Hemfäbodar i Våmhus socken

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är väl läsbar i Bjönsaberg genom bebyggelsemönstret, de bevarade äldre hemfäbodgårdarna och den öppna och hävdade fäbodvallen.

I Nedre Bjönsaberg har flera äldre gårdar bevarats i sina lägen sedan storskiftet åren 1847–1849, och fäbodstället innefattar äldre vägar, stigar och stängslade gator med kontinuitet från denna tid.

I Övre Bjönsaberg flyttades bebyggelsen till stora delar till sina nuvarande lägen efter storskiftet, men gårdarna ordnades efter samma principer som gällt i bondesamhällets Övre Dalarna – med fähus i anslutning till stängslade fägator för att hålla djuren borta från åker och äng.

Bebyggelsen i båda klungorna består av grånade timmerhus med sadeltak, och flera gårdar har intakta månghussystem med byggnader för boende, djurhållning och åkerbruk. Förekomsten av trösklador och härbren är utmärkande för hemfäbodarna och berättar om det historiska åkerbruket. Den öppna och hävdade fäbodvallen, framförallt i Övre Bjönsaberg, innefattar ett stort antal odlingsrösen som vittnar om hur de stenbundna moränjordarna uppodlades. Jordarna var krävande att bruka, men fäbodvallens läge i en sydsluttning på omkring 400 meters höjd gav ett gynnsamt klimat och god avkastning. Solitära lövträd på vallen kan ha brukats som fodertäkt genom lövrepning.

Timmerhuskulturen
Bjönsaberg innefattar en mångfald av hemfäbodgårdar och timmerhus som bevarats med karaktär från bondesamhällets tid. I Nedre Bjönsabergs gamla huvudklunga finns ett tätt konglomerat av sådana gårdar, med längor bestående av enkelstugor eller sidokammarstugor i kombination med stall, trösklador och fähus. Bland de bevarade detaljerna märks bland annat tvåluftsfönster med munblåsta glas och blyspröjs troligen från 1700-talet, enkelstugor med rödmålade knutar samt trösklador i rundtimmer med sexkantsknutar och mångåstak som antyder hög ålder.

I Övre Bjönsaberg finns en ovanligt välbevarad hemfäbodgård belägen i fäbodställets nordöstligaste del och bevarad på samma plats sedan storskiftet. Enkelstugan har detaljutformning från 1700-talets senare del eller 1800-talets förra hälft, med bland annat bred farstukvist med bukiga hörnstöd, munblåsta spårfalsfönster med spetsformade fönsteromfattningar, samt gammalt äppelträd på gaveln. En intilliggande trösklada i rundtimmer med långa halsningar, sexkantsknutar och mångåstak bedöms kunna vara från 1600- eller 1700-talet. Gården dokumenterades kring år 1920 av folklivsskildraren Karl-Erik Forsslund i verket Med Dalälven från källorna till havet. I fäbodställets nordvästra del finns ett annat välbevarat härbre med inskriptioner på gaveln, däribland årtalet 1768 och ett nödårsminne som berättar om skördekatastrofen 1772 och den svält som följde år 1773.

Den högindustriella moderna epoken
I Bjönsaberg finns ett relativt stort inslag av dalaromantiska sportstugor och fritidshus, framförallt i Nedre Bjönsabergs södra och västra delar. Byggnaderna är uppförda som grånade timmer- eller trästugor med enstaka dalaromantiska detaljer och sammansmälter på det hela taget med fäbodställets äldre karaktär. Vissa fritidshus har uppförts av äldre timmerstommar, och flera nytimrade stugor har utformats likt äldre enkelstugor. I Övre Bjönsaberg finns ett fritidshus iordningställt likt en äldre fäbodgård, med nytimrad stuga och äldre fähus intill den genomlöpande fägatan. Sammantaget berättar dessa byggnader om hur Bjönsaberg fick nya funktioner för fritidsboende under 1900-talets senare del, och om en strävan att anpassa den nya bebyggelsen till det äldre kulturlandskapets karaktär.

Bondesamhällets kulturlandskap
Blecket är ett av de mest utmärkande hemfäbodställena i Mora kommun och berättelsen om fäbodväsendet är mycket tydligt läsbar genom både bebyggelsen och det omgivande kulturlandskapet. Bebyggelsen består till största delen av grånade timmerhus som bevarats med karaktär från bondesamhällets tid. De flesta husen är grupperade vid kringbyggda hemfäbodgårdar med intakta månghussystem, och förekomsten av trösklador och härbren berättar om det historiska åkerbruket på fäbodstället.

I Nedre Blecket är bebyggelsemönstret särskilt anmärkningsvärt. Mitt i klungan finns ett tätt bebyggt konglomerat av äldre fäbodgårdar kring ett samfällt fätorg och flera gårdar har bevarats på samma plats sedan storskiftet på 1840-talet. Miljön ger en tydlig inblick i hur byar och fäbodar i Morabygden kunde se ut under 1700- och 1800-talen. I Övre Blecket har bebyggelsemönstret en lång kontinuitet och de äldsta gårdstomterna är belagda åtminstone sedan storskiftets dagar.

Framförallt i området mellan Övre och Nedre Blecket finns stora sammanhängande ytor med öppen och hävdad fäbodvall. Jordmånen utgörs av morän som var mödosam att uppodla men gav god avkastning. Till följd av uppodlingen innefattar landskapet en mycket stor mängd odlingsrösen, terrassmurar och stödmurar. Bland gårdarna i Övre Blecket finns dessutom väldiga kallmurade terrass- och stödmurar i direkt anslutning till gårdsmarken och på fäbodvallen finns solitära lövträd som kan ha brukats som fodertäkt.

Timmerhuskulturen
Blecket innefattar en ovanligt stor mängd bevarade äldre timmerhus spridda över samtliga tre gårdsklungor. I Dikarna, den lilla klungan längst i söder, finns välbevarade äldre timmerhus med spröjsfönster från 1800-talet och härbren med sexkantsknutar och laggtak.

I Nedre Blecket finns ett tätt konglomerat av äldre gårdar med talrika exempel på trösklador, härbren, stall, stugor och fähus. Bland de mest anmärkningsvärda byggnaderna märks ett härbre i rundtimmer med långa halsningar, sexkantsknutar, laggtak och ytterdörr med breda smidesband och rund låsplåt – en detaljutformning som antyder att byggnaden kan vara uppförd under 1500- eller 1600-talet. En av gårdarnas stugor har ytterdörr med liggande handhyvlad panel, tvåluftsfönster med munblåsta glas och fönsterluckor med diagonalmönster. I klungans nordligaste del märks ett stall byggt av väldiga rundtimmerstockar med sexkantsknutar, och en stuga med faluröd panel – den enda rödfärgade byggnaden på hela fäbodstället.

I Övre Blecket finns en äldre mjölkbod uppförd ovanpå en kallkälla med bevarat pärttak och spröjsfönster som ett ovanligt välbevarat exempel på hur mjölken hölls kall under fäbodsäsongen. Bland härbren i denna klunga finns byggnader i rundtimmer med långa halsningar och sexkantsknutar av en utformning som antyder timring under 1500- eller 1600-talet. I de nordligaste delarna av Övre Blecket finns en enkelstuga med bevarat pärttak, förtak med krusade vindskivor och humle längs husväggen.

Den högindustriella moderna epoken
I likhet med övriga hemfäbodar i Våmhus tillkom sportstugor och fritidshus i Blecket under 1900-talet, i takt med att det traditionella fäbodbruket avtog och gårdarna alltmer kom att användas för rekreation och fritidsboende. De nyare byggnaderna avviker inte nämnvärt från den äldre bebyggelsen vad gäller volymer och skala. Liksom på andra fäbodar i Våmhus utformades de flesta av de nya byggnaderna i en dalaromantisk anda, med detaljer hämtade ur bondesamhällets byggnadsskick såsom blyspröjsfönster och farstukvistar med rundsvarvade stöd.

Timmerhuskulturen
Indnäs innefattar en rad hemfäbodgårdar och timmerhus som bevarats med karaktär från bondesamhällets tid. I fäbodställets södra och östra delar, där flera gårdar haft sina lägen sedan storskiftet, finns bland annat karakteristiska längor med trösklador och fähus ställda med långsidan mot den gamla fägatan – ett återkommande mönster som berättar om hur djurhållningen var organiserad. En av tröskladorna har sexkantsknutar av en utformning som antyder hög ålder.

En av fäbodställets mest välbevarade gårdar har en enkelstuga med spröjsfönster med munblåsta glas från 1800-talet, handsmidda vinkelbeslag och ytterdörr av plank. Utmärkande är att de öppningsbara fönsterbågarna hänger från fönstrens mittposter – ett drag som är vanligt på Våmhus hemfäbodar. Till gården hör ett långsideshärbre i rundtimmer och en länga med trösklada och fähus med ingång via ett portlider med ålderdomlig grind. I de västra delarna av fäbodstället finns ett härbre och en trösklada i rundtimmer med långa halsningar och sexkantsknutar, av en utformning som möjligen antyder timring under 1600-talet. Härbret har laggtak, yttertak av pärt och ytterdörr med smidesband och rund låsplåt. En stor del av bebyggelsen i Indnäs bedöms ha särskilda kulturhistoriska värden.

Den högindustriella moderna epoken
I anslutning till den äldre bebyggelsen i Indnäs finns flera dalaromantiska sportstugor och fritidshus som utformats med hänsyn till fäbodstellets äldre karaktär. Byggnaderna berättar om hur Indnäs fick nya funktioner när fäbodbruket nedmonterades. Vissa är uppförda av äldre timmerstommar, medan andra nytimrats under efterkrigstiden – de senare berättar även om hur timmerhuskulturen återuppväcktes i Övre Dalarna under denna period.

Bondesamhällets kulturlandskap
Det mest utmärkande för Nybolet är vallristningarna i skogarna kring fäbodstället. Ristningarna utfördes troligen i samband med att djuren vallades på skogsbete, och flera av dem är kända fornlämningar skyddade enligt kulturmiljölagen. Vissa är utförda med dalrunor. Ristningarna bedöms ha mycket höga kulturhistoriska värden och är avgörande för Nybolets ställning som riksintresse. Beträffande själva fäbodstället är berättelsen om fäbodväsendet läsbar genom öppna och hävdade delar av fäbodvallen, som under bondesamhällets tid brukades som åker och äng och pryds av odlingsrösen. Det nuvarande bebyggelsemönstret har i stort utkristalliserats efter storskiftet, men några gårdar tycks ha bevarats i sina äldre lägen. De välbevarade äldre gårdarna har intakta månghussystem med byggnader för djurhållning, åkerbruk och boende. Nybolet är riksintresse och bedöms i sin helhet ha särskilda kulturhistoriska värden.

Timmerhuskulturen
Nybolet innefattar ett antal hemfäbodgårdar med timmerhus bevarade med karaktär från bondesamhällets tid. I den västra delen finns en kringbyggd gård med trösklada, härbre, stall och enkelstuga. Till gården hör ett fähus beläget i randen mellan den öppna vallen och skogen; ett läge som tydligt speglar hur djuren fördes direkt ut på skogsbete, med ingången vänd mot skogen och gödselluckan mot vallen. Stallytterdörren har bockhornsbeslag som kan vara från 1700-talet. I den nordligaste delen finns en gård med intakt månghussystem. Härbret är uppfört i rundtimmer med långa halsningar, sexkantsknutar och laggtak, och dörren har breda smidesband och draglås av äldre modell. Bland dörrbeslagen finns ett med formen av triskelon – en forntida symbol som förekommer på flera medeltida timmerhus i Övre Dalarna. Ovanför dörren finns en ristning med namnteckningar och årtalen 1850 och 1879, men att döma av timringstekniken är byggnaden betydligt äldre; ristningarna kan vara spår efter tillfällen då huset flyttats. I den östligaste delen finns ytterligare en kringbyggd gård med intakt månghussystem, med bland annat en stor enkelstuga i vinkel mot en länga med härbren, stall och fähus.

Den högindustriella moderna epoken
I Nybolet finns dalaromantiska fritidshus och sportstugor som delvis uppförts av äldre timmerstommar. Byggnaderna berättar om hur fäbodstället fick nya funktioner efter att fäbodbruket upphörde och om strävan att anpassa den nya bebyggelsen till den äldre miljöns karaktär.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är tydligt läsbar i Näsberg genom bebyggelsemönstret, bevarade hemfäbodgårdar och stora områden med öppen och hävdad fäbodvall. Gårdsklungornas placering i norr och söder har haft samma grundstruktur sedan storskiftet på 1840-talet. I den norra klungan finns många äldre timmerhus med intakta månghussystem, och fäbodstället innefattar ett flertal fägator som bevarats med samma sträckningar och äldre karaktär sedan storskiftet, varav flera är stängslade med gärdesgårdar. Genom sentida satsningar på bete och röjning har fäbodvallen återtagits till nästan samma öppna omfattning som vid storskiftet.. Från den öppna, lätt sluttande vallen har man utblick mot Orsasjön, Siljan och omgivande socknar. Moränjordarna som uppodlades till åker och äng har lämnat en stor mängd odlingsrösen, murar och terrasser. På vallen finns solitära lövträd som kan ha brukats som fodertäkt och en storvuxen död tall med spretig krona vid den övre gårdsklungans majstångsplats utgör ett karaktäristiskt blickfång i landskapsbilden.

Timmerhuskulturen
Näsberg innefattar ett stort antal bevarade äldre timmerhus i båda gårdsklungorna. I den norra klungan finns bland annat en gård med välbevarad enkelstuga, mjölkbod, långsideshärbre och fähus, samtliga i rundtimmer. En annan gård i närheten rymmer två enkelstugor med äldre spröjsfönster med engelskt röda bågar och två varianter av fönsterluckor – sidohängda med diagonalmönster på den ena stugan och inbyggda skjutluckor med spetsbågskrön på den andra. Kring en korsning mellan fyra äldre fägator i samma del av fäbodstället finns ytterligare välbevarade fähus, stall och stugor, däribland en med en högrest skorsten av hårdbränt tegel med inristat årtalet 1901.

I den södra klungan finns bland annat en enkelstuga med gamla spårfalsfönster med munblåsta glas och handsmidda vinkelbeslag. Gårdens härbre i rundtimmer med laggtak pryds av svaga inskriptioner av snedställda kors ovanför ytterdörren – ett drag som folklivsskildraren Karl-Erik Forsslund uppmärksammade på flera härbren i Näsberg i sitt verk Med Dalälven från källorna till havet. I de sydligaste delarna av fäbodstället finns ett härbre i rundtimmer med långa halsningar och sexkantsknutar som möjligen timrades under 1500- eller 1600-talet och en sidokammarstuga med frambyggd kallfarstu vars pardörrar pryds av ovanligt breda liggande panelbrädor med profilhyvlade kanter.

Den högindustriella moderna epoken
I Näsberg finns dalaromantiska sportstugor och fritidshus både bland den äldre bebyggelsen och i fäbodstellets norra och västra delar. De flesta är uppförda med grånade trä- eller timmerfasader och sadeltak och smälter väl samman med den äldre miljön. Vissa fritidshus har byggts av äldre timmerstommar medan andra nytimrats under efterkrigstiden. Byggnaderna berättar om hur fäbodstället fick nya funktioner när fäbodväsendet upphörde, och i vissa fall om hur timringskonsten återuppväcktes i Övre Dalarna under denna period.

Bondesamhällets kulturlandskap
Vid storskiftet låg de flesta av fäbodgårdarna i Ryfsäl samlade i en klunga öster om dagens bebyggelse. Bebyggelsemönstret har således till stora delar formats efter storskiftet, men bebyggelsen består ändå till största del av kringbyggda hemfäbodgårdar med grånade timmerhus som berättar tydligt om fäbodväsendet. Flera av gårdarna har intakta månghussystem med byggnader för boende, djurhållning och åkerbruk. Av fäbodvallen återstår ytor med öppen och hävdad före detta åker- och ängsmark närmast gårdarna i nordväst. Dessa marker innefattar odlingsrösen som berättar om det historiska jord- och fäbodbruket. Ryfsäl bedöms i sin helhet ha särskilda kulturhistoriska värden.

Timmerhuskulturen
Ryfsäl innefattar ett flertal hemfäbodgårdar och timmerhus som bevarats med karaktär från bondesamhällets tid. Bebyggelsen längs den genomlöpande fägatan innefattar längor med enkelstugor, stall, trösklador, fähus och härbren i grånat timmer. Bland de återkommande dragen märks härbren med laggtak och sexkantsknutar, fähus och trösklador placerade intill fägatan med ingång via portlider och grind, samt enkelstugor med äldre bräddörrar och spröjsfönster. En av tröskladorna längs fägatan är uppförd i rundtimmer med långa halsningar, sexkantsknutar och mångåstak – en detaljutformning som antyder att byggnaden kan ha hög ålder. I de nordöstra delarna av fäbodstället finns gårdar bevarade med äldre timmerhus i intakta månghussystem, med bland annat enkelstugor, långsideshärbren, trösklador och fähus. En stor del av bebyggelsen i Ryfsäl bedöms ha särskilda kulturhistoriska värden.

Den högindustriella moderna epoken
I Ryfsäl finns dalaromantiska fritidshus och sportstugor som fått sin nuvarande karaktär under 1900-talet. Byggnaderna berättar om hur fäbodstället fick nya funktioner efter fäbodbrukets nedmontering och är väl anpassade till den äldre bebyggelsens karaktär. Dessa byggnader bedöms ha särskilda kulturhistoriska värden.

Bondesamhällets kulturlandskap
Bebyggelsen i Rädbjörka har genomgått ganska stora förändringar under 1900-talet och berättelsen om fäbodväsendet är i dag framförallt läsbar genom ett fåtal välbevarade hemfäbodgårdar, det bevarade vägnätet sedan storskiftet samt den öppna och hävdade fäbodvallen. Vallen innefattar odlingsrösen och stödmurar som berättar om hur moränjordarna uppodlades under bondesamhällets tid.

Timmerhuskulturen
Bland de mest välbevarade gårdarna i Rädbjörka finns en i fäbodställets nordvästra del med intakt månghussystem, bestående av en länga med enkelstuga, stall och trösklada, ett fähus och ett långsideshärbre. Gården berättar på ett tydligt vis om de funktioner som behövdes för boende, jordbruk och djurhållning på en hemfäbod. I den södra delen av fäbodstället finns en annan välbevarad gård med enkelstuga som har spröjsfönster från 1800-talet, fönsteromfattningar med spetsbågskrön, fönsterluckor med diagonalmönster och farstukvist med konturerade stöd. I de sydöstra delarna märks ett fähus uppfört av resvirke, vilket är en konstruktionsvariant som är ovanlig på fäbodarna i Våmhus.

Den högindustriella moderna epoken
I Rädbjörka finns dalaromantiska fritidshus och sportstugor som tillkom under 1900-talet och berättar om hur fäbodstället fick nya funktioner efter att fäbodbruket upphörde. Flera av dessa byggnader är uppförda med stommen från äldre timmerhus medan andra nytimrats under efterkrigstiden.

Timmerhuskulturen
Stor-Vasselnäs innefattar en ovanligt stor mängd bevarade äldre timmerhus som berättar om timmerhuskulturens framväxt och skiftningar från medeltiden och fram till 1800-talets slut. Bland de mest anmärkningsvärda byggnaderna i de södra delarna finns en mycket ålderdomlig enkelstuga med sexkantsknutar som fotograferades år 1916 och finns avbildad i författarens Karl-Erik Forsslunds verk Med Dalälven från källorna till havet. Stugan har bland annat ett tvålufts spårfalsfönster med munblåsta glas och uppdragbar fönsterlucka med profilhyvlade fönsteromfattningar som kan vara från 1700-talet. I närheten finns trösklador i rundtimmer med tydliga underhalsningar och sexkantsknutar av en utformning som i ett fall antyder mycket hög ålder, och härbren vars konstruktion möjligen går tillbaka till 1600-talet. En gammal mjölkbod på samfälld mark vittnar om hur mjölken hölls kall under fäbodsäsongen.

I de nordöstra och nordvästra delarna finns ytterligare välbevarade gårdar med enkelstugor, trösklador och härbren i rundtimmer. Ett av de mest anmärkningsvärda timmerhusen är ett ovanligt stort långsideshärbre med långa underhalsningar, sexkantsknutar, laggtak och ytterdörr med breda smidesbeslag och rund låsplåt – en byggnad som möjligen timrades under 1500- eller 1600-talet. På samfälld mark söder om den nordvästra gårdsgruppen finns ett annat härbre med liknande detaljutformning som kan vara från samma period.

Den högindustriella moderna epoken
I likhet med övriga hemfäbodar i Våmhus tillkom sportstugor och fritidshus i Stor-Vasselnäs under 1900-talet i takt med att fäbodbruket avtog. Delar av den äldre bebyggelsen har omvandlats till fritidshus och i vissa fall fått dalaromantiska detaljer i samband med detta. De nyare byggnaderna ansluter i de flesta fall till den äldre karaktären med grånade timmerfasader och sadeltak.