av naturstenblock, tvåkupiga lertegelpannor som yttertak samt takutsprång med konturerade sparrar. Befintliga fönster med avseende på karm, både och munblåsta glas samt bevarade äldre beslag och dylika detaljer. Befintliga äldre dörrar och farstukvistar med avseende på bland annat snickerier. Befintlig utformning beträffande byggnadens interiör samt bevarade äldre inventarier och fast inredning i form av golv, tak, väggar, altaruppsättning, bänkar o.s.v.
- Beträffande kapellet, befintlig utformning beträffande fasader av locklistpanel med vita knutar, skivtäckta plåttak, skorsten av lertegel, vindskivor och takutsprång. Befintliga fönster med avseende på karm, båge, munblåsta eller valsade glas samt beslag. Befintliga dörrar, farstukvistar och skyltkonster.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Befintliga timmerhus samt byggnadernas befintliga stomme, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad, yttertak av en- eller tvåkupigt lertegel, krusade vindskivor och klovtak.
- Befintliga träfönster tillkomna innan år 1980 med fasta spröjs av trä eller bly samt munblåsta eller valsade glas, alternativt antikglas, samt tillhörande beslag, vinkeljärn, fönsterluckor och fönsteromfattningar med eller utan spetsbågskrön.
- Befintliga ytterdörrar av trä med bland annat rombmönster.
- Befintliga farstukvistar av timmer eller plank med rundsvarvade eller kontursågade stöd, fasta bänkar och andra dylika detaljer.
- I förekommande fall bevarade ursprungliga interiörer i dalaromantisk stil.
- Utomhusmiljöer som är bevarade från tiden då fritidshusen först uppfördes med bland annat tidsenlig växtlighet, gärdesgårdar och portaler av trädstammar med klovtak samt äldre utomhusbassänger för bad.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Befintliga timmerhus samt byggnadernas befintliga stomme, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad, yttertak av en- eller tvåkupigt lertegel, krusade vindskivor och klovtak.
- Befintliga träfönster tillkomna innan år 1980 med fasta spröjs av trä eller bly samt munblåsta eller valsade glas, alternativt antikglas, samt tillhörande beslag, vinkeljärn, fönsterluckor och fönsteromfattningar med eller utan spetsbågskrön.
- Befintliga ytterdörrar av trä med bland annat rombmönster.
- Befintliga farstukvistar av timmer eller plank med rundsvarvade eller kontursågade stöd, fasta bänkar och andra dylika detaljer.
- I förekommande fall bevarade ursprungliga interiörer i dalaromantisk stil.
- Utomhusmiljöer som är bevarade från tiden då fritidshusen först uppfördes med bland annat tidsenlig växtlighet, gärdesgårdar och portaler av trädstammar med klovtak samt äldre utomhusbassänger för bad.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, färgsättning och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad, putsade källarfasader, yttertak av tegel samt kronskorstenar.
- Befintliga fönster, dörrar och farstukvistar samt i förekommande fall kvarvarande interiöra detaljer och väggfast inredning.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad samt panelklädda fasader.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, samt klovtäckta tak, spåntäckta tak, takryttare, takkupor, snickeridetaljer på nock och gavlar samt skorstenar.
- Befintlig utformning beträffande övriga snickeridetaljer i form av exempelvis ytterdörrar, farstukvistar, fönster, fönsteromfattningar och fönsterluckor samt balkonger och balustrader.
Gesunda och Ryssa i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
I Gesundas västra delar ligger Måstäpp. Här bjöd Anders Zorn in till spelmanstävling sommaren år 1906. Idén hade han fått hösten 1905 under älgjakten när han besökte fäbodar och saknade de äldre hornblåsarna som han mindes från sin barndom. Zorn ville försöka väcka liv i de gamla horn- och fiollåtarna som riskerade att glömmas bort. En äldre hornblåsare och vallare som Zorn kändes sen tidigare, Lavas Margit, föreslog platsen Måstäpp som var en plats ungdomar brukade samlas på.
Zorn sägs ha anlänt till tävlingen stående i aktern av en kyrkbåt från Mora iklädd Moradräkt. Arrangemanget var enkelt; några buskar hade huggits bort, en hökärra fungerande som scen och domarna satt på framvältrade stenar. Trettiotvå hornblåsare och fiolspelmän uppträdde inför publiken och tävlingen räknas idag som startpunkten för den moderna folkmusikrörelsen i Sverige.
År 1913 bildades Ryssa Elverks AB med syfte att etablera ett kraftverk i Ryssån. Vattenkraften i Ryssån har under lång tid nyttjats för kvarndrift. Redan i samband med 1663 års fäbodinventering upptogs en strömmekvarn vid fäbodstället, vilken efterföljdes av flera husbehovskvarnar.
Bolaget sökte medel från intressenter i hela bygden, däribland Anders Zorn. Det första kraftverket i byn färdigställdes år 1916 väster om byn, med tillflöde via en 1280 meter lång kanal från en damm i Budsäl. Själva kraftverket uppfördes i tidstypisk anda med tegelfasader, spröjsfönster och trappstegsliknande gavlar men har senare om- och tillbyggts. Kraftverket kompletterades senare med ytterligare en station längre nedströms i byn.
Ryssa omnämndes för första gången i skrift i samband med att bönderna på Sollerön stämde bönder från Vika för intrång i sikfisket i den nedre delen av Ryssån. Solleröbönderna vann tvistemålet och fick ensamrätt på fisket i ån men konflikterna kring fisket fortsatte ända in på 1600-talet.
I Ryssa finns ett kapell som byggdes åren 1928–1929 av Ryssa alliansmission eller Ryssa kristliga alliansförening. Föreningen bildades år 1918 av baptister, metodister och folk från missionsförsamlingen. Begreppet alliansförening kommer alltså av att församlingen bildats av medlemmar från flera olika kristna samfund. Man höll till en början möten i byns skola, men blev snart intresserade av en egen lokal. Trots ekonomiska svårigheter lyckades man få tag på en tomt i Björka, samt stommen från en före detta båtfabrik på Lerön som flyttades till platsen och iordningställdes till kapell som kom att kallas Allianskapellet.
Byggnaden är ännu mycket välbehållen från tiden då den ombyggdes
till kapell, med fasader av faluröd locklistpanel mot vita knutar, skivtäckt
plåttak, olika slags spröjsfönster och frambyggd kallfarstu med mansardtak.
Kallfarstun kännetecknas i övrigt av gotiska spetsbågsfönster med spröjs och
en indragen farstubro med blå brädfodrade dubbeldörrar och en nätt tempelgavel på vilken det står Allianskapell.
Allianskapellet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Gesunda och Ryssa.