Norra och Södra Bomansberg
Norra och Södra Bomansberg är två fäbodar som ligger i kuperade skogsmarker i Östbygge fjärding, i östra delen av Mora, cirka 7 kilometer öster om Färnäs och ytterligare några kilometer längre bort från Mora tätort. Fäbodarna berättar om bondesamhällets villkor och det fäbodbruk som under århundraden präglat landskapet i Övre Dalarna.
Vy längs med en av Södra Bomansbergs gamla fägator. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Norra Bomansberg
Ortsnamn och äldre historia
Bomansberg nämns i skrift första gången år 1730 som Bommansbergs fäbodar. Uppdelningen i Norra och Södra Bomansberg syns i skriftliga källor i samband med storskiftet på 1840-talet. Fäbodarna har även kallats för Berget och Norra Bomansberg för Nörderberg. Namnets förled antas komma från gårdsnamnet Bomans, härlett ur det fornsvenska mansnamnet Boman.
Norra Bomansberg brukades av bönder från Noret. Väster om fäbodstället finns ett område med fossil åkermark, odlingsrösen, en kolbotten och rester av en kolarkoja; troligen en övergiven äldre fäbodtomt. På Zorns gammelgård i Mora finns ett fähus och ett portlider som ursprungligen stod i Norra Bomansberg och är daterat till 1548.
Bystruktur
Norra Bomansberg är den mindre av de två fäbodarna och har bebyggelse samlad i två gårdsklungor; en i norr och en i söder. Vid storskiftet år 1841 bestod fäbodstället av 14 tätt placerade kringbyggda gårdar. Idag är de kvarvarande gårdarna mer glest kringbyggda, med hus på två eller tre sidor om gårdstunet. Fäbodstället har i stort sett ingen sentida fritidsbebyggelse och många gårdar har bevarat sin karaktär från bondesamhällets tid.
Jordbrukslandskap
Fram till mitten av 1900-talet hade Norra Bomansberg ett sammanhängande öppet åker- och ängslandskap öster om gårdarna. Delar av detta har sedan vuxit igen, men ett större sammanhängande område i fäbodstellets östligaste del hålls fortfarande öppet. Här finns äldre odlingsrösen, diken och tegstrukturer som är synliga i terrängen.
Särskilda byggnader och platser
Norra Bomansberg rymmer flera välbevarade hemfäbodgårdar med intakta månghussystem, där byggnader för boende, djurhållning och spannmålshantering fortfarande står samlade på samma plats som vid storskiftet. Bland de mest anmärkningsvärda är ett par trösklador av rundtimmer med sexkantiga knutskallar som bedöms ha uppförts redan under 1600-talet. Intill en av de äldre fägatorna finns också en liten ängslada med mångåstak, möjligen av hög ålder. Ett fähus och ett portlider från Norra Bomansberg har sedan länge förvarats på Zorns gammelgård i Mora, där fähuset daterats till år 1548.
.jpg)
Stall med brädklätt loft. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
Mossklädd stenmur, högväxta lövträd och grånat stall. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Södra Bomansberg
Ortsnamn och äldre historia
Som beskrivits ovan kan uppdelningen i Norra och Södra Bomansberg spåras tillbaka till storskiftet på 1840-talet. Södra Bomansberg har även kallats Söderberg.
Södra Bomansberg brukades av bönder från både Färnäs och Noret. Den södra delen av fäbodstället kallas för Sötan. I de sydöstra delarna finns en registrerad fornlämning i form av en husgrund.
Bystruktur
Södra Bomansberg är den större av de två fäbodarna och består av två tätt bebyggda äldre gårdsklungor. Den norra klungan är uppbyggd kring en trevägskorsning med fäbodstellets majstångsplats. Den södra klungan utgörs av Sötan. Vid storskiftet innefattade fäbodstället 25 kringbyggda gårdar. Under 1900-talet har sentida fritidshus tillkommit i området mellan de äldre klungorna och i fäbodställets norra delar. Fäbodstället genomstrålas av flera slingrande vägar med ursprung i äldre fägator, varav vissa är asfalterade och andra bevarade med grusbeläggning.
Jordbrukslandskap
Södra Bomansberg innefattar fortfarande relativt stora ytor med öppen och hävdad jordbruksmark; dels kring den övre gårdsklungan och dels i fäbodställets sydöstra delar. Jordbrukslandskapet i sydöst har en så kallad småbruten karaktär med trädridåer och odlingsrösen i landskapet . Flera av de äldre fägatorna är fortfarande stängslade eller avgränsade mot jordbrukslandskapet med stenmurar och berättar om hur djuren leddes till och från skogsbete.
Särskilda byggnader och platser
I Södra Bomansberg finns många gamla timmerhus. Det äldsta kända huset på fäbodstället är ett långsideshärbre som daterats till 1536; timret fälldes alltså under Gustav Vasas tid. På samma gård finns ett annat härbre märkt med årtalet 1723. En gammal mjölkbod, vars stomme kan ha medeltida ursprung är placerad ovanpå en kallkälla och användes för kylning av mjölk innan moderna kylmöjligheter fanns. En inskription i byggnaden berättar att den flyttades till platsen från en annan del av fäbodstället år 1926. Bland övriga byggnader märks kringbyggda gårdar med välbevarade enkelstugor, trösklador med inskriptioner från 1700-talet och ett härbre med laggtak. På ett av gårdstunen i den norra klungan står ett vårdträd i form av en storvuxen lönn.
Kringbyggda fäbodgårdar i Sötan. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bild tagen av Karl Lärka år 1919 som visar fäbodställets dåvarande karaktär.
Huvuddragen i Norra och Södra Bomansbergs bebyggelse
Bebyggelsen i Norra och Södra Bomansberg har en karaktär som är typisk för fäbodarna i nuvarande Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld och omålad trähusbebyggelse som kompletterats med dalaromantiska fritidshus under 1900–talet. Fäbodarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I både Norra och Södra Bomansberg finns ett antal välbevarade fäbodgårdar som bevarats på samma plats som vid storskiftet.
Det förekommer även exempel på välbevarade timmerhus med hög eller mycket hög ålder. Ett långsideshärbre i Södra Bomansberg har daterats till 1500-talet och flera andra byggnader härrör med största sannolikhet från 1600-, 1700- och 1800-talen. De byggnader som förefaller vara äldst är ofta trösklador och långsideshärbren.
Fäbodställena innefattar även exempel på äldre fäbodstugor som bevarats med sin äldre utformning. Det rör sig framförallt om enkelstugor. I gårdsklungan Sötan finns även en ålderdomlig sidokammarstuga. Den äldre bebyggelsen är framför allt koncentrerad till de klungor som var bebyggda på storskifteskartorna.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Kvarvarande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark.
- Odlingsrösen, stenmurar och terrasser på och i anslutning till de gamla fäbodvallarna och jordbrukslandskapen.
- Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
- I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar om skogsbetet. Även lösa föremål som användes på gårdarna kunde märkas med ristningar eller brännmärkningar, exempelvis genom att med ett bomärke markera ägande.
- Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder fäbodarna och deras respektive hembyar.
- De befintliga äldre vägnäten på fäbodarna, inklusive torg och majstångsplatser. I synnerhet mindre vägar som förblivit oasfalterade.
- Stängsel i form av gärdesgårdar som skiljer fäbodgårdar och jordbrukslandskapet från äldre fägator.
- Fäbodgårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
- Fäbodarnas äldre bebyggelsestruktur med flera mindre gårdsklungor och tätt placerade kringbyggda gårdar. Den äldre bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapen.
- Fastighetsindelningar med anor från storskiftet, vilka återspeglar markanvändningen över tid.
- Den äldre bebyggelsens övergripande karaktär med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd.
- Ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former och volymer.
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga äldre/ursprungliga träfönster, fönsteromfattningar, fönsterluckor, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
- Befintliga belysningsarmaturer.
Norra och Södra Bomansberg i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
En av mjölkbodarna i Södra Bomansberg är byggd direkt ovanpå en naturlig kallkälla. En öppning i golvet leder ner till det kalla källvattnet. Här förvarades mjölk och mejeriprodukter svala under sommaren, långt innan kylskåpet uppfanns. Stommens utformning antyder att byggnaden kan ha medeltida ursprung. Inuti har tidigare ägare lämnat handskrivna meddelanden på timmerstockarna, däribland ett som berättar att huset flyttades hit från en annan del av fäbodstället år 1926.
.webp)
Den gamla mjölkboden i Södra Bomansberg flyttades till platsen från Sötan på 1920-talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Fäbodbrukets arbetsuppgifter var tydligt fördelade efter kön. Kvinnorna ansvarade för djuren och mejeriproduktionen; de tillverkade smör, messmör och ost medan männen skötte reparationer av byggnader och stängsel samt slåtter på ängar och myrar. Under högsommaren flyttade delar av hushållet vidare till avlägsna långfäbodar, ibland med enbart pigor som ansvariga för driften.
Längs de gamla fägatorna i Södra Bomansberg växer storvuxna rönnar och sälgar. De är spår av ett gammalt bruk kallat lövrepning, där man tog löv och växtmaterial från träden som vinterfoder åt djuren. Vissa träd hamlades, det vill säga beskars hårt och regelbundet, för att ge en större skörd av lövfoder. De gamla träden längs fägatorna är alltså levande lämningar från en tid då ingenting i naturen lämnades oanvänt.
Storvuxen rönn vid en gammal fägata i Södra Bomansberg. Vissa lövträd så som sälg och rönn användes som fodertäkt under bondesamhällets tid. Genom så kallad lövrepning tog man löv och växtmaterial från träden och använde som foder till djuren. Vissa träd hamlades, det vill säga beskars hårt, för att ge en större skörd av lövfoder. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
I Södra Bomansberg står ett långsideshärbre vars timmer enligt datering fälldes år 1536. Byggnaden är med sina nästan 500 år det äldsta kända huset på fäbodstället. Bygganden är uppförd av rundtimmerstockar med långa halsningar och sexkantiga knutskallar. Ytterdörren har avancerat smide med
draglås, gångjärnsband från olika tider och plåtbeslag för låset. Det
.jpg)
På bilden syns byggnadens ytterdörr, med draglås och avancerade smidesdetaljer. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Norra och Södra Bomansberg.