Våmhus sockencentrum

Byn Höjen i områdets nordvästra del och består av flera tätt bebyggda gårdsklungor kring ett system av slingrande bygator. Namnet är en bestämd form av ordet hög, och kommer troligen av att byns historiska huvudklunga, Storhöjen, ligger ovanpå en grusbacke – eller egentligen två mindre holar i byns västra del.

Limbäck omnämns i skrift första gången år 1539. Namnet härstammar från Limbäcken, som flödar norr om byn och skiljer Limbäck från Höjen. Bäcken lär ursprungligen ha hetat Lindbäcken, med förleden i betydelsen "vall på odlad jord".

Limbäck har i äldre tider räknats som en slags kyrkby för Våmhus och är idag en av de största byarna i bygden. Bebyggelsen består av en tätt bebyggd huvudklunga i en flack östsluttning väster om Kanonvägen, samt en mindre klunga i sydväst kallad Dritmyr (smutsig- eller sörjig myr).

Bebyggelsen i huvudklungan är i huvudsak grupperad kring en rundgata som utbildas av Norrbygatan och Limbäcksgatan, samt kring förgreningar söderut. I byns sydligaste del kring Askvägen och Hansåkersvägen finns en samlad grupp med moderna småhus, en snickerifabrik samt enplans lägenhetshus.

Limbäck framhålls som kyrkby och administrativt centrum för Våmhus, vilket avspeglar sig i den offentliga bebyggelsen. Kyrkan, kyrkogården, skolan, församlingshemmet och kapellet samt den före detta sockenstugan, prästgården och bygdegården ger Limbäck en annorlunda gestaltning jämfört med de övriga byarna, med fler stilmässigt utmärkande detaljer som speglar olika tiders arkitekturideal.

Moren omnämns i skrift redan år 1485 som "moor", och vidare under 1500-talet som "Moran" eller liknande. I 1541 års jordebok upptogs hela sju skattebönder från byn, vilket var ett relativt stort antal som vittnar om byns tidiga betydelse. Namnet är en bestämd form av det dialektala ordet mor, som i detta sammanhang betyder "tätare skogsdunge, särskilt av gran". I Våmhus har byn ibland också kallats Morbacken.

Byn är belägen på en hol (höjd) i det öppna och hävdade jordbrukslandskapet i områdets östra delar, nära Våmån. Moren nås idag från landsvägen mellan Våmhus och Orsa, som löper sydöst om byn. Norrut från byn löper flera äldre åkervägar, bland annat mot Björkvassla och Våmhus kyrka.

Moren är det tydligaste exemplet på en holby i området; det vill säga en klungby där samtliga gårdar är tätt samlade på en hol, omgiven av öppen och hävdad jordbruksmark. Denna karaktär är särskilt framträdande i Moren jämfört med de övriga byarna.

Östra Storbyn, som ligger i områdets sydöstra del nära Våmån, nämndes i skrift år 1588 som Storebyn. Byn har dock troligen funnits betydligt längre. I flera äldre källor förekommer Våmhus (Wåmus) som ett bynamn. Denna benämning tros ha avsett Storby-bebyggelsen. Östra Storbyn har i Våmhus kallats för Byn.

Bebyggelsen i Östra Storbyn består idag av flera gårdar och småhus som ligger i en tätt samlad klunga kring Storbyvägen och Österbyvägen, med Myran i väster och Våmån i öster. Norrut från byn ligger Orsavägen, och i söder finns stora områden med öppen och hävdad jordbruksmark tillhörande byn. Byn angränsar till Våmåns utlopp i Orsasjön i sydöst. I detta område finns en plats som kallas Båthusbacken. Detta område har i sen tid börjat bebyggas med småhus.

Byn Myran, som ligger mellan Östra och Västra Storbyn, är ett slags centrum för Våmhus och har innefattat flera affärer. Namnet betyder myrmark. Möjli­gen kallades byn tidigare för Mossen (Måssa eller Måssom) och finns i sådana fall belagd i skrift sedan åren 1541–1542. Under 1800-talets senare del började Myran att utvecklas till ett slags centrum för Våmhus.

Kring år 1920 beskrivs det ha funnits postkontor, mejeri, ett par större handelsbodar samt kaféer. Trots att de flesta av verksamheterna har upphört har byn ännu karaktär av ett litet centrum med flera affärs- och bostadshus på rad längs Orsavägen. De flesta av dessa affärs- och bostadshus har fått sin ka­raktär till följd av ombyggnader kring 1900-talets mitt. På fastigheten Myran 3:15, där bygdens första handelsbolag samt senare postkontor och bank har inrymts, finns en hemslöjdsbutik, som startades år 1983 av Erik Svensson och Joanna de Grasse Svensson. I den nordvästra delen av Myran ligger trygghets­boendet Hansliden som uppfördes i omgångar under 1900-talets senare del.

Västra Storbyn heter egentligen Holen och förekom i skrift i denna form i jordeböcker från 1539–1543. Namnet Storbyn finns belagt i skrift från 1588, men avsåg troligen vid denna tid och fram till 1800-talet endast Östra Stor­byn eller Byn. Västra Storbyn ligger sydväst om Myran och består av en tätt samlad gårdsklunga på sidorna om nuvarande Älvdalsvägen, som löper mellan Myran och Börka fäbodar vid Österdalälven.

Som bynamnet Holen antyder, är stora delar av bebyggelsen samlad till en höjd som reser sig söder om Älvdalsvägen. Norr om Älvdalsvägen finns ytterligare en höjd som kallas Lissolbacken, vars sydsluttningar är bebyggda med gårdar tillhörande byn.

Byn innefattar både bevarade äldre gårdar, och enstaka nytillskott i form av moderna småhus. Väs­ter om Holen finns ännu några ytor med öppen och hävdad jordbruksmark. Fram till 1900-talets mitt var stora delar av landskapet kring byn öppet och hävdat.

Brändhol eller "Väst i Holen" har räknats som en del av ovannämnda Holen. Namnets första del kommer av det dialektala uttrycket brända, som betyder av­bränt skogsområde.

Den nuvarande bebyggelsen i Brändhol består av en tätt samlad gårdsklunga kring Brändholsvägen. Gårdarna är belägna i en sydost­sluttning, med skogsmark i väster och öppna och hävdade jordbruksmarker i öster.

Vidbäcken ligger i områdets sydvästra hörn intill en bäck med samma namn, som skiljer byn från Linkitt och Kumbelnäs i söder. Det är också läget intill denna bäck, som gett byn sitt namn - "vid Bäcken". I Våmhus har byn ocså kallats för Bäcken. Byn sträcker sig från Älvdalsvägen och Västra Storbyn i norr, längs med Vidbäcksvägen ner mot den ovannämnda bäcken.

Öster om byn ligger Våmhusvägen mellan Mora och Våmhus, som löper genom öppna och hävdade jordbruksmarker. De jordbruksmarker som ligger väster om vä­gen hör i huvudsak till Vidbäcken. Fram till 1900-talets mitt fanns även stora områden med jordbruksmark väster om byn.