Oxberg och Gopshus
I den norra delen av Mora kommun, längs Österdalsälven nära gränsen mot Älvdalen, ligger de två byarna Oxberg och Gopshus. Vasaloppsspåret löper genom byarnas södra delar och Vasaloppet har haft en kontroll här sedan det första Vasaloppet 1922. Här finns också järnvägsstationer ritad av arkitekten Ferdinand Boberg och bygden är känd för sin lokala industri med vävskedstillverkning.
.webp)
Oxbergs kapell. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Oxberg
Ortsnamn och äldre historia
Oxberg nämndes första gången i skrift som Wxebergh i år 1539. I jordeboken
från detta år upptogs tio skattebönder från byn. Enligt Bror Lindén är namnets
förled oxe eller uxe ett så kallat noaord för älg, medan efterleden syftar
till en höjdsträckning söder och sydost om Oxbergssjön.
Bystruktur
Byn består idag av uppåt 160 småhus, gårdar och fritidshus i ett småbrutet
sluttande jordbrukslandskap på isälvssediment och moränjordar. Av dessa ligger
ett hundratal tätt samlade i klungor längs den genomlöpande landsvägen
mellan Mora och Evertsberg, söder om Österdalälven och Dysån. De flesta
av gårdarna i denna del av byn ligger i norrsluttningar. Resterande bebyggelse
återfinns på norra sidan om Dysån samt Pellsjön och Lillsjön, som är delar av
Oxbergssjön. Här är landskapet flackare, jämfört med i byns södra delar.
Landskapskaraktären i Oxberg och Gopshus kännetecknas kringbyggda gårdar med timmerhus på markerade lägen i det öppna och hävdade jordbrukslandskapet. Denna landskapskaraktär uppstod redan under bondesamhällets tid, till följd av realarvets praktik. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Före detta Oxbergs station. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
1923 års vävskedsfabrik på Oscarsgard i Oxberg. Byggnaden med tillhörande uthus är mycket välbehållna från denna tid med bland annat spröjsfönster som har munblåsta glas och fasader av locklistpanel. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Gopshus
Ortsnamn och äldre historia
Gopshus nämndes i skrift första gången år 1539 som Gopsshuss. Byns namn sägs vara ett så kallat åmynningsnamn och syftar på Gopalåns åmynning. Gops- kommer av Gopalån, som rinner väster om byn och -hus ur ordet us eller os som betyder just åmynning. Samma namnform förekommer i sockennamnet Våmhus och bynamnet Hemus.
Enligt uppgifter låg byn från 1500-talet och troligen några hundra år framåt längre västerut, i området kring Gopalån på en plats som vid storskiftet kallades för Piltgärdet. Vid denna tid var även landskapet kring åmynningen annorlunda. Innan Spjutmosjöns tillkomst år 1969 fanns här ett säreget meanderlandskap med ett virrvarr av gamla fåror till älven och Gopalån, samt slåtter- och åkermarker som brukades av bönderna i Gopshus och flera andra byar. På ett näs norr om älven i detta meanderlandskap låg Gopsmor, en samling timmerhus som uppfördes av Anders Zorn som vildmarksateljé och fiskeläge år 1904. Byggnaderna flyttades uppåt i terrängen i samband med Spjutmosjöns tillkomst och är idag belägna på mark som hör till byn Garberg i Älvdalens socken och kommun.
Bystruktur
Gopshus består idag av ett åttiotal gårdar, småhus och fritidshus. Gårdarna
omges av ett småbrutet jordbrukslandskap som i huvudsak breder
sig över grusiga isälvssediment och moränjordar. Nordväst om byn finns
även ett mindre flygsandsfält. En ganska stor andel av bebyggelsen utgörs av
kringbyggda gårdar med grånade och faluröda timmer- och trähus, som ligger på sluttningarna mellan Gopsberget och Spjutmosjön. Högre upp
på Gopsberget finns en skidbacke för utförsåkning. I byns södra del har även
Vasaloppsspåret sin sträckning. I området närmast spåret finns flera sentida
fritidshus, varav de flesta uppförts med dalaromantiska drag.
Äldre och nyare timmerhus i området kring Vasaloppsspåret i den södra delen av Gopshus. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
.jpg)
De flesta av gårdarna i Gopshus och Oxberg är belägna på tomtmark som följer topografins naturliga linjer. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Före detta Gopshus station med bevarade kronskorstenar, spröjsfönster med gula omfattningar och andra karaktäristiska dalaromantiska inslag. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Huvuddragen i bebyggelsen
Bebyggelsen i Oxberg och Gopshus har en karaktär som är typisk för byarna
i nuvarande Mora kommun. Bebyggelsen består till stor del av gårdsklungor
med lång platskontinuitet, som utökats och delvis sammanlänkats genom förtätningar efter storskiftet och under 1900-talet. Trots inslag av fritidshus och
småhus från 1900–talet har de båda byarna ännu agrar prägel, med många
tätt placerade kringbyggda gårdar intill slingrande och dynamiskt framvuxna
bygatusystem. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten
Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I Oxberg finns några framträdande byggnadsverk och anläggningar med mer
offentlig karaktär, i form av kapellet, begravningsplatsen och den gamla folkskolan. De gamla järnvägsstationerna i Oxberg och Gopshus är andra exempel på arkitektoniskt utmärkande byggnader. I Oxberg har många av de äldre husen yttertak av äldre betongtegelpannor, som torde ha tillverkats lokalt.
Båda byarna innefattar en stor mängd välbevarade timmerhus som har hög
eller mycket hög ålder. Företrädesvis rör det sig om olika former av ekonomibyggnader. De äldsta bevarade byggnaderna är oftast loftbodar, långsideshärbren och trösklador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Rösen, murar, impediment, diken och andra liknande spår efter det historiska jordbruket.
- Slåttermarker med äldre karaktär, samt traditionen med kontinuerligt slåtterbruk på dessa marker.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bebyggelsemönstret med avseende på tätt bebyggda gårdsklungor.
- Gårdsklungornas läge i landskapet. Gårdar som placerats i sluttningar och på impediment som varit svårare att nyttja inom jordbruket.
- Kallmurade stödmurar, terrassmurar och grundmurar kring äldre gårdstomter.
- Bygatusystemen, med slingrade vägar inuti och mellan olika gårdsklungor.
- Gårdar som bevarats i sina respektive äldre lägen, från tiden innan 1870.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med låga faluröda och grånade timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett stort geografiskt område. Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder.
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller nära gatulinjen.
- Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga vindvågar.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten. Fähus som är byggda med gjuthusteknik.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, torn, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, ursprungliga fasadkompositioner och färgsättningar.
- Befintliga grundmurar, timmerstommar, fasader som utgörs av rundtimmerstomme, spröjsfönster och fönsteromfattningar, bevarade äldre ytterdörrar och farstukvistar, snickeridetaljer i form av bland annat krusade vindskivor, snickerier på tak och skulpturer samt kronskorstenar och smidesvimplar. Befintlig utformning beträffande yttertak med tegelpannor.
- Kvarvarande äldre interiörer.
- Befintliga uthusbyggnader kring stationshuset i Gopshus.
Före detta Oxbergs station vid Mora-Elfdalens Jernväg i byns norra del. Byggnaden är likt alla andra ursprungliga stationer längs linjen uppförd med fasader av rundtimmer och med småspröjsfönster. Utformningen kallades gammal svensk stugustil och är ett tidigt exempel på den dalaromantik som senare skulle få tydligt fäste i socknarna kring Siljan. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Före detta Gopshus station med bevarade kronskorstenar, spröjsfönster med gula omfattningar och andra karaktäristiska dalaromantiska inslag. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, ursprungliga fasadkompositioner och färgsättningar.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar, fasader av frilagd timmerstomme, locklistpanel eller fasspontpanel, yttertak av lertegel, vindskivor samt takutsprång med konturerade sparrar och ljus panel.
- Befintliga äldre träfönster med avseende på karm, båge, munblåsta glasrutor, beslag och äldre omfattningar.
- Befintliga äldre trädörrar, portar och entrépartier samt belysningsarmaturer.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten.
- Kvarvarande äldre interiörer och i förekommande fall fabriksutrustning och verktyg.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga former, volymer, ursprungliga fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader av locklistpanel, grundmurar av granit, yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, vindskivor samt skorsten.
- Befintliga äldre dörrar samt träfönster med avseende på karm, båge och munblåsta glas samt fönsterfoder. Befintlig utformning beträffande ursprungliga farstukvistar och förtak.
.webp)
Missionshuset i Oxberg, som uppfördes år 1906. Byggnaden har till stora delar bevarats med karaktär från denna tid och speglar väckelserörelsens genombrott i Mora kring sekelskiftet år 1900. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas ursprungliga former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader av fasspontpanel, grundmurar av natursten, äldre spröjsfönster och dörrar samt ventilationslanterniner.
.webp)
Före detta småskolan i Gopshus med tillhörande uthusbyggnad. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande slammade tegelfasader, spritputsade grundmurar, yttertak av tegelpannor, skorstenar av lertegel samt takavvattning med skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga träfönster med avseende på karm, båge, beslag och dylika detaljer, samt fönsteromfattningar i tegel.
- Befintliga ytterdörrar av trä samt äldre belysningsarmaturer samt trappor med beläggning av dalasandsten.
- Befintliga urtavlor exteriört.
- Kvarvarande interiörer i form av exempelvis väggfast inredning.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De ovannämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegelpannor och betongtegelpannor, samt klovtak.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga fönsterluckor.
- Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Oxberg och Gopshus i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Oxberg och Gopshus ligger mitt emellan sockenkyrkorna i Mora och Älvdalen. På 1700-talet innebar det en lång och ansträngande resa för byarnas bönder att ta sig till kyrkan. De skickade därför in en vädjan till domkapitlet i Västerås om att få hålla gudstjänster lokalt, men fick avslag. Det hindrade dem dock inte. På eget initiativ och med egna medel byggde bönderna i de två byarna ändå ett gemensamt kapell; troligen år 1733, vilket en ristning på en bjälke inne i byggnaden vittnar om. Det räknades till en början som ett enkelt bönehus och invigdes officiellt som kapell först år 1798. Predikstolen inne i kapellet är ännu äldre; den är från 1639 och stod ursprungligen i Mora kyrka, innan den skänktes till Oxberg år 1757.
.webp)
Oxbergs kapell från söder. Byggnaden kännetecknas av fasader med faluröd locklistpanel, välvda småspröjsade korspostfönster, spåntak och andra detaljer från 1915 års renovering. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
År 1907 målade Anders Zorn sin berömda tavla En flykting, som skildrar Gustav Vasas dramatiska skidfärd undan danska trupper. Motivet är hämtat från skogarna kring Gopshus, med Gopsbergets karaktäristiska silhuett i bakgrunden.
Samma år arrangerade den idrottsintresserade Zorn det första av tre så kallade Kyrklopp; en primitiv skidtävling i obanad terräng. Kanske var det dessa tävlingar som lade grunden till vad som fjorton år senare skulle bli det första Vasaloppet, år 1922. Oxberg var kontrollplats redan från start och har varit det i stort sett sedan dess, utom under åren 1937–1963 då kontrollen låg i grannbyn Gopshus.
År 1904 lät Anders Zorn uppföra en samling timmerhus, känt som Gopsmor, som han använde som vildmarksateljé och fiskeläge. Gopsmor låg på en idyllisk och avlägsen plats på en näs i det meanderlandskap som en gång låg norr om Österdalälven, vid Gopalåns mynning. När Spjutmo Kraft AB 1969 byggde ett kraftverk och dämde upp sjön Spjutmosjön medförde det att vattnet täckte det gamla meanderlandskapet med sina ängar och åkrar och Zorns timmerhus fick flyttas uppåt i terrängen. Idag ligger det inte ens i Mora längre utan i Älvdalens socken.
Enligt ortsnamnsforskaren Bror Lindén är förleden ox- eller ux- ett så kallat noanamn. Noaord är en slags ersättningsord som använts när man enligt folktron har ansett det vara olycksbringande, och därigenom tabu, att nämna ett visst ord. Detta har bland annat gällt farliga djur och övernaturliga fenomen eller väsen som man enligt folktron inte fick nämna vid sina rätta namn då detta riskerade att påkalla eller frammana varelsernas onda krafter. Man har även använt noanamn för andra djur, bland annat i syfte att inte fördärva en god jaktlycka.
I det här fallet var det älgen man inte vågade nämna rakt ut. Istället sade man "oxen" eller "uxen"; och minnet av det lever kvar i byns namn än idag.
Norr om Oxberg, över Österdalälven, invigdes år 1898 en ovanlig konstruktion: en kombinerad väg- och järnvägsbro. Det var en lösning som var sällsynt i Sverige vid den här tiden. Bron användes i drygt hundra år innan en besiktning år 2016 visade på så omfattande skador att den fick stängas av och en provisorisk bro restes i väntan på en permanent lösning. Nära brofästet ligger ett gammalt färjeläge som fortfarande kallas vid sitt gamla namn; Dämba.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Oxberg och Gopshus