Lärkastugan på Sollerön

En av Moras mest kända fotografer är Karl Lärka. Tillsammans med hustrun Svea byggde han upp det som vi idag kallar Lärkastugan på Klikten i Sollerön. Efter att båda dött skänktes Lärkastugan till kommunen. Här är historien om hur den kom till.

Lärkastugan på Sollerön

Lärkastugan på Sollerön

Den kände fotografen, hembygdsforskaren och författaren Karl Lärka (1892 - 1981) var från Gruddbo på Sollerön. I samband med att han gifte sig med Svea Romson flyttade han till hennes föräldrahem i byn Östnor.

Samma år som Svea Romson och Karl Lärka gifte sig köpte de den mark på Klikten i Sollerön som idag är plats för Lärkastugan. Där finns timmerstuga, härbre från 1600-talet och uthus. Härbret var den första byggnaden som kom på plats. Det hade Karl Lärka fått av sin morfar och flyttat det till Klikten från Gruddbo.

På somrarna tog Karl och Svea med sig djur från gården i Östnor till Sollerön. Ibland gick de över cykelbron i Sundet efter att ha passerat Mora, Yvraden och Vinäs. Det är en sträcka på ungefär två mil. Men ibland skjutsades djuren på en liten lastbil som de lånat av någon av industrierna i Östnor. Enligt gamla skisser var planerna att så småningom bygga upp en hel fäbodgård.

En man och en kvinna sitter på en trapp till ingången av en timmerstuga.

Karl och Svea Lärka vid Lärkastugan

Odlarintresse

I Klikten ville Karl och Svea förverkliga sina planer på en egen trädgård. Den skulle ligga i sluttningen ner mot Agnmyren. Karl längtade efter att ha ett område där han själv kunde plantera och se hur det växte. Då passade Sollerön bra. Jorden på Sollerön har mycket sten i sig och det gör att fuktigheten bevaras bättre i marken. Klimatmässigt ligger Sollerön en zon bättre till än Mora vilket gör att det går lättare att odla där.

Odlarintresset delade Karl med Svea. Hon kom från en stor bondgård. Där växte hon upp tillsammans med en mor och farmor som också var väldigt intresserade av odling. Tillsammans åkte de till Loka brunn för att lära sig mer och ta med sig nya växter till hemmets trädgård. Än i dag finns plantor och träd kvar i Sveas föräldrahem från den här tiden.

Intresset för odling av äppelträd hade Sveas mor Bud Anna i sin tur fått med sig från sitt barndomshem. Varje höst samlades Bud Anna och hennes syskon. Under festliga former skördade de frukterna i den äppelgård som de hade tillsammans i byn Risa.

Blommande äppelträd

Blommande äppelträd i Lärkastugans trädgård

Inspirerade av äppelallé

Runt 1920-talet planterades en allé av äppelträd längs Solleröns huvudväg. Det inspirerade makarna Lärka till att plantera äppelträd även vid stugan i Klikten. En del av dessa äppelträd finns kvar i dag och åker du till Lärkastugan under hösten kan du ta en tur i trädgården och smaka på äpplena. Små skyltar visar vad det är för äppelsorter.

Längs infarten mot Lärkastugan planterade man också en lång körsbärsallé. Den allén rensades dock den bort under början avn1990-talet.

En kär tillflyktsort

Lärkastugan i Klikten på Sollerön var en kär tillflyktsort för Karl Lärka och hans hustru Svea under deras levnad.

När vi timrat upp morfars gamla härbre bodde Svea och jag där sommaren 1928 när vi fick huset byggt. Svea lagade maten ute under bar himmel. Tillsammans med timmermännen åt vi också ute med en stor flat sten som matbord.

Stenen finns fortfarande kvar på samma plats utanför morfars härbre.

Genom sin stora kunskap inom kulturområdet fick Karl Lärka många vänner som besökte honom och Svea antingen i Östnor eller i den gästvänliga miljön på Sollerön.

Ett timrad litet hus under blommande träd

Härbret vid Lärkastugan

Modell Morastuga

Stugan på gården byggdes enligt modellen Morastuga. En Morastuga är en timrad enkelstuga i ett plan. En sådan stuga består av ett större rum och två mindre. I det större rummet finns en öppen spis och väggfasta möbler. De två mindre rummen är farstun och en kammare.

I Lärkastugan har kammaren gjorts om till ett litet kök med jordkällare under golvet. Taket i stugan blev lite högre än vanligt. Kanske hade Karl Lärka inspirerats av Anders Zorn. Några år tidigare hade han varit med om att lägga
om stugtak på Zorns gammelgård i Mora.

När stugan var klar hade den fått en karakteristisk hög skorsten. Skorstenen syns på långt håll och har blivit ett kännemärke för Lärkastugan. Skorstenen är en så kallad kronskorsten. Toppen är murad som en krona där tegelstenar läggs i ett kors som utmärker de fyra väderstrecken. Skorstenen avslutas med en nedsliten slipsten och ovanför den en vindflöjel av järn, som var vanligt förr i tiden.

Dalarnas största gravfält

I samband med körningar från "stenhögarna" 1928 upptäcktes ett gravfält. Man fann att Lärkastugan hade hamnat i Dalarnas största gravfält från vikingatiden. Karl Lärka gjorde till sin livsuppgift att bli områdets främste beskyddare.

Under resten av sitt liv kämpade han för att skydda marken mot bostadsbebyggelse eller för att gravarna skulle skadas i samband med jordbruksarbete. Hustrun Svea stod troget vid hans sida i denna kamp.

Timrat uthus i solljus under blommande äppelträd.

En av byggnaderna på gården.

Svea och Karl Lärkas stiftelse

Makarna Lärka var gifta i femtio år. De förblev barnlösa och när Karl Lärka dog lämnade han stugan med dess mark och byggnader till Mora kommun.

Mora kommun bildade stiftelsen ”Svea och Karl Lärkas stiftelse”. Det är nu stiftelsens styrelse om har ansvaret för att platsen hedras och används så som Svea och Karl önskade. I deras testamente och i andra anteckningar står makarna Lärkas vilja tydligt skrivet.

Karl Lärka har i sex punkter angett vad han vill med stugan och området runtomkring.

  1. Att de efterkommande må fortsätta arbetet och i första hand bevaka de olika intressena i gravfältsfrågor och laga skiftet på Sollerön, så att Riksantikvariens tidigare förslag beaktas och genomförs så långt möjligt.
  2. Att branten från kapellområdet och norröver Agnmyren blir det sammanhängande naturvårdsområde vi strävat för.
  3. Att fullfölja Bälter Anders försöksplanteringar på Lärkas tomt att omfatta hela branten och över sänkan.
  4. Att kolonilotter tas ut för intresserade.
  5. Att landskapets författare, forskare, arkeologer och fritt skapande personer få hämta inspiration och ostörd ro i stugan.
  6. Att bygdens egna må där beredas en naturlig plats för samling och enskild tillflykt.

Om dessa sex punkter följs kommer stugan vid Klikten alltid att bli ”den samlande punkten och ge liv och ny kraft åt framtidens människor”, så som Svea och Karl Lärka uttryckte sig när de donerade Lärkastugan på Sollerön.

Källor:  Svea och Karl Lärkas testamente, Mora bygdearkiv;  Fataburen 1931, Nordiska museets årsbok. Karl Lärka berättar, Greta Jakobsson.

Senast uppdaterad: 8 maj 2023