Bonäs
Bonäs ligger väster om Orsasjön, knappt en mil norr om centrala Mora. Redan på 1500-talet var Bonäs Moras största by och byn är än idag en av de största i Mora kommun. Byn har växt fram i kanten av Skandinaviens största fossila flygsandsfält och formats till en av Sveriges längsta radbyar.
Fortfarande finns den småskaliga bystrukturen kvar längs många av Bonäs äldre vägsträckningar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Riksintresse för kulturmiljövården
Bonäs är på grund av sin välbevarande äldre bebyggelse och det öppna odlingslandskapet mellan gårdarna och Orsasjön ett riksintresse för kulturmiljövården.
Här finns mer information om riksintressen för kulturmiljövården i Mora kommun.
Ortsnamn och äldre historia
Bonäs nämns för första gången i skriftliga källor år 1435, då som "Bonis" och namnet tros komma från det forndalska ordet "budhanes" som ska betyda höbod och "näs" från det näs som skjuter ut i Orsasjön.
Direkt väster om Bonäs ligger det stora Morafältet. Fältet består av stora mängder flygsand och är inlandets största fossila sanddynområde. Bystrukturen följer flygsandsfältets konturer och är mycket långsträckt och Bonäs brukar benämnas som Sveriges längsta radby.
Enligt traditionen ska byn tidigare ha legat nere vid Orsasjön men bebyggelsen ska vid någon tidpunkt ha flyttats till sitt nuvarande läge invid flygsandfältet. Flera fornfynd har gjorts i området, bland annat i form av spår efter lågteknologisk järnhantering. Det sägs att digerdöden ödelade alla utom en av Bonäs gårdar när sjukdomen drog fram under 1300-talet.
Bonäs har genom åren också drabbats av flertalet bränder och stora delar av den norra bydelen förstördes exempelvis i en brand på 1880-talet. Även år 1934 härjande en brand och elva gårdar brann ner till grunden.
År 1934 drabbades byn av en brand som gjorde flera familjer hemlösa. Foto: Byknuten via Du vet att du kommer från Mora när (Facebook-grupp).
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Bystrukturen i Bonäs är mycket långsträckt och följer flygsandsfältets konturer.
Resultatet har blivit en cirka fem kilometer lång radby som brukar benämnas
som Sveriges längsta. Byn är som bredast och tätast bebyggd i mitten
där Bonäs södra och norra bygata på ett organiskt sätt löper parallellt med
landsvägen.
I de centrala delarna av byn är den äldre bebyggelsen framför allt placerad runt den norra och den södra bygatan. Den äldre bebyggelsen i byns norra delar är koncentrerad till landsvägens sträckning.
Centralt i byn, på väster sida om landsvägen, ligger skolan och runt denna villabebyggelse som vuxit fram i samband med att delområdet blev detaljplanelagt på 1970-talet.
I de södra delarna är bebyggelsen mer gles och spridd i mindre klungor. Här
har några villor uppförts under 2000-talet. Det finns även en del spridd bebyggelse runtom i odlingslandskapet, varav majoriteten är tillkommen under
1900-talets sista decennier eller under senare år
Jordbrukslandskap
Öster om bebyggelsen tar det vidsträckta odlingslandskapet ner mot Orsasjön
vid. Stora delar av odlingsmarken är fortfarande öppen och i bruk, men enstaka
villabebyggelse har också uppkommit. Denna bebyggelse särskiljer sig från den lokala bebyggelsetraditionen, både till sitt läge och till sin gestaltning. Odlingsmarken mellan bebyggelsen och Orsasjön är fortfarande välhävdad och småskalig, med mindre trädridåer och åkerholmar.
Åker- och ängsindelningen är på många ställen densamma som vid 1900-talets
mitt men många mindre tegar har över tid slagits ihop till större homogena
ytor. Bevarade områden med småskaliga och långsmala indelningar finns dock
i den mittersta delen av odlingslandskapet, samt i de norra delarna. Åkerytorna
är generellt väl stenröjda efter många århundraden av intensivt åkerbruk.
Bonäs fäbodar
Då Bonäs länge har varit både en stor och folkrik by har det också funnits
en omfattande fäboddrift Öppnas i nytt fönster. på flertalet fäbodar. De olika fäbodarna samägdes
generellt med andra byar och i Bonäs delades flertalet fäbodar med grannbyn
Våmhus i norr. Till Bonäs hemfäbodar hörde Fryksås, Björka, Fyriberg, Vasselnäs
och Rädbjörka. Långfäbodarna låg längre bort och hit hörde Dyverdalen,
Kransenbol, Kallbol och Fjäsko. Ovan nämnda fäbodställen brukades av
Bonäsbönder i samband med storskiftet på 1840-talet och yngre fäbodställen
som upptagits efter storskiftet är Lillflöten, Säsänget, Nybolet, Bolmyran och
Nyänget. Det går att läsa mer om Bonäs hemfäbodar i rapporterna Fäbodar i
Västbygge fjärding del II och Hemfäbodar i Våmhus socken.
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Bonäs har en karaktär som är typisk för byarna i nuvarande Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet år 1900 samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Bonäs är en ovanligt långsträckt radby. De flesta av de äldre gårdarna i Bonäs har en oregelbundna eller fyrkantig form. Byggnaderna är ofta placerade längs tomtgränser eller intill bygatusystemet.
Längs de äldre vägsträckningarna Hinsgatan, Bonäs Södra Bygata, Bonäs
björkavägen och Bonäs Norra Bygata är dessa strukturer mycket tydliga. Där
är de äldsta gårdarna i regel utformade med manbyggnader längst bort från bygatan och längor med ekonomibyggnader som står med gaveln mot gatan.
Traditionellt har ordningsföljden för den norra gårdslängan varit bod, stall
och enkelstuga.
I byn finns flera välbevarade ålderdomliga timmerhus. Timret i en trösklada vid Diösgården har daterats till 1500-talet men det kan mycket väl finnas andra byggnader av likvärdig ålder men som ännu inte daterats. Framför allt utgörs de riktigt gamla byggnaderna av ekonomibyggnader som långsideshärbren, loftbodar och trösklador. Äldre ekonomibyggnader tenderar att ha en bevarad karaktär medan många bostadshus har omdanats efter nya behov. Många mindre enkel- eller sidokammarstugor har under 1900-talets byggts ut i olika riktningar och dess ålder och grundform kan därför vara svårläsbar. Ett antal mycket välbevarade bostadshus finns dock kvar i byn. Välbevarade äldre bostadshus präglas av en utformningsmässig enkelhet beträffande farstukvistar, fönster och dörrar.
I Bonäs har man förut grävt källare i den höga sandvallen närmast byn, på ett liknande sätt som i byn Långlet. Sanden i Bonäs är dock av lösare karaktär och källarna har behövt muras upp inne i sandvallen. I Långlet är sanden å andra sidan så stabil att källarna kunde grävas ut direkt i sandbanken. Antalet
jordkällare i Bonäs har minskat under senare decennier men härbren, garage
och annan bebyggelse har i viss omfattning uppförts mot sandvallen.
Området runt Bonäs präglas av tydliga landskapsstrukturer i form av flygsandfältet och dess markanta ås. Den äldre vägsträckningen löper längs med
sandväggens fot och de gamla gårdarna står tätt uppradade på motsatt sida.
Det sandiga, karga och torra landskapet utgör grunden för ett mycket speciellt
växt- och djurliv. Här återfinns den fridlysta såpörten som trivs i den varma
sanden. Förutom i de sandiga trakterna runt Bonäs växer såpörten bara på
Gotland, Öland och i Skåne. Även den lilla sandödlan trivs i den lösa sanden, också den fridlyst. Det annorlunda växt- och djurlivet kan vara en kvarvarande
rest från tiden när området hade mildare klimat och havskust.
Äldre vykort med motiv från Bonäs. Närmast bygdegården med dess timmerstugor under uppförande och bakom denna Diösgården som med sitt grästak smälter in i omgivningen. Foto: Du vet att du kommer från Mora när (Facebook-grupp).
Kulturhistoriska värden i Bonäs
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. - Bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet. För att inte inkräkta på den värdefulla odlingsmarken har bebyggelsen växt till en långsträckt radby nedanför flygsandfältet. Sambandetoch de tydliga strukturerna har luckrats upp något till följd av nyetableringar med småhus och villor på odlingsmark under det sena 1900-talet fram till idag.
- Växtlighet karaktäristisk för byns ovanliga förutsättningar, exempelvis såpörten som vanligtvis enbart återfinns på sydligare breddgrader
- Kvarvarande ängslador av timmer.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna och som har kontinuitet åtminstone till 1840-talets storskifte.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan 1870.
- Den befintliga radbystrukturen och det äldre bygatusystemet med slingrande vägar som följer topografin nedanför åsen. Gårdarnas läge med byggnader tätt inpå gaturummet. Befintliga flervägskorsningar.
- Landskapsbilden där de äldre gårdarna är placerade i tydligt åtskilda klungor som skiljs av öppen och hävdad jordbruksmark, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd.
- Karaktären med tätt samlade äldre gårdar upp mot sandvallen och vägsträckningarna och öppen och hävdad jordbruksmark i öster avgörande för platsens läsbarhet och det kulturhistoriska värdet. Detta samband har dock delvis luckrats upp genom nybyggnation på gammal jordbruksmark öster om den äldre bebyggelsen.
- Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende¨på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler. Befintliga reveterade fasader samt detaljutformning och färgsättning beträffande reveterade fasader.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens placering, form, volym, ursprungliga fasadkomposition och färgsättning.
- Befintliga äldre träfönster.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga form, volym, fasadkomposition och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader av liggande fasspontpanel.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor samt skivtäckta plåttak, vindskivor och skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga skorstenar av lertegel.
- Befintliga träfönster, munblåsta glasrutor och vinkelbeslag.
- Befintliga ursprungliga ytterdörrar.
- I förekommande fall, kvarvarande äldre detaljer och ytskikt interiört.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande uthusbyggnadens panelfasader och yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
- Uthusbyggnadens befintliga dörrar, fönster, förtak och skorsten.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De ovannämnda byggnadsverkens former, volymer, fasadkompositioner, färgsättning och detaljeringsgrad.
- Befintlig utformning beträffande ursprungliga träfasader, putsfasader och eternitfasader samt fasader av kalksandsten och tegel.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, skorstenar samt skarpvinkliga stuprör. Befintliga detaljer av kopparplåt på tak.
- Befintliga äldre och ursprungliga fönster, fönsterluckor och dörrar samt förtak, farstukvistar, smidesräcken och belysningsarmturer.
- Befintliga ursprungliga balkonger.
- Befintliga detaljer av älvdalskvartsit.
- Kvarvarande äldre grönstrukturer och trädgårdsmiljöer i form av exempelvis vintergrön växtlighet, buskage och gräsmattor. Hårdgjorda ytor belagda med exempelvis betongplattor som har frilagd ballast eller gångstigar med beläggning av älvdalskvartsit.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
- Befintlig utformning beträffande lertegelpannor och betongtegelpannor som takmaterial.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga
fönsterluckor. - Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar samt utförande i rundtimmer med sexkantsknutar och långa halsningar.
- Befintlig grundmur med frilagd ballast av stora runda sjöstenar.
- Befintlig utformning beträffande torvtak samt trädetaljer på torvtak, däribland vindskivor, täckkrokar, täckor/fotbrädor osv.
- Befintlig konisk skorsten med smidesvimpel.
- Befintliga fönster samt burspråk.
- Befintliga dörrar och farstukvistar. Befintliga yttertrappor av älvdalskvartsit.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Befintliga ursprungliga detaljer och väggfast inredning interiört. Exempelvis i form av eldstäder och konstsmide, takmålningar, fasta konstverk, golv, innertak, listverk och innerdörrar.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på exempelvis äldre växtlighet, stödmurar, gångar med sandstensbeläggning, flaggstänger, majstänger och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar.
- Befintliga tegelfasader samt befintlig utformning beträffande putssocklar.
- Befintlig utformning beträffande torvtak och klovtak samt trädetaljer på torvtak och klovtak, däribland vindskivor, täckkrokar, täckor/ fotbrädor osv.
- Befintliga skorstenar samt konstsmide på skorstenar.
- Befintliga fönster samt burspråk.
- Befintliga dörrar och farstukvistar. Befintliga yttertrappor av älvdalskvartsit.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Befintliga ursprungliga detaljer och väggfast inredning interiört.
- Befintlig byggnadsanknuten konst.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på exempelvis äldre växtlighet, stödmurar, gångar med sandstensbeläggning och gärdesgårdar.
Bonäs i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Bonäs brukar kallas för Sveriges längsta radby och sträcker sig hela fem kilometer längs flygsandsfältets kant. Byborna valde dock inte att bygga extra långt för att imponera; tvärtom. Mot öster låg den dyrbara jordbruksmarken ner mot Orsasjön och mot väster fanns sandvallen som en barriär. Byn hade helt enkelt inget val; man fick bygga längs med flygsandfältet och jordburksmarken och inte på tvären. Resultatet av denna klämda situation blev alltså ett slags ofrivilligt rekord.
Enligt lokal tradition härjade digerdöden (pesten) i Bonäs under 1300-talet med förödande effekt. Sägen säger att alla gårdar i byn utom en ödelades. Vem som bodde på den lyckosamma gården och hur de klarade sig berättar inte historien men det är en mörk del av historien för Bonäs som sedan kom att bli en av Siljansområdets allra största byar.
De mäktiga flygsanddynerna väster om byn är på sina håll upp mot 30 meter höga. Under 1800-talet kvarstod stora områden med fri, obunden sand som kunde blåsa ut över åkrarna och riskerade att förstöra skördarna. Byborna kämpade tillbaka genom att lägga ut ris över stora ytor för att binda sanden. Till slut planterades tall på dynerna för att binda sanden.
Sandvallen mot byn utnyttjades också kreativt för att ordna jordkällare som grävdes ur sandvallen på liknande vis som i grannbyn Långlet. I Bonäs var sanden dock lösare och källarna måste därför muras upp inifrån för att inte rasa samman.
Bland sandvallarna i Bonäs trivs den fridlysta såpörten; en växt som i Sverige annars bara växer på Gotland, Öland och i Skåne. Sida vid sida med såpörten lever den lika fridlysta sandödlan i den varma, lösa sanden. Dessa sydliga inslag är troligen kvarlevor från en tid när klimatet var mildare och området låg vid en forntida havskust.
Historien om hur Diösgården kom till är nästan som hämtat från en roman. Ingenjören och byggmästaren Anders Diös (mannen bakom ett av Sveriges största byggföretag) fick år 1938 Zornmuseet som sitt första stora offentliga uppdrag i Övre Dalarna. Men innan det skedde ska änkan Emma Zorn ha uttryckt en ytterst specifik önskan:
"Om Anders Diös skall få bygga mitt museum, så har jag en stark önskan, att han själv bygger sig ett hem här uppe i Dalarna. Och då vill jag, att det skall byggas i timmer."
Diös tog önskan på allvar. Resultatet blev den storslagna Diösgården vid Orsasjöns strand. Det var ett timmerhus byggt med sexkantsknutar och långa halsningar i enlighet med 1500- och 1600-talets timringskonst i Mora inrett med konstverk av bland andra Carl Milles och Jerk Werkmäster. Under de efterföljande åren flyttades även en rad äldre timmerhus till gården och från 1939 arrangerades ett årligt midsommarfirande på gården. Allt detta i en tid då det moderna funktionalistiska byggandet var på stark frammarsch med Diös som en av dess förgrundsgestalter.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Bonäs.