Fäbodar i Västbygge fjärding - norr om Hemulån

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är tydligt läsbar i Björka. Bebyggelsemönstret, med kringbyggda hemfäbodar i en gårdsklunga på en ås, har lång kontinuitet och följer samma grundstruktur som vid storskiftet på 1840-talet. En hög andel av byggnaderna är grånade timmerhus med karaktär från bondesamhällets tid eller kring sekelskiftet år 1900.

Trots att stora delar av fäbodvallen vuxit igen förekommer intressanta landskapsstrukturer som vittnar om det historiska bruket, bland annat ett relativt stort antal rönnar som kan ha brukats som fodertäkt i äldre tider.

Timmerhuskulturen
I Björka finns flera äldre gårdar som tydligt berättar om timmerhuskulturen på fäbodarna. I fäbodställets nordöstra delar finns exempelvis en välbehållen äldre enkelstuga med spröjsfönster från 1800-talet, i länga med en trösklada och en liten bod. Till gården hör även ett bevarat äldre fähus och en foderbod med panelfasader. Gården är bevarad med komplett månghussystem och berättar på ett tydligt vis om hur hemfäbodgårdarna brukades med avseende på boende, djurhållning och åkerbruk. I anslutning till denna gård finns ytterligare en länga med enkelstuga, trösklada och fähus samt en större panelklädd lada. De båda stuglängorna är placerade efter samma väderstreck, med gavlarna mot en genomlöpande fägata.

En annan anmärkningsvärd gård i fäbodstället innefattar en enkelstuga i länga med ett stall. Enkelstugan har en ovanligt låg ytterdörr som skulle kunna vara hämtad från ett äldre härbre. Stallet är timrat med två ytterdörrar på långsidan, vilka skiljs av en sektion med restimmer – en utformning som även förekommer på vissa andra stall vid fäbodarna i Västbygge fjärding.

Bondesamhällets kulturlandskap
Björnarvet har i hög utsträckning omvandlats genom utbyggnader med fritidshus och sportstugor vilket begränsar läsbarheten kring fäbodväsendet. De spår som ändå berättar om det historiska bruket utgörs av enstaka äldre timmerhus samt landskapsstrukturer som den genomlöpande före detta fägatan, som idag även är Vasaloppsspåret, och de odlingsrösen och stenmurar som vittnar om det historiska jordbruket.

Timmerhuskulturen
I Björnarvet finns enstaka timmerhus bevarade med karaktär från bondesamhällets tid. Det rör sig bland annat om trösklador, fähus och härbren. De flesta av byggnaderna är belägna i anslutning till fäbodställets gamla huvudgata, som sammanfaller med Vasaloppsspåret.

Den nuvarande bebyggelsen består av 23 äldre hemfäbodgårdar, några fritidshus och enstaka sentida småhus. Den äldre bebyggelsen utgörs av låga grånade och faluröda timmerhus med sadeltak i kringbyggda gårdar, fördelade i två huvudklungor – en vid Hemulån i sydöst och en kring vägen mot Norra Garberg i norr. Den södra klungan är äldst och har kontinuitet från storskiftet på 1840-talet. Fäbodvallen är till delar fortfarande öppen och hävdad med åker och äng på flacka sandjordar.

Eldris har även en rik industrihistoria. Dalelfvarnes flottningsförening hade en stuga på platsen för strömbyggare, och Hemulån användes till flottning fram till 1960. En järnvägsstation längs Älvdalsbanan invigdes år 1900 i dalaromantisk stil, brann 1905 och återuppbyggdes i snickarglädjestil innan den sedermera flyttades till Gopshus som vandrarhem under namnet Gopshusgården. År 1912 uppfördes en bärtorkningsanstalt efter amerikanskt mönster, den första i sitt slag i Sverige, där bär från Läde brandfält torkades inför järnvägsexport. Under åren kring första världskriget fanns även en tjärfabrik på platsen.

Vasaloppsspåret löper genom Eldris nordöstra del, där Vasaloppets sista kontrollstation ligger, nio kilometer från målet på Stranden. Kontrollen kom till Eldris från Långlet år 1935, fick sitt nuvarande läge 1965 och den nuvarande timmerbyggnaden uppfördes år 2002.

Bondesamhällets kulturlandskap
Den äldre bebyggelsen i Eldris har kompletterats med fritidshus och småhus efter 1900-talets mitt, men berättelsen om fäbodväsendet är ändå läsbar genom enskilda välbevarade hemfäbodgårdar med äldre timmerhus samt kvarvarande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark.

Timmerhuskulturen
I Eldris sydöstra delar finns flera välbevarade äldre fäbodgårdar med karaktär från bondesamhällets tid. En av gårdarna i fäbodställets sydligaste del har bevarats med intakt månghussystem, med enkelstuga i länga med stall samt trösklada i länga med fähus, allt beläget intill en genomlöpande fägata. Gården berättar tydligt om hemfäbodarnas bruk med både djurhållning och åkerbruk.

En bit norrut finns ett helt konglomerat av grånade timmerhus i månghussystem, med kontinuitet från storskiftet på 1840-talet. Detta område utgör ett tydligt spår av det äldre bebyggelsemönstret i Eldris.

Västerut därifrån finns en enkelstuga i länga med stall, vars ytterdörr är klädd med bred handhyvlad panel – ett drag som återkommer på flera stugor i Eldris. Byggnaden har även äldre spröjsfönster med kromoxidgröna bågar och fönsterluckor. Ännu längre västerut finns ytterligare en välbehållen äldre enkelstuga i länga med stall, bevarad i samma läge som vid storskiftet.

Industrisamhället förändrar
Eldris rymmer ett par anmärkningsvärda dalaromantiska byggnader från efterkrigstiden i form av en sportstuga och ett fritidshus. Även Vasaloppskontrollen har särskilda kulturhistoriska värden.

Den högindustriella moderna epoken
En hög andel av bebyggelsen i Norra Garbergs norra delar utgörs av sportstugor och fritidshus uppförda från 1900-talets mitt och framåt. Många äldre timmerhus ombyggdes också till fritidshus under denna period. De flesta fritidshusen är gestaltade med faluröda eller grånade trä- och timmerfasader samt spröjsfönster.

Bondesamhällets kulturlandskap
Norra Garberg brukades som långfäbodar med högsommarvistelse i sju veckor. Bebyggelsen har genomgått stora förändringar under 1900-talets senare hälft till följd av fritidshusutbyggnad, men fäbodvallen har i högre utsträckning än på andra långfäbodar bevarats med sin äldre karaktär. Den utgörs av ängsmark med solitära lövträd som använts som fodertäkt, stenhällar med vallristningar samt ängsblommor och växter typiska för fäbodmiljöer.

Timmerhuskulturen
Norra Garberg rymmer en mängd bevarade äldre timmerhus som vittnar om platsens historia som långfäbodar. Längs den genomlöpande fägatan finns ett stort antal fähus och ängslador, samt grånade stugor med karaktär från bondesamhällets tid.

I fäbodställets östra delar finns ett av de äldre fähusen, placerat på en hög kallmurad grund med ingång på gaveln och två gödselluckor som motsvarar en invändig uppdelning med bås i två avdelningar. I anslutning till detta fähus finns även en faluröd timrad stuga med spröjsfönster från det sena 1800-talet.

Fäbodstället innefattar flera ängslador som berättar om det omfattande slåtterbruket i äldre tider. En större ängslada ligger i direkt anslutning till fäbodvallen och det hävdade ängslandskapet, och i närheten finns även en mindre ängslada av en annan typ med ingång mitt på gaveln.

I fäbodställets västra delar finns ett par utmärkande äldre fäbodstugor placerade med baksidan mot den genomlöpande fägatan. En av dessa är särskilt anmärkningsvärd med grånade timmerväggar, spröjsfönster och ytterdörr från 1800-talet. I samma del av fäbodstället finns även en faluröd sidokammarstuga med spröjsfönster och frambyggd kallfarstu från det sena 1800-talet.

Industrisamhället förändrar (1870-1930)
På bergstoppen Garbergs klack ovanför fäbodstället finns ett brandtorn som tillkom som en direkt följd av industrisamhällets genombrott.

När skogen fick ett ekonomiskt värde under 1800-talets senare hälft kom skogsbranden att betraktas som ett allvarligt hot. Stora skogsbränder, bland annat Lädebrännan i Mora år 1888, underströk behovet av organiserad brandövervakning. Brandtornet på Garbergs klack uppfördes år 1925 och ägdes under en period av Mora landskommun – en ovanlig förvaltningsform. Tornet är byggt med avsmalnande form och sadeltak, och fasaderna är klädda med blågrön skivtäckt plåt, troligen ersättning för ursprunglig träpanel som antas ha tillkommit kring år 1931. Sydöst om tornet finns en liten stuga med faluröd locklistpanel, som fungerade som bostad för brandvakterna och har bevarade rester av en äldre telefonförbindelse för larmning vid brand.

Tornet placerades strategiskt på den högsta bergstoppen för att ge långa utblickar i alla väderstreck. Det fick också en dubbel funktion som utsiktsplats, vilket speglar hur landskapet tilldelades nya symboliska och kulturella värden i och med industrisamhällets genombrott. Inuti tornet finns en stor mängd inskriptioner och ristningar från besökare genom åren, däribland en sirlig namnteckning av O Frost daterad den 26 mars 1933.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är i Gutdalen läsbar genom några få bevarade äldre fäbodgårdar samt enstaka ytor med öppen och hävdad jordbruksmark. I anslutning till gårdarna finns även lövträd som kan ha brukats som fodertäkt i äldre tider.

Timmerhuskulturen
I Gutdalens södra del finns en gammal hemfäbodgård bevarad med intakt månghussystem. Till gården hör ett bostadshus i form av en sidokammarstuga, två långsideshärbren, en trösklada, fähus och lador – byggnader som tillsammans berättar om hur fäbodstället brukades för både djurhållning och åkerbruk. I anslutning till denna gård finns även ett litet gavelhärbre i grånat rundtimmer med laggtak, vars utformning antyder att det timrats som senast under 1700-talet. I närheten finns också ett fähus uppfört av halvstockar, en timringsteknik som framförallt har brukats på fäbodarna.

I fäbodställets norra delar finns tre gamla hemfäbodgårdar som till delar bevarats med sina äldre byggnadsbestånd. Bland dessa återfinns en förlängd sidokammarstuga och en enkelstuga i falurött timmer, båda med gamla spröjsfönster. En av stugorna, som tidigare ägdes av en lokal byggmästare, har en ingång via en långbro i stiliserad dalaromantisk stil samt en specialsnickrad ytterdörr med rombmönster. En annan av gårdarna innefattar en äldre stuga, ett långsideshärbre, en trösklada och ett fähus.

Den högindustriella moderna epoken
Gutdalen rymmer ett par anmärkningsvärda exempel på hur timmerhuskulturen återuppväcktes under efterkrigstiden. I fäbodställets nordligaste del finns ett sentida fritidshus uppfört med Morabygdens historiska enkelstugor som förlaga, timrat av gårdens nuvarande ägare. Byggnaden berättar tydligt om hur en månghundraårig hantverkstradition förvaltas genom nybyggnad, och hur de nya husen smälter samman med den äldre bebyggelsen. Söder om fäbodstället finns ett annat exempel på ett sentida timmerhus, uppfört av väldiga halvtimmerstockar, som vittnar om hur timringskonsten tog nya former under 1900-talets sista decennier.

Bondesamhällets kulturlandskap
I Gutsäl finns fortfarande större sammanhängande ytor med öppen och hävdad åker- och ängsmark, och de äldre fäbodgårdarna berättar tillsammans med jordbruksmarken om fäbodbruket under bondesamhällets tid. Fäbodvallen innefattar flera karaktäristiska lövträd som kan ha brukats som fodertäkt, däribland en ovanligt storvuxen sälg med grova stammar som förgrenar sig uppåt. Sälgar nyttjades ofta som fodertäkt genom lövrepning, det vill säga att löven drogs av med hjälp av rep och sedan användes som djurfoder. Kring fäbodstället finns även storvuxna tallar som utgör en viktig del av landskapsbilden. Bebyggelsen består till största delen av grånade och enstaka faluröda timmerhus med sadeltak, bevarade med karaktär från bondesamhällets tid eller kring sekelskiftet

Timmerhuskulturen
I Gutsäls sydöstra del finns en äldre hemfäbodgård bevarad med intakt månghussystem. Bostadshuset är en enkelstuga i grånat timmer med ytterdörr av plankor. Till gården hör även ett fähus timrat av halvstockar, ett långsideshärbre och en frambyggd trösklada i rundtimmer med gavelröste av plankor.

Längre upp på fäbodvallen finns en annan gård med en länga bestående av enkelstuga och stall i grånat timmer, kompletterad med ett falurött långsideshärbre i rundtimmer med laggtak samt ett fähus.

I fäbodställets västra delar finns ytterligare en bevarad äldre enkelstuga vars ytterdörr är en variant av spegeldörr från kring sekelskiftet år 1800, och som även bevarats med äldre spröjsfönster.

Fäbodställets nordligaste gård innefattar en enkelstuga och ett härbre samt några ytterligare timmerhus, som dock fått sin nuvarande karaktär till följd av förändringar i sen tid.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är tydligt läsbar i Södra Hemulberg genom fäbodvallen, som till stora delar bevarats öppen och hävdad med ängsmarker. På vallen finns inslag av ängsblommor och växter typiska för fäbodmiljöer, samt flera lövträd som kan ha brukats som fodertäkt, däribland en stor spretig sälg. I området växer även flera stora solitära tallar som utgör ett viktigt karaktärsdrag i landskapsbilden.

Bland bebyggelsen förekommer både välbevarade äldre timmerhus och sentida fritidshus. De bevarade äldre byggnaderna utgörs framför allt av uthus som fähus och ängslador, varav flera är belägna intill den bevarade äldre vägen på en avsats i fäbodställets norra delar.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets sydöstra del finns en liten fäbodgård med enkelstuga, härbre och ängslada. Ängsladan är särskilt anmärkningsvärd – den är uppförd med stomme av rundtimmer med tydliga underhalsningar och runda eller vagt sexkantiga knutskallar. Byggnadens dörr är utformad med breda smidesband och draglås, vilket antyder hög ålder och möjligen medeltida ursprung. På dörrbladet och gåtarna finns ristningar med initialer och bomärken. Dörren är förlagd till ett hörn, vilket är typiskt för ängslador.

I fäbodställets nordvästra delar finns ytterligare exempel på timmerhus som skulle kunna ha hög ålder, bland annat en liten trösklada i rundtimmer med långa halsningar och tydliga sexkantsknutar, samt ett frambyggt långsideshärbre i rundtimmer med laggtak och ytterdörr med draglås av en variant som blev vanlig efter medeltiden. I anslutning till dessa byggnader finns även flera äldre timrade fähus som berättar om djurhållningen på fäbodstället i äldre tider.

Den högindustriella moderna epoken
I sluttningarna ovanför fäbodvallen finns ett dalaromantiskt fritidshus som bedöms ha särskilda kulturhistoriska värden.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är i Hållan läsbar genom områden med öppen och hävdad åker- och ängsmark på fäbodvallen. Vallen är upptagen på moränjordar som behövt röjas från sten innan de kunnat brukas som åker, vilket har resulterat i flera långsträckta odlingsrösen och murar kring fäbodstället. Det förekommer även inslag av lövträd som kan ha brukats som fodertäkt.

Bebyggelsen består till största delen av äldre fäbodgårdar där många innefattar både äldre timmerhus och byggnader som fått sin nuvarande karaktär kring sekelskiftet år 1900 eller strax därefter. Flera av gårdarna har trösklador, vilket vittnar om att åkerbruk bedrivits på platsen.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets sydvästra del finns en äldre fäbodgård med sidokammarstuga och trösklada, båda i grånat timmer. Sidokammarstugan har fått sin nuvarande form med stora spröjsfönster och ockragul spegeldörr troligen i slutet av 1800-talet – ett drag som återkommer på flera stugor i Hållan. Dessa byggnader berättar om hur timmerhuskulturen omformades och anpassades efter nya stilideal vid denna tid. I anslutning finns ytterligare en gård med sidokammarstuga med karaktär från det sena 1800-talet samt två lador, varav en med portlider.

Längre norrut på fäbodvallen finns en välbevarad äldre enkelstuga med spröjsfönster och panelklädd ytterdörr från 1800-talet, kompletterad med ett stall med dubbla ingångar från långsidan. Också i den norra delen av fäbodstället finns en välbevarad länga med foderbod och fähus i rundtimmer tillsammans med en ombyggd äldre enkelstuga.

Den högindustriella moderna epoken
Hållan innefattar ett par anmärkningsvärda byggnader från 1900-talets senare hälft. En timmerbyggnad i fäbodställets norra delar har formats likt ett äldre fähus och berättar om hur fritidshus och sportstugor utformades med inspiration från den äldre timmerhuskulturen. I fäbodställets sydöstra delar finns en dalaromantisk sportstuga med kronskorsten, krusade vindskivor och små fönster med utsirade omfattningar.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är tydligt läsbar i Hökberg genom den öppna och hävdade fäbodvallen samt det äldre bebyggelsemönstret i fäbodställets västra delar. Fäbodvallen brukas till stora delar som ängsmark men har tidigare även rymt stora ytor med åkermark, vilket är läsbart bland annat genom förekomsten av trösklador och härbren på de äldre gårdarna. Bebyggelsemönstret tar uttryck genom en långsträckt gårdsklunga med hemfäbodgårdar av likartad storlek, bevarade med faluröda och grånade timmerhus i intakt månghussystem, belägen i en bitvis brant norrsluttning som är tydligt överblickbar från flera håll i landskapet.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets nordvästra delar finns flera hemfäbodgårdar bevarade med karaktär från bondesamhällets tid, belägna kring en äldre fägata. Samtliga är ordnade med bostadshusen i längor tillsammans med andra timmerhus på gårdstunets norra sida. En av gårdarna har en äldre enkelstuga med spröjsfönster från 1800-talet i länga med stall och bod, kompletterad med ett välbevarat äldre fähus med gröna spröjsfönster samt ett gavelhärbre i rundtimmer med laggtak – en byggnad som torde vara timrad som senast under 1700-talet. En annan gård i samma område har en äldre enkelstuga i länga med lada samt ett äldre stall i rundtimmer.

Högre upp i terrängen, söder om dessa gårdar, finns ett helt konglomerat av grånade och röda timmerhus. Här återfinns bland annat ett ovanligt stort fähus, ett långsideshärbre i rundtimmer med långa halsningar och sexkantiga knutskallar som antyder hög ålder, en tröskloge samt stugor och stall i äldre grånat timmer. En av gårdarna har en liten sidokammarstuga med betongtegeltak från tidigt 1900-talet, troligen lokalt tillverkat.

På enstaka platser i fäbodstället förekommer även härbren med sexkantsknutar och laggtak som skulle kunna ha ganska hög ålder.

Industrisamhället förändrar
I den äldre gårdsklungan i Hökberg finns en sidokammarstuga som fått sin nuvarande karaktär kring sekelskiftet år 1900 och som tydligt berättar om hur byggnadskicket förändrades i Mora efter industrisamhällets genombrott. Förändringen möjliggjordes bland annat genom framväxten av modernare sågindustrier och tillgång till nya material via järnvägarna. Byggnaden har fasader av faluröd liggande fasspontpanel, betongtegeltak från det tidiga 1900-talet, troligen lokalt tillverkat, samt utkragad skorsten av kalksandsten.

Den högindustriella moderna epoken
I fäbodställets nordöstra och södra delar finns en mångfald fritidshus och sportstugor uppförda under 1900-talets senare hälft, de flesta med dalaromantisk framtoning, som berättar om hur Hökberg kom att användas för nya ändamål när det traditionella fäbodbruket avtog.

Ett särskilt anmärkningsvärt fritidshus uppfördes år 1955 av skidåkaren Nils Karlsson, Mora-Nisse, som tränade mycket i närområdet och under slutet av 1950-talet arrangerade guidade turer på Moras fäbodar där Hökberg var ett givet stopp. Mora-Nisse hade rötter i Öna på sin mors sida och hade vistats mycket i Hökberg som barn och ungdom. I fäbodställets sydöstra del finns ett annat anmärkningsvärt fritidshus, uppfört likt en parstuga med stommar från äldre timmerhus och med två äldre fähus som flyttats till platsen. Gården har på ett tydligt vis utformats för att smälta samman med den äldre bebyggelsen.

Timmerhuskulturen
I Kansbolls västra del finns två äldre stuglängor som på ett mycket tydligt vis berättar om byggnadskicket på fäbodarna under bondesamhällets tid. Den ena längan består av en sidokammarstuga med gammal trädörr, blyspröjsfönster, portlider, bod och kronskorsten. Den andra längan innefattar en välbevarad äldre enkelstuga med blyspröjsfönster med spetsbågskrön, ytterdörr av plankor med korta gångjärn, förtak och kronskorsten.

I den norra delen av fäbodstället finns ett äldre stall, en enrumsstuga med ingång från gaveln, en lada och ett långsideshärbre – allt i grånat timmer. Härbret är uppfört med stomme av rundtimmer med tydliga underhalsningar, sexkantiga knutskallar och ytterdörr med breda gåtar och draglås. Utformningen tyder på att byggnaden timrats som senast under 1500- eller 1600-talet. I anslutning till en äldre fägata, som idag utgör Siljansleden, finns en välbehållen äldre enkelstuga med ytterdörr från 1700- eller 1800-talet och nytillverkade spröjsfönster troligen baserade på de äldre originalen. I fäbodställets nordvästra delar finns dessutom en länga med en ovanligt stor enrumsstuga med dubbla skorstenar och småspröjsfönster från 1800-talet, försedd med fönsterluckor med diagonalmönstrad panel.

I den södra gårdsklungan, som är mer tätt bebyggd, finns ytterligare flera anmärkningsvärda byggnader. Bland dessa märks en välbehållen enkelstuga med blyspröjsfönster och kronskorsten med smidesvimpel i form av ett drakhuvud, ett stort långsideshärbre, ett äldre fähus samt sidokammarstugor i länga med stall och tillhörande gavelhärbre i rundtimmer.

Industrisamhället förändrar
Kansbol rymmer flera byggnader som tydligt berättar om hur byggnadskicket förändrades efter industrisamhällets genombrott, möjliggjort av modernare sågindustrier och nya material via järnvägarna.

En särskilt anmärkningsvärd byggnad i den södra delen av fäbodstället är en äldre enkelstuga som förlängts i sidled och förhöjts med ett fullt våningsplan. Tillbyggnaderna har resvirke- eller regelstomme med fasader av locklistpanel, bevarade med ursprungliga småspröjsfönster med munblåsta glasrutor och foder med vattenbrädor. Byggnaden har en karaktäristisk långbro på framsidan och skorstenar på båda takfallen. I samma del av fäbodstället finns en annan karaktäristisk stuga med branta tegeltak, småspröjsfönster och vitputsad kronskorsten.

I fäbodställets norra delar finns en faluröd sidokammarstuga med stora vita spröjsfönster och yttertak av troligen lokalt tillverkade betongtegelpannor med rak kantig profil samt skorsten av cementtegel – material typiska för det tidiga industrisamhället. En annan och mer högrest sidokammarstuga från det sena 1800-talet har stora gröna spröjsfönster, en stor frontespis som takkupa över huvudingången och en farstukvist med sirliga stolpar och kuverttak. Därtill finns ett bostadshus i stram nationalromantisk egnahemsstil med branta sadeltak, faluröd locklistpanel, vita spröjsfönster och takkupor med pulpettak; möjligen uppfört som skogsvaktarstuga eller liknande.

Den högindustriella moderna epoken
Kansbol innefattar endast ett fåtal regelrätta fritidshus, men i fäbodställets norra delar finns två dalaromantiska sportstugor uppförda troligen innan 1900-talets mitt, med en säregen gestaltning. Båda har mörktjärade träfasader med röda och gröna detaljer. Den ena har kronskorsten, trelufts fönster utan spröjs med valsade glasrutor och grön ytterdörr med bred liggande panel och fönsterruta. Den andra saknar kronskorsten men har blyspröjsfönster samt grönmålad ytterdörr med bred liggande panel. Byggnaderna illustrerar tydligt hur sportstugor och fritidshus gestaltades i Övre Dalarna under 1930-, 1940- och 1950-talen.

Vid 1840-talets mitt hölls hela 310 djur på fäbodstället. År 1890 bildades AB Krångdalens mejeriförening i syfte att driva fäbodstället på ett mer modernt och effektivt sätt, varvid en mejeristuga uppfördes på vallen med vallkullor och en anställd mejerska. Trots dessa ansatser dalade driften och år 1917 hölls bara 12 kor på bete. Mejeriföreningen lades ned år 1923 och inventarierna såldes på auktion. Mejeristugan såldes sedermera till vedköpare från Stockholm under andra världskriget.

Krångdalen rymmer även flera intressanta fornlämningar. I fäbodställets södra del finns en lös trädstam med vallristningar i form av initialer och årtal, de äldsta från 1700-talet, vilken ursprungligen stod vid en sovhol intill Gråtmyren. I anslutning till platsen har en järnpilspets påträffats som kan vara från yngre järnåldern. Söder om fäbodstället, på andra sidan Krångdalsån, sägs en begravningsplats ha funnits i äldre tider med två gravhällar, varav en med årtalet 1637 inristat. Dessa hällar ska senare ha flyttats till Zorns gammelgård och Zornsamlingarna. Väster om fäbodstället, längs stränderna av Myckelsjön, har talrika lämningar av skärvsten och avslag från stenverktygsframställning påträffats, vilket antyder att sjöstränderna nyttjades som boplatser under stenåldern.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är i Krångdalen läsbar främst genom enstaka kvarvarande ytor med öppen och hävdad fäbodvall.

Timmerhuskulturen
I Krångdalen kvarstår endast ett fåtal timmerhus bevarade med sin äldre karaktär. En äldre kringbyggd fäbodgård innefattar sidokammarstuga, bodar, lada och ett långsideshärbre i rundtimmer med sexkantsknutar som skulle kunna ha ganska hög ålder. På ett annat ställe i fäbodstället finns ett bevarat äldre fähus.

Bondesamhällets kulturlandskap
Bebyggelsen i Krångåsen har till stora delar bevarats med karaktär från bondesamhällets tid och kring sekelskiftet år 1900, både vad gäller bebyggelsemönstret och de enskilda byggnaderna som i hög utsträckning är faluröda eller grånade timmerhus. Bebyggelsemönstret med tre gårdsklungor kring en gemensam hästskoformad gata har lång kontinuitet, och i den sydligaste klungan står gårdarna tätt placerade i ett mönster med djupa rötter. Flera av de äldre gårdarna har trösklador och härbren som vittnar om det historiska åkerbruket, varav vissa kan ha hög ålder. I skogarna kring fäbodstället kvarstår stora röjningsrösen och murar som tydligt berättar om det historiska jordbruket, och närmast gårdsklungorna finns ännu öppna och hävdade markområden.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets västra del finns en hemfäbodgård med ett bostadshus i form av en sidokammarstuga från det sena 1800-talet, med trösklada och stall i en länga mitt emot. Till gården hör ett långsideshärbre med en ytterdörr som är av mycket ålderdomlig karaktär, med draglås och fem breda smidesband – dörren är möjligen medeltida. Till fastigheten hör även en ladugård från det sena 1800-talet. I närheten finns en välbehållen äldre ryggåsstuga med gamla spröjsfönster och högrest vitputsad skorsten, i länga med en grånad bod.

I fäbodställets sydligaste och tätast bebyggda gårdsklunga finns flera anmärkningsvärda byggnader. Bland dessa märks en bevarad trösklada i grånat timmer, en länga med enkelstuga, portlider och fähus i kombination – ett ovanligt drag i Mora av vilket endast ett fåtal exempel kvarstår – samt en ovanlig variant av länga med enrumsstuga och stall, där stugan nås via ett lider och stallet till delar är timrat med sexkantsknutar av möjligen hög ålder.

I fäbodställets östra delar finns en mycket välbevarad hemfäbodgård med en enkelstuga nådd via en karaktäristisk långbro med två äldre ytterdörrar – en till stugan och en till en bod eller mjölkkammare på gaveln. Spröjsfönstren är bevarade från 1800-talet. Till gården hör en trösklada av rundtimmer med sexkantsknutar och mångåstak som kan ha hög ålder. I närheten finns en hemfäbodgård med ett fähus timrat av halvstockar samt en länga med sidokammarstuga, stall och trösklada. En annan intressant gård i de östra delarna har stall och fähus belägna på varsin sida om en gemensam dyngstad vilket är en ovanlig planlösning.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är i Myckelberg läsbar genom bevarade äldre timmerhus och mindre ytor med öppen och hävdad fäbodvall med ängsmark.

Timmerhuskulturen
Myckelberg innefattar flera exempel på bevarade timrade fähus och lador som berättar om när platsen brukades som långfäbodar. Flera av dessa byggnader är belägna kring den genomlöpande äldre fägatan.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets nordöstra del finns en mycket välbehållen äldre hemfäbodgård med en enkelstuga i grånat timmer med bevarade gamla spröjsfönster och enkel farstukvist. Till gården hör en länga med stall, foderbod och ett stort fähus i rundtimmer. Vid stallet finns fortfarande en gammal slipsten på sin traditionella plats vid stallväggen. Mitt emot stallet står en länga med långsideshärbre med laggtak och en lada i rundtimmer. En annan välbevarad gård i de norra delarna innefattar sidokammarstuga, stall och fähus i en lång länga, kompletterad med lada och ett långsideshärbre i rundtimmer med sexkantsknutar.

I fäbodställets huvudklunga finns ett flertal timmerhus av troligen hög ålder. Ett långsideshärbre i rundtimmer med långa halsningar och skarpa sexkantsknutar bedöms kunna vara timrat som senast under 1500- eller 1600-talet. På samma gård finns en stor trösklada i rundtimmer och en sidokammarstuga vilande på kraftig naturstensmur med bevarade blyspröjsfönster med spetsbågskrön och fönsterluckor med diagonalmönstrad panel. I den östligaste delen av gårdsklungan finns en gård med enkelstuga, långsideshärbre, lada och fähus. I fäbodställets västra delar finns gårdar med sidokammarstugor i länga med stall, härbre, fähus och trösklador intill den genomlöpande äldre fägatan. Även i de västligaste delarna finns ett långsideshärbre i rundtimmer med långa halsningar och sexkantiga knutskallar av möjligen ganska hög ålder.

Vid Axi kvarn söder om Sjurby finns en timrad kvarnbyggnad från 1890-talet bevarad med sin ursprungliga karaktär, som berättar om kvarndriften vid Axiån i äldre tider. I kvarnanläggningens område finns även ett stort fähus av en variant som var vanlig på långfäbodarna, dit det flyttats i sen tid.

Den högindustriella moderna epoken
Sjurby innefattar flera anmärkningsvärda moderna timmerhus. I fäbodställets östra delar finns ett bostadshus och tillhörande uthus byggda med rundtimmer under det sena 1900-talet. Byggnaderna utmärker sig delvis mot andra moderna timmerhus genom utformningen med rundtimmer, som tydligt återknyter till den äldre timringskonsten i Mora, och berättar om timmerhuskulturens återuppväckelse i socknarna kring Siljan.

Norr och öster om fäbodstället reser sig landskapet till en hög platå med mäktiga sandjordar tillhörande Bonäsfältet. De bågformiga branter som skiljer sandplatån från låglandet är ett spår av Österdalälvens meanderbildningar, och området är till stora delar bevuxet med tallhedskog som utgör ett viktigt karaktärsdrag.

Fäbodstället genomkorsas av Säsån, som flödar ur Sästjärnen och skär fram genom en dalgång i sandbankarna med en fallhöjd om uppåt 15 meter – av Karl-Erik Forsslund kallad Trolldalen. Till följd av fallhöjden har området länge varit lämpat för kvarn- och sågdrift. I äldre tider fanns inte mindre än 48 skvaltkvarnar och minst åtta kvarndammar längs ån, där bönder från Östnor, Öna, Kråkberg och Bonäs malde sin säd.

Åren 1851–1852 uppfördes en tullmjölkvarn i åns övre del av Rombo Anders Mattson och svågern Bälter Sven Ersson, varmed bönderna för första gången kunde få sin säd malen mot betalning. Den första kvarnbyggnaden brann ned men ersattes omgående, och kvarnen var sedan i drift åren 1853–1972. I kvarnanläggningens område har det även funnits en smedja med kolhus, en benstamp, en husbehovssåg samt ett knivsliperi som drevs av Finn Anders Andersson, grundaren av den första knivfabriken i Östnor år 1870.

Söder om tullmjölkvarnen uppfördes år 1920 ett vattenkraftverk av Bonäs byamän, som togs i drift på julafton samma år. Strömmen räckte ursprungligen till 475 lampor i 101 gårdar samt skolan, bönhuset och affären i Bonäs. Kraftverket var i drift till år 1990.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är tydligt läsbar i Säs genom bebyggelsen och bebyggelsemönstret. En hög andel av bebyggelsen utgörs fortfarande av grånade och faluröda timmerhus vid kringbyggda gårdar, varav flera troligen har hög ålder att döma av stommarnas utformning. Härbren och trösklador på de äldre gårdarna vittnar om att åkerbruk bedrivits på platsen, vilket är typiskt för hemfäbodar. Gårdarna är samlade kring en fägata med kontinuitet från storskiftet på 1840-talet, och fägatan är delvis fortfarande stängslad efter gammalt mönster – ett avgörande inslag för att hålla djuren borta från åker och äng på väg till och från skogsbete. Trots att stora delar av fäbodvallen vuxit igen finns spår av det historiska bruket kvar, bland annat lövträd som kan ha nyttjats som fodertäkt, samt stora tallar och granar som är viktiga inslag i landskapsbilden.

Timmerhuskulturen
I fäbodställets sydligaste del finns Margretgardn; en före detta hemfäbodgård som bevarats med intakt månghussystem och tydligt berättar om byggnadskicket på hemfäbodarna. Bostadshuset är en enkelstuga med gröna spröjsfönster i länga med trösklada, kompletterad med bodar, ett stort långsideshärbre och en länga med stall och före detta fähus. Fähuset har ingång via portlider och gamla blyspröjsfönster med munblåsta glas. I anslutning till denna gård finns ytterligare en äldre enkelstuga med kronskorsten, samt ett säreget fähus vars stomme i rundtimmer med långa halsningar och sexkantiga knutskallar kan ha hög ålder, och vars tak täcks av troligen lokalt tillverkade betongtegelpannor med rak profil.

I fäbodställets sydöstra del finns en ålderdomlig trösklada i rundtimmer med långa underhalsningar och sexkantiga knutskallar, samt en gård med stuga, stall, trösklada, härbren och fähus, varav ett härbre i rundtimmer med långa halsningar kan ha ganska hög ålder.

Längs fägatan i fäbodställets centrala delar finns en gård med välbevarat fähus, trösklada och långsideshärbre i rundtimmer med långa halsningar och sexkantiga knutskallar. Tröskladan och härbret kan vara timrade under 1500- eller 1600-talen. En angränsande gård innefattar en välbevarad länga med stall, trösklada och långsideshärbre av liknande hög ålder. Längre norrut längs fägatan finns en välbevarad sidokammarstuga med kromoxidgröna spröjsfönster från 1800-talet, fähus och härbre intill fägatan. Ännu längre norrut finns en gård med enkelstuga och stall i länga, fähus, foderbod och långsideshärbre i rundtimmer, där enkelstugan har blyspröjsfönster av en variant vanlig på 1700-talet, ålderdomlig låg ytterdörr och kronskorsten av lertegel. En annan enkelstuga i länga med stall har farstukvist med kontursågade hörnstöd och bevarade äldre fönster och dörr.

I fäbodställets västligaste delar finns en anmärkningsvärt välbehållen enkelstuga med blyspröjsfönster från 1700-talet, profilhyvlade fönsterfoder och fönsterluckor med diagonalmönstrad panel. I länga med stugan står en trösklada i rundtimmer med långa halsningar och tydliga sexkantsknutar som kan vara från 1500- eller 1600-talet. Bland fäbodgårdarnas ytterligare intressanta inslag märks Bogg-Karin´ås fjås, ett äldre fähus på samfälld mark i fäbodställets norra delar.

Industrisamhället förändrar
Säs rymmer en av rapportens mest detaljerade industrihistoriska miljöer, koncentrerad till kvarnanläggningen och dess omgivningar vid Säsån. Tullmjölkvarnen, vars äldsta delar uppfördes i början av 1850-talet, har bevarats med karaktär från industrisamhällets första skede både invändigt och utvändigt. Byggnaden berättar om övergången från de äldre samfällda skvaltkvarnarna till ett system med yrkesmässig kvarndrift mot betalning – ett tydligt uttryck för den agrara revolutionen i Mora. Vid kvarnen arbetade anställda mjölnare, varav far, son och sonson Johansson skötte kvarnen under sammanlagt 84 av de 119 år den var i drift.

Norr om kvarnen uppfördes under 1800-talets senare del en mjölnargård som bevarats med karaktär från det sena 1800-talet. Bostadshuset är en tvåvånings framkammarstuga med fasader av liggande fasspontpanel, spröjsfönster, spinnrocksfönster och frambyggd kallfarstu. Bland uthusen märks en fähuslänga och en länga med trösklada och sädesmagasin med laxade knutar och ovanliga vädringsluckor.

Söder om kvarnen ligger vattenkraftverket uppfört av Bonäs byamän år 1920, med en säregen tredelad form med vita betongmurar och faluröd locklistpanel. Byggnaden berättar om hur Morabygden elektrifierades under det tidiga 1900-talet och har bevarats med ursprungliga träfönster och äldre detaljer. I anslutning till kraftverket finns en äldre timrad smedja. Uppströms finns en dammanläggning med stenvalvsbro från 1800-talets mitt, förstärkt med betongdelar under 1900-talet.

Den högindustriella moderna epoken
I fäbodställets västra delar finns ett antal dalaromantiska fritidshus varav några är särskilt anmärkningsvärda.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet är i Spjutmo framförallt läsbar genom enskilda bevarade äldre fäbodgårdar, vilka beskrivs mer ingående under timmerhuskulturen nedan.

Timmerhuskulturen
I Spjutmo finns flera hemfäbodgårdar bevarade med karaktär från bondesamhällets tid. I fäbodställets sydöstra del finns en gård med en äldre enkelstuga med blyspröjsfönster i länga med en lada vars stomme med sexkantsknutar kan ha hög ålder, samt ett långsideshärbre. Till gården hör även fähus och trösklada. På en angränsande gård finns en äldre stuga med olika varianter av äldre spröjsfönster.

Längre västerut i fäbodstället finns ett par ytterligare intressanta äldre gårdar. På en av dem finns en länga med enkelstuga, stall och trösklada, där enkelstugan har bevarade spröjsfönster med diagonalmönstrade fönsterluckor. På en annan gård finns en uthuslänga samt en faluröd sidokammarstuga med bevarade äldre spröjsfönster och farstukvist med kontursågade hörn.

I fäbodställets nordvästra del finns en gård med bevarad äldre enkelstuga, ett långsideshärbre i rundtimmer med sexkantsknutar och laggtak, samt flera timrade uthus i en länga mot norr.

Den högindustriella moderna epoken
I Spjutmo finns dalaromantiska fritidshus som bedöms ha kulturhistoriska värden.

Se även information om kraftverket som fanns i samma å nedan.