Hånåkni och Kox
Kox och Hånåkni ligger i den södra delen av centrala Mora på mark som tidigare brukades som åker och äng av bönder från Utmeland. Bebyggelsen utgörs i huvudsak av småhus och flerbostadshus som uppfördes under 1900-talets senare del. I Hånåkni finns även äldre gårdar som hört samman med Utmeland varav flera bevarats i sina ursprungliga lägen sedan storskiftet år 1848.
.webp)
Finngården i Kox. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Tillsammans speglar Hånåkni och Kox en lång rad skeden i Moras historia från bondesamhällets kulturlandskap till industrisamhällets genombrott och det sena 1900-talets nya bostadsideal.
Hånåkni
Ortsnamn och äldre historia
Hånåkni nämndes i skrift första gången år 1846. Namnet, som betyder tuppknäet,
är ett back- och vägkröksnamn som är känt både från Övre Dalarna och Norge. I detta fall syftar namnet på en krokig liten backe kring den gamla huvudvägen mellan Stranden och Vika sydväst om Utmelandsholen. Vid storskiftet år 1848 och fram till Malungsvägens tillkomst kring år 1970 gick denna huvudväg via Hånåknivägen.
Bebyggelsemönster
I området kring Hånåknivägen finns flera äldre gårdar, varav två har bevarats med samma lägen som vid tiden för storskiftet. Dessa gårdar hörde till Utmelands by. I byns sydligaste del finns även inslag av industribyggnader och ett mindre område med jordbruksmark. I detta område finns även flera moderna timmervillor. Hånåkni består i övrigt av småhus, kedjehus och flerbostadshus som uppfördes efter stadsplaner som vann laga kraft från år 1978. Området kompletterades sedan västerut med ytterligare sådan bebyggelse kring Kärrvägen, Skogsbacken och Skogsgläntan efter en detaljplan som vann laga kraft år 1991. Den sentida bebyggelsen är utlagd likt en solfjäder med trafikseparerade mindre enheter som förbinds av Svedjärnsvägen. Områdena kring de olika enheterna upptas i huvudsak av skogsmark.
.webp)
Gård med karaktär från tiden kring sekelskiftet år 1900 i Hånåkni. Gårdstomten är troligen en av de äldsta i området. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Kox
Ortsnamn och äldre historia
Kox, som är det nordligare av de två områdena, är beläget på en höjd och i en bitvis brant norrsluttning. Platsnamnet kommer troligen av det dalska ordet koxa, som betyder att titta eller stirra. Det höglänta området har nämligen använts som utkiksplats i äldre tider.
Bebyggelsemönster
Bebyggelsen i området består i huvudsak av småhus från 1900-talets mitt och senare hälft, som är belägna på enhetliga mindre villatomter. Bebyggelsen i området ovanför Kvarnholsvägen är äldst och uppfördes under decennierna kring 1900-talets mitt. I detta område finns även Finngården, en särskilt utmärkande miljö som byggdes som bostad av Mora folkhögskolas första rektor Janne Romson och sjuksköterskan Gerda Romson (f. Sjöstedt) åren 1937–1938.
Skolor och gamla folkets park
I den nordvästra delen av Kox ligger Morkarlbyhöjdens skola och före detta Bullerbyns förskola (Morkarlby 13:51). På denna plats låg tidigare Folkets Park Kox, som anlades år 1926. Här byggdes Dalarnas största dansrotunda år 1928, samt en stor teaterbyggnad år 1939. Teaterbyggnaden var enligt Folkparkernas centralstyrelse en av de förnämligaste i hela Sverige. Under samma år uppfördes en utescen med 687 sittplatser och 1 000 ståplatser. Folkparkens tillkomst kantades av konflikter, som dock lugnade sig efterhand. Folkparkens storhetstid var under 1940- och 1950-talen. Anläggningen revs kring år 1973 för att ge plats för den nuvarande skolbebyggelsen.
.jpg)
Småhus från tiden kring 1900–talets mitt i Kox. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Kox och Hånåkni består i hög utsträckning av småhus och kedjehus som uppförts efter tidsenliga ideal under 1900-talets senare del. I Kox, som bebyggdes något tidigare jämfört med Hånåkni, finns flera byggnader med trä-, puts- eller tegelfasader. I Hånåkni har många byggnader fasader av trä och/eller kalksandsten. En hög andel av småhusen i båda dessa områden är uppförda i 1–1 ½ våningar samt har sadeltak. De flesta av husen är förskjutna mot gatulinjen, med nätta förgårdar och parkeringar närmast gatan och större trädgårdar och grönytor inuti kvarteren. Hånåkni har planerats efter en strikt trafikseparerad grundplan med mindre enheter som skiljs av skogsmark. Flerbostadshusen i Hånåkni är uppförda i trafikseparerade områden och har utformats med traditionalistisk framtoning. Byggnaderna är uppförda i 1–2 våningar med sadeltak, och i många fall långsmala byggnadskroppar. Den äldre bebyggelsen i Hånåkni har en utformning som är typisk för Morabyarna i övrigt med låga faluröda och grånade trä- och timmerhus intill kringbyggda gårdar. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Kulturhistoriska värden i Hånåkni och Kox
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på
bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv samt takkonstruktioner. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller
kalksandsten. - Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga äldre dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar.
- Befintliga äldre träfönster, med avseende på karm samt båge med
fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga äldre fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande skivtäckta plåttak samt yttertak av
tvåkupiga lertegelpannor. - Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintlig utformning beträffande skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Byggnadernas befintliga läge på tomtmarken, med hus nära gatulinjen och trädgårdar mot kvarterens insidor.
- Befintlig utformning beträffande källarsocklar av puts eller betong.
- Befintlig utformning beträffande fasader av rött lertegel, kalksandsten, locklistpanel samt puts.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel och betongtegel
samt skorstenar av lertegel eller kalksandsten. - Befintliga äldre fönster och dörrar samt yttertrappor, farstukvistar
och balkonger. - Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Befintliga detaljer av ädelträ så som ek och teak invändigt och utvändigt.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor, skorstenar av lertegel samt putsade skorstenar.
- Befintliga äldre fönster, fönsteromfattningar, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Den trafikseparerade grundstrukturen i Hånåkni med olika enheter som skiljs av grönområden samt förbinds via en gemensam matargata för bilar och gångvägar för fotgängare.
- Bebyggelsens förhållandevis dynamiska upplägg med byggnader som placerats variationsrikt, intill kringbyggda gårdar och med inslag av både en och tvåvåningshus.
- Småhusens befintliga placering i förhållande till gaturummen, vilket bildar grönstråk inuti och mellan kvarteren.
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättningar.
- Befintliga fasader av kalksandsten.
- Befintlig utformning beträffande fasader av lockpanel.
- Befintlig utformning beträffande yttertak som täcks av betongtegelpannor.
- Befintlig utformning beträffande fönster och dörrar samt farstukvistar och entrépartier.
- Befintlig utformning beträffande villaträdgårdar med äldre bevarad växtlighet.
Hånåkni och Kox i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Namnet "Hånåkni" har en lite rolig historia: Hånåkni betyder tuppknäet och är ett back- och vägkröksnamn som är känt från både Övre Dalarna och Norge. Det syftade här på en krokig liten backe längs den gamla huvudvägen mellan Stranden och Vika. Ända fram till Malungsvägens tillkomst kring år 1970 gick den vägen via Hånåknivägen.
Ordet "koxa" i sin tur, som Kox troligtvis har sitt urspung i, betyder titta eller stirra och syftar på det höglänta läget som fungerade som utkiksplats.
År 1926 anlades Folkets Park Kox i den nordvästra delen av området. Bara två år senare, 1928, stod Dalarnas största dansrotunda klar på platsen. År 1939 tillkom en stor teaterbyggnad som av Folkparkernas centralstyrelse bedömdes vara en av de förnämligaste i hela Sverige. Samma år uppfördes även en utescen med 687 sittplatser och 1 000 ståplatser. Folkparkens tillkomst kantades av konflikter, som dock lugnade sig efterhand. Parkens storhetstid var under 1940- och 1950-talen. Kring år 1973 revs hela anläggningen för att ge plats åt den skolbebyggelse som idag ligger på platsen.
Mannen bakom Finngårdens tillkomst, Janne Romson, var Mora folkhögskolas föreståndare och rektor från skolans grundande år 1907 till och med 1938. Han var också kommunalman i Mora, ordförande i flera styrelser med koppling till folkbildning och körsång och dessutom prästvigd. Hans val att utforma sin bostad i samklang med Morabygdens äldre byggnadstraditioner var ovanligt för sin tid, då nya hus i regel uppfördes som moderna puts- eller tegelvillor. Kanske var det Janne Romsons bakgrund vid Skeriol och anknytning till makarna Zorn som influerade utformningen.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Hånåkni och Kox.