Färnäs
Färnäs är en stor och komplex by, kanske den största i hela Dalarna. Byn har också en ovanligt omfattande och tätbebyggd bymiljö med landets största bestånd av medeltida trähus.
.webp)
Färnäs bygata i kvällsljus. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Riksintresse för kulturmiljövården
Färnäs har ett gammalt byggnadsbestånd som har stora delar av by- och inägostrukturen bevarad sedan 1700-talet. Färnäs är på grund av detta ett riksintresse för kulturmiljövården.
Här finns mer information om riksintressen för kulturmiljövården i Mora kommun.
Ortsnamn och äldre historia
Färnäs omnämndes i skrift 1325 första gången som Fyrnæs och Fyrnæsi. Namnet tros komma från ordet fyri/före, och ska syfta till att det i namnet efterföljande näset har legat i vägen för fri sikt och färd mellan Siljan, Noret och Orsasjön.
Färnäs har sannolikt uppstått senast under andra hälften av 1200-talet. Runt omkring byn finns dock ganska många spår från lågteknisk järnframställning som kan tyda på bofasthet redan innan medeltiden. Det finns även några oregelbundna odlingsrösen sydväst om byn som tros ha mycket hög ålder; de kanske till och med är från järnåldern.
På 1700-talets mitt var Färnäs den största byn i hela dåvarande Mora socken. År 1891 kom järnvägen till Mora och gav nya möjligheter för industri och hantverk och kring 1910 var 40 % av befolkningen i Färnäs sysselsatt i sådana verksamheter.
Med tiden kom allt färre att sysselsätta sig med jordbruk, och på 1970-talet hade bara 15 % av byns jordbruksfastigheter djur. Samtidigt växte byn genom förtätning med småhus mellan de äldre byklungorna och större enhetliga småhusområden.
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Bebyggelsen i Färnäs är samlad längs slingrande bygator som strålar ut från den gamla landsvägen, Färnäs bygata. Vid storskiftet 1840–1845 bestod byn av två större klungor; Nordibyn och Sydibyn och fem mindre byklungor med totalt ett hundratal gårdar. Nästan alla gårdar finns kvar på sina ursprungliga platser i landskapet, om än ofta förändrade.
Sydibyn präglas av tätt kringbyggda, långsmala gårdar med bostadshusen vända med ryggen mot bygatan och ekonomibyggnaderna samlade längs de gamla fägatorna Övre och Nedre gatan. Nordibyn har en tätare klungbystruktur med gårdar i fyr- eller oregelbunden form kring majstångsplatsen vid Kingsgatan och Björkbacksgatan. Färnäs har faktiskt två majstångsplatser – en i vardera av de större klungorna.
Mellan de äldre klungorna har byn successivt fyllts på med gårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, och i utkanterna tillkom större enhetliga småhusområden på 1960- och 70-talen.
Jordbrukslandskap
Färnäs ligger i ett stort sammanhängande jordbrukslandskap som sträcker sig från Noret i väster till Färnäsänget i öster. Karaktären varierar beroende på jordmån: mot Noret och på Färnäsänget i sydöst finns sandiga och leriga jordar som ger ett öppet och storskaligt landskap medan marken kring byn består av morän som skapat ett mer småbrutet uttryck med trädridåer, rösen och komplexa ägogränser.
Odlingslandskapet norr om byn är särskilt rikt på sådana detaljer och strukturen med dess lindor och gränser kan vara mycket gammal, möjligen från järnåldern eller medeltiden. Längst söderut breder Färnäsänget ut sig. Det var förr ett stort sammanhängande ängsområde men har till stora delar vuxit igen med skog under 1900-talets senare hälft. På vissa platser i jordbrukslandskapet finns också bevarade ängslador av timmer som vittnar om den omfattande djurhållning som en gång präglade byn.
.jpg)
Vänster: Pellas härbre från 1469. Ovan: Långsideshärbre och vindvåg som hör samman med Hållamsgården. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Färnäs fäbodar
Färnäs har haft fäbodar i Fåsås, Bomansberg och Ingärdningsbo (som var en så kallad hemfäbod). Fäboddriften fortsatte en bit in på 1900-talet, och vid Ingärdningsbo förekom bete ända in på 1950-talets senare hälft. (Här finns mer att läsa mer om fäbodkulturen i Mora.)
Huvuddragen i Färnäs bebyggelse
Bebyggelsen i Färnäs har en karaktär som är typisk för byarna i nuvarande
Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd
trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet år 1900
samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Färnäs är en ovanligt stor by som ursprungligen bestod av flera åtskilda gårdsklungor varav de största kallas Nordibyn och Sydibyn. Dessa gårdsklungor
har kommit att växa samman till ett stort klungbyliknande konglomerat. I de
äldre gårdsklungorna finns fortfarande många bevarade äldre gårdar.
Många av de äldre gårdarna är kringbyggda med oregelbunden form eller
fyrkantsform. I Färnäs finns även exempel på gamla gårdar som efter storskiftet
kom att delas upp till två fastigheter med långsmal form, som delar på ett
enda öppet gårdstun. På dessa gårdar har bostadshusen till de två skilda fastigheterna ofta placerats med gavlarna intill varandra, som en slags dubbelstugor.
I Sydibyn finns exempel gårdar, där manbyggnaderna är belägna mot den
gamla landsvägen Färnäs bygata, och fähusen ligger samlade mot Övre och
Nedre gatan, som förut var fägator. Denna struktur växte fram efter storskiftet.
I byns äldre delar finns en enastående mängd välbevarade timmerhus
från medeltiden och 1500-, 1600- och 1700-talen. Företrädesvis rör det sig
om olika former av ekonomibyggnader. De äldsta bevarade byggnaderna är
oftast loftbodar, långsideshärbren och trösklador.
I Färnäs finns flera exempel på ladugårdar som byggts med så kallad
gjuthusteknik.
I byns södra delar, mellan vägen mot Nusnäs och Siljan finns fritidshus
från 1900-talet. Många av fritidshusen har dalaromantisk karaktär. Det förekommer både exempel på nytimrade byggnader och äldre timmerhus som
återanvänts på ny plats. Många av fritidshusen är belägna på naturtomter som
omgärdas av äldre tallskog.
Kulturhistoriska värden i Färnäs
Tillgången till brukbar odlingsmark, betesmark och ängsmark var helt avgörande för kulturlandskapets framväxt i bondesamhället. Väldigt ofta följer därför bebyggelsemönstret skiftningar i jordmån och landskapets naturliga linjer. (Här finns mer information om jordbruksmark och kulturlandskap.)
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. - Bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet, i
synnerhet på Näset där gårdarna har legat mot norra stranden sannolikt med syfte att få tillgång till solvänd odlingsmark i söder. Detta förhållande har emellertid utarmats något till följd av nyetableringar med småhus på odlingsmark under det sena 1900-talet. - Växtlighet som bär spår efter att ha nyttjats för den historiska djurhållningen, däribland kvarvarande ängsmarker, lövträd som har hamlats eller lövrepats, osv.
- Kvarvarande ängslador av timmer.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna i Färnäs. I synnerhet sådana bygator som inte ännu har asfalterats.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan 1870.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med låga timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett stort geografiskt område.
Bebyggelsestrukturen i de äldre byklungorna:
Sydibyn
Klungans karaktär med tätt kringbyggda och slutna gårdar på långsmala och i flera fall delade gårdstun som spänner mellan Färnäs bygata och de forna fägatorna Övre- och Nedre gatan. Därtill senare tillkomna gårdar som ansluter till detta mönster, eller som är belägna i anslutning till det äldre bygatusystemet. Gårdsformer där bostadshusen är placerade med »ryggen« mot Färnäs bygata, samt där ekonomibyggnaderna står efter tomtgränser är avgörande.
Nordibyn
Den täta klungstrukturen med tätt placerade kringbyggda gårdar i fyrkantsform eller oregelbunden form som strålar från majstångsplatsen vid korsningen mellan Kingsgatan och Björkbacksgatan.
De mindre klungorna
- Strukturen med tätt placerade kringbyggda gårdar som följer bygatusystemet.
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller nära gatulinjen.
- Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar. Längs Färnäs bygata finns i vissa fall träd i par vid gårdstunens ingångar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär.
- Äldre timmerhus i form av exempelvis enkelstugor, sidokammarstugor, trösklador, stall, fjås, härbren, bodar, loftbodar, lador, smedjor, torkbastur och ängslador.
- Timmerstommarnas former och dimensioner samt befintlig fasadkomposition beträffande öppningar för exempelvis fönster och dörrar.
- Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.
- Vindvågar, som använts för att hämta vatten ur brunnar.
För den äldre timmerhuskulturen:
- Knutarnas särskilda former med exempelvis långdrag, hak, knutskallar.
- Stockarnas karaktär och form med exempelvis spår från skave.
- Dörrar och smidesdetaljer.
- Skyddsristningar, bränningar och märkningar.
- Laggtak och mångåstak.
- Interiöra spår från sprätthuggning samt fast inredning så som stocktrappor.
Beträffande andra timmerhus:
- Befintliga kilsågade locklistpaneler och äldre liggande fasspontpaneler i trä.
- Befintlig fönstersättning samt befintliga fönsterkarmar samt befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; befintliga fönsteromfattningar och krönlister.
- Befintliga äldre dörrar och befintliga äldre farstukvistar samt svarvade, lövsågade eller kontursågade detaljer.
- Befintliga glasverandor med tillhörande fönster.
- Befintlig utformning beträffande tegeltak.
- Befintliga skorstenar i tegel.
- Befintlig utformning rörande takutsprång med åsar eller konturerade taksparrar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga grundmurar med synlig natursten.
- Ursprungliga detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan sekelskiftet år 1900 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten. Fähus som är byggda med gjuthusteknik.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus. - Befintliga glasverandor, torn, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor. Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, färgsättning samt fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande grundmur av natursten, faluröda timmerfasader och tvåkupigt lertegeltak.
- Befintlig farstukvist med svarvade stöd och befintlig ytterdörr med tillhörande foder. Befintliga äldre fönster och befintlig utformning av nyare tillkomna spröjsfönster. Befintlig kronskorsten.
.webp)
Färnäs äldsta byskola, som senare har använts som bystuga, vid korsningen mellan Färnäs Bygata och Kingsgatan i Sydibyn. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, färgsättning och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande fasader med liggande fasspontpanel, vindskivor, takutsprång med panel och konturerade taksparrar samt yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
- Befintliga fönster och äldre dörrar samt den utkragade skorstenen.
.webp)
Missionshus eller bönhus längs Färnäs Bygata, med gotiska spetsbågsfönster och andra detaljer som vittnar om byggnadens uppförandeperiod och ursprungliga användning. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar, putsfasader och träfasader.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintlig utformning beträffande yttertak. • Befintliga skorstenar och äldre takkupor.
- Befintliga dörrar, fönster, fönsterluckor, entrépartier, förtak, verandor och yttertrappor.
- Befintlig utformning rörande ursprungliga och äldre delar av gårdens trädgårdsanläggning.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland öppna spisar och eldstäder, listverk, innertak, trägolv och parkettgolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
.jpg)
Påkostad villa i nyklassicistisk stil på Harbacken i den södra delen av Färnäs. Byggnaden uppfördes år 1927 efter ritningar av arkitekt Ragnar Östberg. Till höger i bilden syns ett bilstall med stora portar och valmat tak. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegelpannor och betongtegelpannor, samt klovtak.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga fönsterluckor.
- Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Stugbyn i sin helhet, med byggnader, paviljonger, modeller och trädgårdsanläggningar.
- Byggnadernas befintliga stommar, former och volymer.
- Befintliga detaljer i form av exempelvis fönster, dörrar, loftbroar, farstukvistar, tak, installationer och målningar.
.webp)
Ingången till Vålbäckens stugby, där flera fantasifullt utformade timmerhus, paviljonger och modeller bildar ett slags allkonstverk. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Anläggningens övergripande karaktär, med öppna fotbollsplaner som kringgärdas av tallskog.
- Befintliga byggnader och byggnadsverk, däribland omklädningsrum och portal med klovtak från parkeringen in till anläggningen.
- Befintlig utformning beträffande områdets byggnader.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Anläggningens historiska funktion som knivfabrik.
- Kvarvarande teknisk utrustning från tiden då anläggningen var knivfabrik.
- Anläggningens småskaliga framtoning och disposition med flera mindre byggnader placerade kring ett slags tun.
- Anläggningens generella karaktär med faluröda träbyggnader varav två har sadeltak.
.webp)
Fabriksbyggnaden vid före detta Hallin & Co / AB Moraknivar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Kvarnbyggnadens stomme, volym, form, färgsättning och fasadkomposition.
- Kvarvarande teknisk utrustning från tiden då anläggningen var kvarn.
- Befintlig utformning beträffande fasader av liggande faluröd fasspontpanel med vita listverk och omfattningar.
- Befintliga fönster och fönsterluckor samt äldre ytterdörrar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
.webp)
Färnäs elkvarn i byns västra del, som till stor del har behållit sitt ursprungliga utseende från 1935. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas former och volymer samt stommar av isolertimmer.
- Befintlig utformning beträffande faluröda fasader, krusade vindskivor och dalablå spröjsfönster med vita utsirade omfattningar.
- Befintlig utformning beträffande skylt med texten MoraKlockan.
Färnäs i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Disponentvillan på Harbacken ritades år 1927 av ingen mindre än Ragnar Östberg; samma arkitekt som ritade Stockholms stadshus och Zornmuseet i Mora. Resultatet i Färnäs blev en herrgårdsliknande nyklassicistisk villa med mansardtak, kolonner och ekdörrar med oktogonfönster.
.jpg)
Påkostad villa i nyklassicistisk stil på Harbacken i den södra delen av Färnäs. Byggnaden uppfördes år 1927 efter ritningar av arkitekt Ragnar Östberg. Till höger i bilden syns ett bilstall med stora portar och valmat tak. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vid Harbacken i Färnäs fanns, förutom Färnäs kvarn, före detta AB Moraknivars fabrik och Harvikens sågverk, även AB Marks kolugnar. Kolugnarna uppfördes på patent från ingenjör Aminoff och sägs ha varit de första av sitt slag i världen.
En av pionjärerna bakom Morknivtillverkningen i Färnäs var Sol-Nils Olsson (1845–1924) från Sollerön. Han levde under fattiga förhållanden och fick smeknamnet "Black" men kallades också "Regn-Nils" eftersom det enligt sägnen alltid började regna när han gick till Våmhus. Han och Hållams Jannes Andersson vandrade runt och sålde knivar i socknen vilket lade grunden för det som senare blev AB Moraknivar.
Långt västerut i byn på gården Olperås finns ett härbre från 1344–45. Byggnaden har spår efter så kallad vrideld på insidan av den ena dörrgåten. Spåren är en slags koniska fördjupningar som gjordes med ett roterande föremål, troligen en så kallad eld-drill som var ett stycke hårt träslag som sattes mellan dörr och dörrgåt och roterades.
Vrideld praktiserades inför annalkande farsoter och ansågs vara en slags renande eld. Byggnaden innefattar även exempel på andra skyddsbränningar och berättar om hur folktron tog form och praktiserades i byggnadskonsten i Mora under medeltiden.
Realarvssystemet, som innebar att alla syskon ärvde lika, fick konsekvenser för husbyggandet. Eftersom även byggnaderna räknades som lösöre vid arvskifte lönade det sig att bygga två enkelstugor ställda gavel mot gavel istället för en sammanbyggd parstuga. Då var det lättare att bara dra iväg med den ena halvan när arvet skulle fördelas. I Färnäs finns mängder av sådana "dubbelstugor" och i ett fall går en fastighetsgräns rakt igenom mitten av ett hus.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Färnäs.