Fäbodar i Östbygge fjärding
Fäbodställena Brunnvasselbodarna, Daddbodarna, Ingärdningsbodarna och Sälen liggeri den östra delen av Mora kommun, som historiskt kallats Östbygge fjärding. Ingärdningsbodarna har brukats av bönder från Färnäs medan de övriga fäbodarna samägdes av flera byar. Både Sälen och Daddbodarna nyttjades av bönder från byarna Vattnäs, Risa och Bergkarlås. Brunnvasselbodarna brukades av samma byar, men även av Noret.
.jpg)
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Brunnvasselbodarna, Daddbodarna, Ingärdningsbodarna och Sälen har en karaktär som är typisk för fäbodar i nuvarande Mora kommun.
Här finns i huvudsak äldre, lågmäld och omålad trähusbebyggelse som kompletterats med dalaromantiska fritidshus under 1900–talet. Fäbodarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I samtliga av de fyra fäbodarna finns kringbyggda fyrkantsformer. Generellt har dessa strukturer luckrats upp över tid i takt med att byggnader tillkommit och försvunnit men samtliga fäbodar uppvisar fortfarande ett visst mått av
kringbyggdhet.
Runtom på fäbodställena i Östbygge fjärding finns många välbevarade och ålderdomliga timmerhus. Flera av dem ingår i en större bebyggelsekontext där delar av ett månghussystem finns bevarat. I Ingärdningsbodarna finns en trösklada som skulle kunna härröra från 1500-talet och det är möjligt att det finns andra timmerhus av liknande ålder.
Mer information om respektive fäbod
Brunnsvasselbodarna är den större av fäbodarna som ligger cirka 4 kilometer öster om Sälen.
Ortsnamn och äldre historia
Brunnvasselbodarna nämndes i skrift för första gången i samband med en
stor fäbodinventering som genomfördes åren 1663–1664. Den första delen av namnet kommer från vattendraget Brunnvasseln. Vasseln är troligtvis ett äldre ord för en större bäck. Efterleden -bodarna är vanligt förekommande och syftar på de enkla byggnaderna. Stavningen för fäboden har varierat genom åren; på 1600-talet förekom exempelvis varianterna Brundewatzleboda och Brunnwasslebo. Brunnvasselbodarna har brukats som hemfäbodar med både åker och äng.
I samband med ovannämnda fäbodinventering benämndes Brunnvasselbodarna som ett fäbodställe, som även innefattade "3 Små bäckeqwarner" - det vill säga skvaltkvarnar eller fotviskor. Vid denna tid brukades fäbodstället av bönder från Bergkarlås samt en bonde från Noret.
Dalaromantiskt fritidshus samsas med äldre timmerbebyggelse i Brunnvasselbodarna. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsemänster och jordbrukslandskap
I Brunnvasselbodarna består bebyggelsen av en större gårdsklunga med knappt 40 fäbodgårdar och fritidshus på östra sidan om vattendraget Brunnvasseln. Det finns även ett fåtal gårdar på västra sidan om vattendraget. Bebyggelsen i den större gårdsklungan i öster är orienterad kring en slags rundgata med gårdar på vägens båda sidor. Klungan innefattar en handfull mindre gårdsgrupper som har lång platskontinuitet. Fäbodstället nås via bilväg från Sälen i väster och från Bomansberg i söder. Dessa vägar sammanstrålar i fäbodställets västra del och fortsätter österut över vallen mot Daddbodarna. De större vägarna är asfalterade, medan andra mindre vägar har grusbeläggning. Fäbodstället genomkorsas även av Siljansleden i sydöst-nordvästlig riktning.
Jordbrukslandskapet i Brunnvasselbodarna är anlagt på moränjordar, som behövt röjas från sten för att kunna brukas. Till följd av detta förekommer en mångfald av stora och långsträckta odlingsrösen på fäbodvallen. Flera äldre inägor hålls fortfarande öppna genom att kor betar på fäbodstället sommartid. De långsträckta odlingsrösena har å andra sidan ofta vuxit igen med trädrader, som innefattar inslag av både lövträd och barrträd. Exempelvis förekommer rönn, björk, sälg, enbuskar och tallar på fäbodvallen. Kring Brunnvasseln finns områden med isälvssediment, men dessa marker tycks inte ha nyttjats för jordbruk.
Daddbodarna ligger ungefär 7 km öster om Brunnsvasselbodarna.
Ortsnamn och äldre historia
Daddbodarna nämndes i skrift redan år 1591 som Daddeboda. Namnets förled dadd kan ha sitt ursprung i ett smeknamn eller gårdsnamn som förekom under 1500–talets mitt kring Bergkarlås och Färnäs. En variant av ordet förekommer även i Oremålets blötdadd, som betyder »stort mjukt (över)moget hjortron«.
När författaren Karl-Erik Forsslund besökte Daddbodarna i samband med arbetet med boken "Med Dalälven från källorna till havet" (1921) beskrev han fäbodstället som Moras östligaste utpost. Vid denna tid fanns en tjärfabrik som drevs med elektrisk kraft i anslutning till fäbodstället.
På Skansen finns en slogbod som enligt uppgift ska komma från Daddbodarna. Byggnaden ska ha timrats år 1829 och stod tidigare på Bredänget öster om fäbodstället.
Småskalig bebyggelse och grusvägen genom Daddbodarna. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsemönster och jordbrukslandskap
I Daddbodarna är bebyggelsen koncentrerad till en enda stor gårdsklunga som innefattar drygt 40 fäbodgårdar och fritidshus. I äldre tider låg de flesta av fäbodgårdarna samlade i fäbodställets östra och sydöstra delar med öppna och hävdade jordbruksmarker i nordväst.
I fäbodställets sydöstra del finns fortfarande en tätt bebyggd gårdsklunga med kringbyggda fäbodgårdar som innefattar välbevarade äldre timmerhus. Under 1900–talet har fäbodvallens västra delar i hög utsträckning kommit att bebyggas med fritidshus och i samband med detta har även nya vägar tillkommit. Fäbodställets struktur har därför kommit att liknande den i Brunnvasselbodarna; med en genomgående asfalterad väg och en mindre grusad väg som löper runt bebyggelsen likt en ringväg. Fäbodstället ligger på moränjordar, och mitt på fäbodvallen finns fortfarande ett sammanhängade område med öppen och hävdad jordbruksmark. Som nämnt har de västra delarna av fäbodvallen i hög grad kommit att bebyggas med fritidshus i sen tid.
Det bevarade jordbrukslandskapet är svagt kuperat och innefattar inslag av enbuskar, björkar och rönn. Öster om Daddbodarna finns ett stort kuperat område med skogs- och myrmarker. I detta område finns ett stort antal sjöar, tjärnar och vattendrag
Storskifteskarta över Daddbodarna. I den högra delen av bilden syns den tätbebyggda del som fortfarande utgörs av en stor andel ålderdomlig bebyggelse. Källa: Lantmäteriet
Ingärdningsbodarna är den östligaste av fäbodarna och ligger nära gränsen till Rättviks kommun.
Ortsnamn och äldre historia
Ingärdningsbodarna nämndes i skrift för första gången år 1642 som Ingelsbo, och sedan som Jngiärdbo i samband med fäbodinventeringen åren 1663–1664. Vid denna tid brukades fäbodstället av bonden Matz Eriksson i Färnäs. Enligt ortnamnsforskaren Bror Lindén kan förledet i namnet Ingärdningsbodarna härstamma från kvinnonamnet Ingegärd eller Inggärd, sannolikt i användning som gårdsnamn. Över tid kan dock betydelsen ha ändrats och förknippats med att gärda in »inhägna med gärdsgård«.
På Modigsgården i Ingärdningsbodarna finns en trösklada som kan vara från 1500–talet. Byggnaden finns omskriven i Medeltida timmerhus i Dalarna
(2005) men är hittills odaterad. Fäbodstället genomkorsas av Dalkarlsleden, som är den gamla vägen från Mora mot Stockholm.
.jpg)
Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsemönster och jordbrukslandskap
Ingärdningsbodarna har ett säreget bebyggelsemönster, där de flesta av gårdarna och husen ligger på rad längs en genomlöpande före detta fägata. Åker- och ängsmarkerna är samlade till ett stråk med siltiga lerjordar mellan gårdarna och Ickån, som flödar genom fäbodställets västra delar. De äldre gårdarna till övervägande del belägna på västra sidan om den gamla fägatan, i direkt anslutning till jordbruksmarken. Jordbrukslandskapet är i sin tur indelat i långsmala ägoytor som löper mellan fägatan och Ickån, ett mönster som i princip har bestått sedan storskiftet på 1840–talet. Till följd av jordmånen har landskapet fått en storöppen karaktär utan rösen eller dylika landskapsdetaljer. Det förekommer dock en del växtlighet som är typisk för fäbodarna. Däribland trädslag så som björk, rönn, enbuskar och sälg.
Fäbodstället innefattar även fritidshusbebyggelse från det sena 1900–talet. Dessa byggnader ligger dels på östra sidan om den gamla fägatan, dels i samlade områden i söder och norr. Den sentida fritidshusbebyggelsen är till stora delar utlagd på tomtmark som tillkom i samband med 1972 års detaljplan och som avviker i förhållande till fäbodställets äldre mer dynamiska bebyggelsestruktur.
Sälen är den västligaste och den minsta av de fyra fäbodarna och ligger ungefär fem kilometer öster om byarna Bergkarlås och Risa.
Ortsnamn och äldre historia
Fäbodstället Sälen nämndes i skrift första gången år 1698 som Sehln. Namnet kommer från ordet -säl som är det dialektala begreppet för fäbodställe. Det är relativt vanligt att fäbodställen i Mora har namn som slutar på -sel eller -säl, eller kallas Sälen. Sälen har även benämnts som Säla.
.webp)
Vägen genom fäbodstället Sälen. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsemönster och jordbrukslandskap
Sälen är ett förhållandevis litet fäbodställe som består av drygt 20 fäbodgårdar och fritidshus i en enda gårdsklunga på sidorna om vägen mellan Bergkarlås och Brunnvasselbodarna. På den södra sidan om den genomgående vägen ligger några fastigheter med byggnader som står med långsidan ut mot gatan. Det är nästan uteslutande ekonomibyggnader som står i liv med gatan. I fäbodställets norra del är bebyggelsen istället belägen längre upp från vägen. Marken i anslutning till bebyggelsen hålls i regel öppen och det omgivande landskapet präglas av granskog och viss myrmark. Några skogspartier är relativt nyligen avverkade.
Andelen öppen och hävdad mark kring fäbodstället har minskat sedan 1900–talets mitt. Trots detta finns fortfarande vissa öppna och hävdade områden. Fäbodstället är beläget på moränjordar, som behövt röjas för att kunna användas som åker och äng. Till följd av detta finns en ganska stor mängd odlingsrösen kring fäbodstället. Även om flera av rösena är överväxta med skog utgör de en viktig beståndsdel i landskapsbilden. På fäbodstället finns även vissa inslag av äldre träd i form av björk, sälg, tall, asp, rönn och lönn. Lövträd var viktiga inslag på fäbodställena då löven skördades och användes som djurfoder.
.jpg)
Grånad enkelstuga med litet förtak. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Kulturhistoriska värden
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Kvarvarande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark.
- Odlingsrösen, stenmurar och terrasser på och i anslutning till de gamla fäbodvallarna och jordbrukslandskapen.
- Äldre lövträd som kan ha använts till fodertäkt samt stora granar och tallar.
- I förekommande fall gässlor, fästigar och ristningar som berättar om skogsbetet. Även lösa föremål som användes på gårdarna kunde märkas med ristningar eller brännmärkningar, exempelvis genom att med ett bomärke markera ägande.
- Vägar och stigar med äldre karaktär som förbinder fäbodarna och deras respektive hembyar.
- De befintliga äldre vägnäten på fäbodarna, inklusive torg och majstångsplatser. I synnerhet mindre vägar som förblivit oasfalterade.
- Stängsel i form av gärdesgårdar som skiljer fäbodgårdar och jordbrukslandskapet från äldre fägator.
- Fäbodgårdar som bevarats i sina ursprungliga äldre lägen.
- Fäbodarnas äldre bebyggelsestruktur med flera mindre gårdsklungor och tätt placerade kringbyggda gårdar. Den äldre bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapen.
- Fastighetsindelningar med anor från storskiftet, vilka återspeglar markanvändningen över tid.
- Den äldre bebyggelsens övergripande karaktär med avseende på låga grånade timmerhus med sadeltak, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd.
- Ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga äldre/ursprungliga träfönster, fönsteromfattningar, fönsterluckor, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd. Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
- Befintliga belysningsarmaturer.
Fäbodarna i Östbygge fjärding i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
De flesta känner till Sälen som en av Sveriges mest välbesökta skidorter. Men namnet är faktiskt ett dialektalt ord för just fäbodställe, och det är relativt vanligt i Moratrakten. Det lilla fäbodstället Sälen i Östbygge fjärding omnämndes redan år 1698 och har alltså burit detta namn i över 300 år, långt innan slalombackarna kom.
Ingärdningsbodarna genomkorsas av Dalkarlsleden; den gamla vägen mellan Mora och Stockholm. Här färdades alltså resenärer, handelsmän och sockenbor förbi fäbodstället på sin resa söderut. Det lilla fäbodstället låg med andra ord visserligen lite avsides från Mora men också centralt längs med en av tidens viktigaste färdvägar.
Halvvägs mellan Brunnvasselbodarna och Daddbodarna hittades på 1930-talet en stockbåt i en myr. Hur gammal den är, vem den tillhörde och hur den hamnade där vet ingen. Det vittnar ändå om att dessa till synes ensliga skogsmarker en gång i tiden var mer levande och trafikerade än man kanske anar.
På Skansen i Stockholm står en slogbod som enligt uppgift ska komma från Daddbodarna. Byggnaden timrades år 1829 och stod ursprungligen på Bredänget öster om fäbodstället. Hur och när den tog sig till Skansen är oklart men idag representerar den Moras och Dalarnas fäbodkultur i Stockholm.
Slogboden från Daddbodarna som idag står på Skansen i Stockholm. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Fäbodarna i Östbygge.