Selbäck

Selbäck ligger en dryg halvmil sydväst om centrala Mora och har använts som hemfäbodar av bönder från Morkarlby och Utmeland. Fäbodstället är uppdelat i tre gårdsgrupper; Norra Selbäck, Mellan-Selbäck och Södra Selbäck, och omnämns i skriftliga källor redan år 1543. Området rymmer ett femtiotal gårdar som helt eller delvis bevarats med karaktär från bondesamhällets tid, däribland ett stort antal timmerhus med hög eller mycket hög ålder.

Vy mot två hemfäbodgårdar med gamla timmerhus i Mellan-Selbäck. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Ortsnamn och äldre historia

Selbäck, eller Sälbäck som det stavades av ortsnamnsforskaren Bror Lindén, nämndes i skrift första gången år 1543. Den första delen av namnet; Sel- eller ursprungli­gen Säl, betyder fäbodar. Mellan-Selbäck ligger kring en bäck som idag kallas för Selbäcken som sägs ha fått sitt namn av fäbodstället.

Öppen och hävdad jordbruksmark på Tvorrgärde i Mellan-Selbäck. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Bystruktur och jordbrukslandskap

Alla de tre gårdsgrupperna i Selbäck, Norra-, Mellan- och Södra-, nås via en väg västerut från Morkarlby som förgrenar sig till tre vägar vid Selemyr. Södra Selbäck kan även nås söderifrån via en väg från Vika via Berihol. De tre huvudsakliga gårdsgrupperna består i sin tur av mindre gårdsklungor som sammanbinds med slingrande vägar efter gammalt mönster.

Den nuvarande bebyggelsen i Selbäck består både av äldre hemfäbodgårdar och nyare fritidshus. Det förekommer även hemfäbodgårdar som ombyggts till permanentbostäder samt några småhus. I den äldre bebyggelsens utkanter finns även några få exempel på ensamgårdar som troligen etablerades efter industrisamhällets genombrott. Dessa gårdar tycks ha brukats som hemgårdar och kan möjligen ha uppstått genom utflyttningar från Morkarlby.

Selbäck ligger i ett område med sandjordar som bildades i samband med inlandsisens avsmältning. Sandjordarna var förhållandevis lättodlade, om än magra, och har använts som odlingsmark under lång tid. Fram till 1960-talet användes nästan all sandjord kring Selbäck, samt många närbelägna myrmar­ker som jordbruksmark. Idag kvarstår ytor med öppen och hävdad jordbruk­smark främst i anslutning till gårdsklungorna.

Bebyggelsens huvuddrag

Den äldre bebyggelsen i Selbäck består av låga timmerhus med sadeltak vid
kringbyggda gårdar. De flesta av husen är grånade eller faluröda. Även den
nyare bebyggelsen består av faluröda och grånade trä- och timmerhus, ofta
med dalaromantisk detaljutformning. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.

Lokala karaktärsdrag

I Selbäck finns flera gårdsklungor som består av endast två eller tre mycket tätt placerade gårdar. Selbäck innefattar många timmerhus med hög eller mycket hög ålder. De äldsta husen är ofta härbren och trösklador.

Kulturhistoriska värden i Selbäck

Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:

  • Kvarvarande ytor med öppen och hävdad jordbruksmark, samt jord­brukslandskapets karaktär med avseende på diken och andra gränser mellan olika brukningsytor. Dikesstrukturer och i förekommande fall spår efter fossil åkermark samt rösen i skogarna kring Selbäck.
  • Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
  • I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar om skogsbetet i skogarna kring Selbäck.
  • Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder Selbäck med Morkarlby, Utmeland och andra fäbodställen.
  • Det befintliga äldre vägnätet i Selbäck, inklusive torg och majstångs­platser.
  • Bebyggelsens övergripande karaktär med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak vid kringbyggda gårdar. Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder.
  • Gårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
  • Förekomsten av härbren och trösklador vid gårdarna, vilket berättar om det historiska åkerbruket i Selbäck.
  • Fähusens placering i anslutning till det äldre vägnätet.
  • Bevarade äldre ängslador.

Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:

  • Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkomposi­tioner och färgsättning.
  • Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångås­tak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är av­görande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
  • Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
  • Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
  • Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
  • Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesde­taljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
  • Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
  • Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetal­jer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönste­romfattningar.
  • Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongte­gel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
  • Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
  • Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
  • Befintliga skarpvinkliga stuprör.
  • Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Där­ibland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.

    Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.

Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:

  • Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkomposi­tioner och färgsättning.
  • Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
  • Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt lock­listpanel och slätpanel.
  • Befintliga fasadbundna listverk.
  • Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
  • Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesde­taljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
  • Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
  • Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetal­jer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
  • Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongte­gel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
  • Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exem­pelvis med kontursågade taksparrar.
  • Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
  • Befintliga skarpvinkliga stuprör.
  • Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Där­ibland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.

    Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.

Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:

  • Befintliga timmerhus samt byggnadernas befintliga stomme, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning
  • Befintliga timmer­stommar med sexkantsknutar.
  • Befintlig utformning beträffande timmerstomme som fasad.
  • Befintlig utformning beträffande tegeltak.
  • Befintliga träfönster, trädörrar, farstukvistar, verandor och kronsk­orstenar.
  • Utomhusmiljöer som är bevarade från 1900-talets senare hälft, bland annat med gärdesgårdar, portaler med klovtak, äldre belysningsarma­turer och detaljer av dalasandsten.

Selbäck i kulturmiljökartan

I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)

I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.

Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.

Kontakta våra byggnadsinspektörer på Miljö- och byggnadsförvaltningen om du är osäker på vad som gäller för just din fastighet.

Lokala historier

I skogarna kring Selbäck finns lämningar efter flera stora fångstgropssystem som användes vid jakt under forntiden. I samma skogar finns också rester av äldre skogsbruk, bland annat i form av kolbottnar som uppstått i samband med tillverkning av träkol. Intill Bosselån vid Södra Selbäck, och i trakten kring Mellan-Selbäck, finns dessutom fornlämningar efter förindustriella kalkugnar. Den brända kalken användes bland annat för att tillverka murbruk och vid skinnberedning under bondesamhällets tid.

Bäcken som rinner genom Mellan-Selbäck kallas Selbäcken och fick enligt ortsnamnsforskaren Bror Lindén sitt namn av fäbodstället och inte tvärtom. Namnet berättar alltså om platsens långa historia som hemfäbodar.

I Mellan-Selbäck finns en parstuga som uppfördes under det sena 1900-talet i dalaromantisk stil med en ovanlig detalj: stommen har sexkantsknutar som är en timringsteknik som annars förknippas med de allra äldsta timmerhusen i området. Byggnaden är försedd med blyspröjsfönster, kronskorsten och timrad farstukvist med svarvade stolpar och speglar hur den gamla timringskonsten återuppväcktes för nybyggnad under 1900-talets slut.

Timmerstuga som uppförts i slutet av 1900–talet, med sexkantsknutar. Morkarlby 370:1. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

På en fastighet i Södra Selbäck finns ett långsideshärbre som daterats till 1358–59 med hjälp av dendrokronologi (en metod där man analyserar årsringarna i timret). Byggnaden flyttades till sin nuvarande plats i Selbäck från Acksi fäbodar och den höga åldern syns tydligt i konstruktionen; byggnaden har rundstockar med långa halsningar, sexkantiga knutskallar, gavelrösten av plankor och ett laggtak.

Vill du veta mer?

Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Selbäck.

Selbäck – fullständig rapport kulturmiljöunderlag pdf, 4.2 MB, öppnas i nytt fönster.

Senast uppdaterad: 18 augusti 2026

Kakor på morakommun.se

På morakommun.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta ditt besök godkänner du att vi använder nödvändiga kakor.

Läs mer om kakor