Fäbodar i Västbygge fjärding - söder om Hemulån

Bondesamhällets kulturlandskap
Acksi ligger mitt i vidsträckta skogsmarker mellan Venjansjön, Kättbosjön och byn Vika, och bebyggelsen speglar bondesamhällets typiska landskap med öppna och hävdade fäbodvallar på branta bergssluttningar där åkerbruket var skyddat från frost. De äldre gårdarna är placerade på höglandet och omges av öppna jordbruksmarker som historiskt använts för såning på våren, skogsbet på sommaren och återgång till hemfäbodarna på hösten. Detta flerstegsskifte av bosättning visar hur hushållen rörde sig västerut för att utnyttja de olika betes- och odlingsmöjligheterna under året.

Timmerhuskulturen
På Acksi finns ett stort antal bevarade timmerhus med hög ålder. Många av de äldre byggnaderna har stommar av rundtimmer med långa halsningar, sexkantsknutar och laggtak, typiska för 1500‑ och 1600‑talen. Den äldre klungan visar ett välbevarat månghussystem där varje byggnad haft en specifik funktion (bostad, fähus, trösklada, härbre etc.). Denna bebyggelse ger en tydlig inblick i den timmerhuskultur som dominerade Mora från medeltiden fram till slutet av 1800‑talet.

Industrisamhället förändrar
Under industrisamhällets genombrott mot slutet av 1800‑talet började byggnader i Acksi moderniseras. En del av de äldre timmerhusen fick fasader av liggande fasspontpanel, nya fönster med spröjs och tak av tvåkupig lertegel. På vissa gårdar byggdes nya fähus i gjuthusteknik samt större ladugårdar i sten eller kalksandsten. Samtidigt minskade fäbodbruket när nya jordbrukstekniker och konstgödsel gjorde att jordbruket kunde försörja hushållen mer effektivt, vilket ledde till att många fäbodgårdar övergick till fritidsbruk eller helt övergavs.

Den högindustriella moderna epoken (1930‑1975)
I den högindustriella moderna epoken har Acksi en rad dalaromantiska sportstugor och fritidshus byggda både av äldre timmerstommar och av nya timmer‑ och trähus. Fritidshusen har typiska detaljer som kronskorsten, blyspröjs‑fönster, farstukvistar med rundsvarvade stolpar och ibland fasader av liggande panel. I Acksi finns flera exempel på hur byggnader utformats med inspiration från timmerhuskulturen och anpassats för att harmonisera med den äldre fäbodmiljön. På så vis bevaras den historiska karaktären samtidigt som de uppfyller moderna fritidsbehov.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om fäbodväsendet speglas på ett tydligt vis i Fulåberg genom fäbodvallen, som hålls öppen och hävdad i ungefär samma utsträckning som vid storskiftet på 1840-talet. Jordmånen kring fäbodstället består av ett tunt lager morän som behövt röjas från sten för att kunna användas till jordbruk. Detta har gett upphov till en mångfald av karaktäristiska odlingsrösen och stenmurar, som tillsammans med den öppna och hävdade jordbruksmarken berättar om de förutsättningar som präglade fäbodbruket under bondesamhällets tid. På fäbodstället finns även flera rönnar och andra lövträd som kan ha använts för lövrepning som djurfoder; en företeelse som var vanlig på fäbodarna.

Bebyggelsen är samlad till en enda långsträckt klunga vars nuvarande mönster i stor utsträckning vuxit fram efter storskiftet. Karaktären är skiftande med både välbevarade äldre fäbodgårdar och inslag av nyare fritidshus eller ombyggda fäbodstugor.

Timmerhuskulturen
Fulåberg innefattar flera intressanta äldre timmerhus. I den västligaste delen finns ett stall med portlider, ett härbre och en enkelstuga som bevarats med spröjsfönster med uppdragbara fönsterluckor, kronskorsten och ytterdörr med breda smidesband. I den östra delen finns en hemfäbodgård vars bostadshus är en sidokammarstuga med spröjsfönster från 1800-talet. Till gården hör äldre lador, ett härbre och ett fähus med dubbla gödselluckor på gaveln, vilket antyder att det brukats av två hushåll, med ett återskapat klovtak. Det finns också ett ovanligt fähus med två ingångar på gaveln; den ena till en timrad fähusdel och den andra till en foderlada med panelfasader.

Beträffande den äldsta timmerhuskulturen finns flera härbren och trösklador som skulle kunna vara uppförda som senast under 1500- eller 1600-talet. Dessa har stommar av rundtimmer med långa halsningar och sexkantsknutar, gavelrösten av släta plankor och i något fall bevarat laggtak. Det finns även en länga med stall och trösklada där tröskladan är uppförd av rundtimmer med sexkantsknutar och mångåstak; en byggnad som berättar både om den äldre timmerhuskulturen och om åkerbruket på fäbodstället i äldre tider.

Den högindustriella moderna epoken
I Fulåberg finns flera dalaromantiska sportstugor och fritidshus som iordningställts av äldre timmerhus under den högindustriella moderna epoken och som berättar om hur fäbodstället kom att användas efter det traditionella fäbodbrukets avveckling. Flera av dessa fritidshus har på ett tydligt vis anpassats för att smälta samman med den äldre bebyggelsen.

Bondesamhällets kulturlandskap
Gruvorna har i ganska hög utsträckning utvecklats med sentida fritidshus och ombyggnationer av äldre hemfäbodgårdar till fritidshus och i vissa fall permanentbostäder. Berättelsen om fäbodväsendet är trots detta läsbar genom fäbodvallen, som innefattar vissa inslag av ännu öppen och hävdad åker- och ängsmark med äldre karaktär. Det förekommer även äldre lövträd i form av rönn och lönn som kan ha använts som fodertäkt. I den västra delen av fäbodstället finns dessutom en stängslad äldre fägata som visar hur djuren utestängdes från åker och äng vid transport till och från skogsbete.

Timmerhuskulturen
I den östra delen av Gruvorna finns en äldre fäbodgård som bevarats med karaktär från bondesamhällets tid. Till gården hör en enkelstuga i länga med en bod, en trösklada, ett långsideshärbre med sexkantsknutar samt en foderlada eller bod i grånat timmer med sexkantsknutar och gavelrösten av plankor. Härbret och foderladan bedöms kunna ha hög ålder utifrån stommarnas utformning.

På andra sidan en äldre fägata söder om denna gård finns ytterligare en fäbodgård med bevarat månghussystem, innefattande ett timrat fähus med hemlighus på gaveln, ett äldre stall med ingångar från långsidan, en timrad enkelstuga samt en stor trösklada. Tröskladan är uppförd av rundtimmer med långa underhalsningar, sexkantsknutar, gavelröste av plankor och mångåstak, och torde vara timrad som senast under 1500- eller 1600-talet.

I den västra delen av fäbodstället finns en karaktäristisk länga med en äldre sidokammarstuga och ett stall med ingångar från långsidan. Stugan är bevarad med spröjsfönster och enkel spegeldörr från 1800-talet.

Industrisamhället förändrar
I den västra delen av Gruvorna finns ett bostadshus med mansardtak som lär ha flyttats till sin nuvarande plats från Siljansfors bruk kring sekelskiftet år 1900. Byggnaden har fått sin nuvarande detaljutformning kring samma tid och berättar om hur byggnadskicket i Mora förändrades i slutet av 1800-talet. Därutöver finns före detta fäbodgårdar som fått sin nuvarande karaktär kring sekelskiftet år 1900.

Den högindustriella moderna epoken
I och omkring Gruvorna finns flera exempel på dalaromantiska sportstugor och fritidshus från den högindustriella moderna epoken. Ett särskilt utmärkande exempel längs vägen upp mot Jugan är uppfört med stomme av rundtimmer, möjligen från ett äldre timmerhus, och har farstukvist med rundsvarvade stolpar, kromoxidgrön ytterdörr, spröjsfönster med fönsterluckor samt kronskorsten. Ytterligare ett dalaromantiskt exempel norr om detta är uppfört med stommen från en äldre lada, med blyspröjsfönster, rombmönstrad ytterdörr och kronskorsten. I den norra delen av fäbodstället finns dessutom en karaktäristisk fritidshuslänga med enrumsstuga, äldre trösklada och en nytimrad byggnad med fähusform, med tydliga dalaromantiska drag i form av klovtak, blyspröjsfönster och kronskorsten.

Bondesamhällets kulturlandskap
I Hemulsjö har bebyggelsen och fäbodvallen i hög grad ändrats under 1900-talets senare del. Berättelsen om äldre tiders fäbodbruk är ändå läsbar genom enstaka ytor med ängsmark och några äldre lövträd som kan ha använts som fodertäkt.

Timmerhuskulturen
På ett av fäbodställets fastigheter finns några bevarade äldre timmerhus som berättar om hur platsen brukades som fäbodställe i äldre tider; bland annat en äldre enkelstuga och ett äldre härbre av rundtimmer med sexkantsknutar.

Den högindustriella moderna epoken
Den nuvarande bebyggelsen i Hemulsjö består till stora delar av dalaromantiska sportstugor och fritidshus som berättar om hur platsen kom att användas efter fäbodbrukets nedmontering under 1900-talet. Fritidshusen är ofta utformade med välarbetade detaljer av hög hantverksmässig kvalitet, och i området förekommer även sportstugor i mer allmänt hållen modernistisk stil med faluröda träfasader och dalablå detaljer. Ett antal av de dalaromantiska fritidshusen bedöms ha kulturhistoriska värden.

Bondesamhällets kulturlandskap
Även om fäbodvallen i Hållindan till stora delar vuxit igen är berättelsen om fäbodväsendet fortfarande tydligt läsbar genom platsens bebyggelsemönster. Flera av fäbodställets vägar och gårdar har bevarats i sina äldre lägen och i flera fall även med karaktär från bondesamhällets tid.

Timmerhuskulturen
I den södra delen av Hållindan finns flera intressanta äldre timmerhus intill fäbodställets huvudgata. En gammal enkelstuga med låg ytterdörr och småspröjsfönster är ett exempel, och på en angränsande fastighet i norr finns en annan välbevarad enkelstuga med gamla spröjsfönster och fönsterluckor som står i länga med en äldre lada. Ytterligare en äldre enkelstuga med blyspröjsfönster och nätt förtak finns i länga med en stor lada och en bod. På ytterligare ett par fastigheter finns bevarade fähus i timmer tillsammans med andra äldre byggnader.

Den högindustriella moderna epoken
I Hållindan finns dalaromantiska fritidshus som är uppförda delvis med stomme från äldre timmerhus.

Bondesamhällets kulturlandskap
Järpesbo var under bondesamhällets tid ett glest bebyggt långfäbodställe med endast nio spridda byggnader på fäbodvallen vid storskiftet. Trots att fäbodstället under 1900-talets senare del varit föremål för omfattande utbyggnader med fritidshus är berättelsen om fäbodväsendet läsbar genom enstaka bevarade äldre timmerhus. Därtill finns flera äldre båthus intill Venjansjön som berättar om hur fisket var en betydelsefull beståndsdel av fäbodbruket vid Järpesbo.

Timmerhuskulturen
På fäbodvallen finns ett eldhus som troligen har ganska hög ålder, möjligen från 1600- eller 1700-talet. Byggnaden är ett av få bevarade eldhus i Mora överhuvudtaget och berättar tydligt om de boendeförhållanden som var rådande för vallfolket på långfäbodarna under bondesamhällets tid. Längre norrut på fäbodvallen finns en säregen bod med pulpettak och ytterdörrar i hörnen, varav en är en spegeldörr i 1700-talsstil med spadformade hängjärn. På samma fastighet finns även ett långsideshärbre i rundtimmer med laggtak, som lär ha flyttats till fäbodstället under 1900-talets senare del. Ytterligare två härbren, som flyttats till Järpesbo i sen tid, har karaktärsdrag som är kännetecknande för timmerhus med hög ålder; stommar av rundtimmer med tydliga underhalsningar och sexkantsknutar, gavelrösten av plankor och laggtak.

Den högindustriella moderna epoken
I Järpesbo finns en större mängd dalaromantiska sportstugor och fritidshus uppförda under 1900-talet och i sen tid. Dessa byggnader berättar om hur bondesamhällets byggnadsskick inkorporerades som ett ideal för semesterbostäder i Övre Dalarna. Flera av husen är uppförda med timmerstomme och har dalaromantiska detaljer i form av spröjsfönster med spetsbågiga krön, kronskorstenar och dörrar med träpanel. På den gamla fäbodvallen är de flesta av husen uppförda under denna tid, och byggnaderna har i de flesta fall utformats med hänsyn till det äldre kulturlandskapet.

Bondesamhällets kulturlandskap
Lindorna är ett välbehållet fäbodställe som tydligt berättar om fäbodväsendet i Mora under bondesamhällets tid. Bebyggelsemönstret har i stort sett bestått sedan storskiftet på 1840-talet med äldre gårdar i en klunga kring en gemensam fägata. Vid denna fägata finns fem bevarade fähus av grånat timmer som på ett särskilt tydligt vis berättar om djurhållningen på fäbodarna. De äldre fäbodgårdarna innefattar många grånade uthus av timmer som skulle kunna ha hög ålder. Den södra delen av fäbodstället, som använts till åker och äng, är fortfarande delvis öppen och hävdad och berättar om det historiska jordbruket. Kring gårdarna i den norra delen finns även ängsmarker samt äldre lövträd som kan ha använts som fodertäkt. Fäbodstället Lindorna bedöms som helhet ha särskilda kulturhistoriska värden.

Timmerhuskulturen
Lindorna innefattar flera välbevarade äldre fäbodgårdar med intressanta timmerhus. I den södra delen av gårdsklungan finns en gård bevarad med grånade timmerhus i ett intakt månghussystem, med en låg enkelstuga med rombmönstrad panel på ytterdörren, ett ålderdomligt stall av rundtimmer med sexkantsknutar och gavelröste av plankor, ett lågt kvadratiskt fähus samt ett långsideshärbre och en trösklada i rundtimmer.

Längst norrut på fäbodstället finns ett långsideshärbre, en bod och en trösklada – samtliga i rundtimmer med sexkantsknutar – varav härbret har laggtak och de övriga mångåstak. Dessa byggnader skulle kunna ha hög ålder.

Sydöst om den förstnämnda gården finns ett långsideshärbre och ett stall med tydliga tecken på hög ålder. Stallet är uppfört med sexkantsknutar och dubbla ingångar från långsidan, och gården innefattar även en trösklada med mångåstak.

I fäbodställets nordvästra delar finns ytterligare en gård med en nätt faluröd enkelstuga med kronskorsten och spröjsfönster från 1800-talet, samt ett härbre av rundtimmer med långa underhalsningar, sexkantsknutar och laggtak.

Industrisamhället förändrar
På flera av de äldre fäbodgårdarna i Lindorna har bostadshusen målats faluröda och fått nya fönster och dörrar kring sekelskiftet år 1900. De ombyggda stugorna berättar om hur byggnadskicket förändrades i Mora till följd av järnvägens framkomst till socknen och ökad tillgång till industrimässigt tillverkade byggnadsmaterial som vinkelbeslag för fönster, tvåkupiga lertegelpannor och kalksandsten. En stuga i den västra delen av fäbodstället lyfts fram som ett tydligt exempel: den har målats faluröd och fått skorsten av kalksandsten, kromoxidgröna småspröjsfönster, grön ytterdörr och gavelrösten med locklistpanel.

Den högindustriella moderna epoken
I Lindorna finns dalaromantiska sportstugor och fritidshus som berättar om hur fäbodstället förändrades efter fäbodbrukets avveckling under 1900-talet. Dessa byggnader utformades med ambition om att smälta samman med den äldre bebyggelsen och bedöms ha kulturhistoriska värden.

Bondesamhällets kulturlandskap
Berättelsen om äldre tiders fäbodbruk är tydligt läsbar i Rostberg genom den delvis öppna och hävdade fäbodvallen, som innefattar ängsmarker och flera karaktäristiska träd som kan ha använts som fodertäkt i äldre tider. Dessa karaktärsdrag bedöms ha mycket höga kulturhistoriska värden.

Timmerhuskulturen
På en av fäbodstellets fastigheter finns två bevarade äldre fähus i timmer samt en ängslada som på ett tydligt vis berättar om äldre tiders fäbodbruk i Rostberg. På en annan fastighet finns en bevarad äldre enkelstuga med ockragula spröjsfönster från 1800-talet, stående i länga med ett stall. Byggnaden berättar om de bostadsförhållanden som var rådande på fäbodstället i äldre tider.

Den högindustriella moderna epoken
Rostberg har två särskilt utmärkande byggnader från denna epok. Den första är en mycket karaktäristisk enkelstuga i den sydöstra delen av fäbodstället, utformad med 1600- och 1700-talens morastugor som förlaga. Byggnaden har stomme av rundtimmer med sexkantsknutar, två- och trelufts blyspröjsfönster med panelklädda fönsterluckor, förtak med krusad nederkant, krusade vindskivor och klovtak. Ytterdörren är troligen äldre än huset i övrigt och har speciella smidesband samt hjärtformad låsplåt. Byggnaden beskrivs som ett ovanligt ambitiöst exempel på dalaromantiskt sommarnöje, utformat i princip helt i enlighet med äldre enkelstugor.

Söder om enkelstugan finns ett annat utmärkande dalaromantiskt timmerhus som uppfördes från 1950-talets mitt och framåt; inte som fritidshus utan som vävstuga åt Agnes Eliasson, lärarinna i vävning vid Mora folkhögskola. Agnes Eliasson hade sedan tidigare enkelstugan tillsammans med sina systrar och ville inför sin pension år 1957 förbereda en egen vävstuga på platsen. Då Agnes gick ur tiden i juli samma år skänktes vävstugan till Skeriols elevförbund via hennes systrar, och Anders Diös donerade pengar till en fond för stugans skötsel. Arbetet med att färdigställa byggnaden tog vid under 1960-talet och fortlöpte under 1900-talets senare del. Byggnaden berättar om hur Morabygdens kulturarv och traditionella hantverkstekniker omhändertogs och tjänade som inspiration under den högindustriella moderna epoken.

Timmerhuskulturen
I den östra delen av Rullbo finns en samling om fyra äldre timrade fähus, en ängslada och ett långsideshärbre. Fähusen är uppförda i rundtimmer med ingång från gavlarna och berättar tydligt om djurhållningen i äldre tider. Långsideshärbret är byggt av rundtimmer med sexkantsknutar och laggtak, och skulle kunna vara uppfört som senast under 1500- eller 1600-talet.

Söder om dessa byggnader finns en gård med en låg sidokammarstuga med små spröjsfönster och ett äldre stall med ingångar på långsidan. Ytterligare söderut ligger en annan gård med en välbehållen gammal enkelstuga med kronskorsten, foderlada och timrat fähus.

Mitt på fäbodvallen finns tre gårdar med längor vars bostadshus står med gavlarna mot en genomlöpande fägata. Den östligaste innefattar en enkelstuga delvis bevarad med karaktär från bondesamhällets tid, i länga med en ombyggd bod och en lada. Den mellersta har en delvis ombyggd enkelstuga med kromoxidgröna äldre småspröjsfönster, i länga med en välbehållen äldre dubbellada i rundtimmer och ett stall med utkragad övervåning. Den västligaste har en enrumsstuga med engelskt röda fönster sammanlänkad med en vinkelformad uthusbyggnad.

Den högindustriella moderna epoken
I Rullbo finns två särskilt utmärkande dalaromantiska fritidshus av hög kvalitet. Det första är en äldre enkelstuga som iordningställts till fritidshus med ytterdörr av rombmönstrad panel, blyspröjsfönster med utsirade foder, kronskorsten och farstukvist med rundsvarvade stolpar på fundament av dalasandsten. På samma fastighet finns även äldre timmerhus med karaktär från bondesamhällets tid som flyttats till sina nuvarande lägen, däribland en ålderdomlig lada med sexkantsknutar och ett gammalt stall i rundtimmer ombyggt till enkelstuga med blyspröjsfönster.

Det andra är en högrest enkelstuga en bit väster om fäbodvallen, uppställd på grundmur av natursten med kronskorsten, äldre blyspröjsfönster med spetsbågskrön på gaveln och en äldre ytterdörr av trä utan farstukvist.

Bondesamhällets kulturlandskap
I Åmberg speglas platsens historiska användning som hemfäbodar mycket tydligt genom den ännu öppna och hävdade fäbodvallen, med många inslag av odlingsrösen, murar och terrasser från den tid då marken bereddes till åker och äng. Talrika sådana lämningar finns även i skogarna närmast fäbodstellets gårdar. Fäbodstället innefattar även talrika äldre lövträd som kan ha använts som fodertäkt, däribland en uråldrig sälg med knotig vriden stam som bär tydliga spår av hamling. Därtill finns många storvuxna tallar och granar som utgör en viktig beståndsdel i fäbodstellets övergripande karaktär. Fäbodvallen med dess rösen, murar, växtlighet och träd bedöms ha mycket höga kulturhistoriska värden. Bebyggelsemönstret har lång kontinuitet med gårdsgrupper som kvarstår i samma ungefärliga form som vid storskiftet på 1840-talet, och bedöms som helhet ha höga kulturhistoriska värden.

Timmerhuskulturen
I den sydöstra delen av Åmberg finns en hemfäbodgård med flera timmerhus som skulle kunna ha hög ålder. Däribland ett långsideshärbre med stomme av rundtimmer med tydliga långa underhalsningar och skarpa sexkantsknutar, troligen uppfört under 1500- eller 1600-talet. Till gården hör även en länga med foderbod och stall i rundtimmer, vars foderbod med långa halsningar likaså skulle kunna ha hög ålder. Bostadshuset är en stor faluröd sidokammarstuga med vita spröjsfönster från 1800-talet som troligen fick sin nuvarande karaktär kring sekelskiftet år 1900.

Ytterligare ett ålderdomligt långsideshärbre av rundtimmer med långa underhalsningar, sexkantsknutar, laggtak och ytterdörr med breda gåtar och draglås finns i den södra delen av fäbodstället, troligen uppfört som senast under 1500- eller 1600-talet.

I den norra delen finns härbren som skulle kunna ha hög ålder, samt en trösklada med mångåstak vilande på höga kallmurade stenstolpar som berättar om det historiska åkerbruket i Åmberg.

Industrisamhället förändrar
Många av fäbodstugorna på Åmberg är sidokammarstugor som fått sin nuvarande karaktär efter industrisamhällets genombrott. Ett särskilt intressant exempel i den nordvästra delen av fäbodstället har faluröda panelfasader, ingång mitt på ena långsida och högrest kronskorsten, med bevarade spröjsfönster från 1800-talet med gröna bågar mot vita karmar. Ytterdörren har panelklätt mörkgrönt dörrblad mot vit omfattning.

En större stuga som enligt uppgift använts som handelsbod under en tid har bevarade spröjsfönster med munblåsta glas och portar klädda med dalablå liggande panel.

Mellan de två klungorna finns ett litet korsplanshus på hög grundmur av natursten, bevarad med karaktär från det sena 1800-talet, möjligen uppfört som skogsvaktarbostad. Det har spröjsfönster med munblåsta glas, farstukvist i snickarglädjestil och ytterdörr med mörkgrön liggande panel. Dessa byggnader berättar om hur byggnadskicket i Mora förändrades efter industrisamhällets genombrott.

Den högindustriella moderna epoken
I Åmberg finns en mångfald av dalaromantiska sportstugor och fritidshus från den högindustriella moderna epoken. Ett särskilt utmärkande sentida timmerhus, utformat med inspiration från äldre enkelstugor, berättar tydligt om hur timringskonsten återuppväcktes i socknarna kring Siljan under efterkrigstiden.

Bondesamhällets kulturlandskap
Trots en ganska omfattande utbyggnad med fritidshus under 1900-talets senare hälft finns fortfarande flera ytor med öppen och hävdad fäbodvall som tillsammans med bebyggelsemönstret och vägnätet berättar om äldre tiders fäbodbruk. Dessa aspekter bedöms ha höga kulturhistoriska värden. Det finns även många fäbodgårdar som bevarats med äldre timmerhus vilka berättar om hur gårdarna brukades i äldre tider.

Timmerhuskulturen
Flera av fäbodgårdarna i Öndalen har bevarats med timrade fähus, lador och härbren som kan ha hög ålder. I fäbodstellets östra delar finns ett långsideshärbre med ytterdörr med breda smidesband och draglås som skulle kunna ha hög ålder, samt ett bevarat fähus i rundtimmer och en stor lada. En äldre timmerstuga på samma fastighet fick sin nuvarande dalaromantiska utformning vid en ombyggnad år 1959. På flera fastigheter finns välbevarade äldre fähus med dubbla gödselluckor på gavlarna, vilket antyder att de kan ha brukats gemensamt av två hushåll. På en fastighet i den västra delen finns två ålderdomliga långsideshärbren med sexkantsknutar, varav det ena har en ytterdörr med gotiskt lås av ett slag som var vanligt under 1400-talet. Ytterligare ett härbre som skulle kunna ha hög ålder finns i fäbodstellets sydöstra delar, intill en välbehållen äldre enkelstuga.

Industrisamhället förändrar
Många av fäbodstugorna i Öndalen har fått sin nuvarande karaktär efter industrisamhällets genombrott. Moderniseringen underlättades troligen av närheten till Mora-Vänernens Järnväg, som öppnade med station i Vimosågen vid Kättbosjön år 1891, vilket möjliggjorde tillgång till industrimässigt sågade trävaror, färg och andra byggnadsmaterial. En sidokammarstuga i den västra delen av fäbodstället berättar tydligt om denna förändring: den har faluröd timmerstomme med laxade knutar, spröjsfönster från det sena 1800-talet, skorsten av kalksandsten och en vidbyggd bod med panelfasader. Ytterligare ett antal fäbodstugor har bevarats med karaktär från det sena 1800-talet. En stor ladugårdsanläggning från sekelskiftet år 1900 visar på förändrade rön inom djurhållningen samt hur vissa fäbodställen omvandlades till blandbyar med bofasta gårdar.

Den högindustriella moderna epoken
I Öndalen finns dalaromantiska fritidshus med högkvalitativ detaljutformning som berättar om hur bondesamhällets byggnadsskick blev en källa till inspiration vid utformningen av nya fritidshus i Mora under 1900-talet.

Bondesamhällets kulturlandskap
Äbbsäl har varit föremål för ganska omfattande utbyggnader med fritidshus på den förutvarande fäbodvallen. Läsbarheten kring fäbodväsendet kvarstår trots detta genom några enstaka bevarade äldre gårdar i områdets östra del.

Timmerhuskulturen
Bland de bevarade äldre fäbodgårdarna i Äbbsäl lyfts flera fram som utmärkande. En av gårdarna innefattar en bevarad äldre sidokammarstuga och en stor trösklada. En annan kringbyggd gård innefattar en enrumsstuga med ingång från portlider på gaveln, trösklada samt en länga med fähus, portlider och foderbod. Ytterligare en äldre enrumsstuga med ingång från gaveln finns på en tredje fastighet.

Den högindustriella moderna epoken
I Äbbsäl finns ett karaktäristiskt dalaromantiskt fritidshus med mörktjärade timmerväggar, blyspröjsfönster, kronskorstenar, timrad långbro och ytterdörr med rombmönster. Byggnaden berättar om hur fritidshus och sportstugor formgavs efter dalaromantiska ideal för att smälta in med den äldre bebyggelsen på fäbodarna under efterkrigstiden.