Garsås
Byn Garsås ligger för sig själv i ett högt, sluttande läge ovanför Siljan i det sydöstra hörnet av Mora alldeles intill gränsen mot Rättvik. Närmaste Moraby är Fåsås i norr, som en gång var bofast men idag snarare har karaktären av ett fäbodställe. I Garsås finns en tradition av sång och hantverk som gjort att Garsås kallats "den sjungande byn".
.jpg)
Ortsnamn och äldre historia
Garsås omnämns första gången år 1457 och namnets ursprung härleds till fornsvenskans Gardhængis-ås, vilket syftar antingen på ett inhägnat äng eller på byns höglänta läge. Byn var under en tid på 1700-talet så pass betydelsefull att hela den östra fjärdedelen av Mora socken; Östbygge fjärding, kallades Garsåhsfierdingen. Gästgivargård och passkontroll fanns i byn fram till 1908, och järnvägen anlände 1891. Garsås är också känt som "den sjungande byn". Redan 1866 grundades Garsåskören; den första hembygdskören i Mora.
Bygata i Garsås under 1900-talets förra hälft. Foto: Gustaf Reimers, Dalarnas museums bildsamling
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Garsås är en klungby som ligger längs en solvänd sluttning ovanför Siljan. Vid storskiftet på 1840-talet bestod byn av ett fyrtiotal gårdar utspridda längs ett slingrande bygatusystem som till stora delar är bevarat än idag. Gårdarna var ursprungligen ofta kringbyggda med fyrkantiga gårdstun men inga sådana finns bevarade i sin helhet idag. Laga skifte genomfördes här ovanligt tidigt (1926–1933) och ledde till att bebyggelsen spreds ut från den gamla bykärnan. Riksväg 70 skär igenom byns norra del men den äldre vägsträckningen lever kvar i Garsås Bygata och Rågåkersvägen.
Jordbrukslandskap
Kring byn finns öppna och hävdade jordbruksmarker med småbruten karaktär. Särskilt anmärkningsvärda är de många odlingsrösena i byns norra delar som speglar hur de steniga moränjordarna successivt röjts för odling, möjligen ända sedan medeltiden. Många av dessa rösen är idag bevuxna med äldre lövträd som lönn och rönn. I tidigare ängsmarker finns fortfarande ängslador kvar som minnen från den omfattande djurhållningen under bondesamhällets tid. De öppna och hävdade marken är viktiga för landskapsbilden kring Siljan och den historiska läsbarheten.
Garsås fäbodar
Liksom övriga byar i Mora hade Garsås fäbodar dit hushållen förflyttade sig under delar av året för att nyttja skogen som betesmark. På så sätt kunde åkrar och ängar vid hemgården användas för att odla mat åt människorna och vinterfoder åt djuren.
Byns så kallade långfäbodar låg vid Kräckelbäcken på Mora Finnmark, hela nio mil från byn. Avståndet var så avskräckande att fäbodstället skämtsamt kallades Danmark, som en antydan om hur lång och mödosam resan dit var. Dessa långfäbodar användes fram till omkring 1880.
Närmast byn i norr låg fäbodstället Fåsås, som med tiden även fick en bofast befolkning. Drygt tre fjärdedels mil åt nordväst låg fäbodstället Fudal. Längs den gamla vägen mot Fudal finns än idag spår av det äldre kulturlandskapet i form av bevarade timmerhus.
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Garsås har en karaktär som är typisk för byarna i nuvarande
Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd
trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet år 1900
samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella
karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I byns äldre delar finns en del bevarade timmerhus från medeltiden och 1500-, 1600- och 1700-talen. Främst rör det sig om olika former av
ekonomibyggnader. De äldsta bevarade byggnaderna är oftast loftbodar,
långsideshärbren och trösklador. I Garsås finns flera byggnader från det tidiga 1900–talet som har en särskild variant av stavspånsklädda hörnkedjor, och i vissa fall även delvis stavspånsklädda fasader.
Kulturhistoriska värden i Garsås
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. - Bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet.
- Växtlighet som bär spår efter att ha nyttjats för den historiska djurhållningen,
däribland kvarvarande ängsmarker, lövträd som har hamlats eller lövrepats osv. - Ängslador
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet i Garsås.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Bebyggelsens övergripande karaktär med låga timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar som är av likartad storlek och uppbyggnad.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med många faluröda
och grånade timmer- och trähus som har sadeltak (ofta med yttertak av lertegelpannor). - Garsås karaktär av klungby och bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet.
- Ytor med öppen och hävdad jordbruksmark som skiljer olika äldre
gårdsklungor från varandra. - Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller
nära gatulinjen. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis
spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler. Befintliga reveterade fasader samt detaljutformning och färgsättning beträffande reveterade fasader.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga vindvågar.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller
kalksandsten. - Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och
farstukurer. - Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar
och kakelugnar interiört. - Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus
som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande fasader av faluröd locklistpanel, stavspån och fasspontpanel.
- Befintliga snickeridetaljer så som stavspånsklädda knutkedjor och bevarade äldre fönster- och dörrfoder.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, skarpvinkliga stuprör, vindskivor, skorstenar och takutsprång.
- Befintliga äldre fönster, ytterdörrar samt farstukvistar.
- Trädgårdsmiljöer med uthus, nyttoväxter, fruktträd, flaggstänger och spjälstaket.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och ursprungliga färgsättningar.
- Beträffande stationsbyggnaden, befintlig utformning beträffande fasader av stående och liggande fasspontpanel med profilerade listverk samt yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, skorstenar med utkragning och takutsprång med konturerade sparrar.
- Beträffande banvaktsstugan med uthus, befintliga grundmurar av natursten, fasader av stående och liggande fasspontpanel, fasadbundna snickeridetaljer samt skorsten. Befintlig utformning rörande yttertak av tvåkupigt lertegel samt takutsprång och vindskivor.
- Befintliga äldre fönster, fönsteromfattningar och ytterdörrar.
- Befintliga jordkällare samt bevarad äldre växtlighet.
.webp)
Garsås före detta järnvägsstation på sin nya plats vid riksvägen. Byggnaden är av ett liknande slag som de numer rivna stationerna i Vikarbyn och Fu. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Skolbyggnadens form och volym.
- Befintlig utformning beträffande grundmur av huggen granit natursten, fasader av faluröd stående och liggande fasspontpanel med vita listverk, och tvåkupigt lertegeltak.
- Befintlig farstukvist med konturerade stöd, befintliga äldre fönster och befintlig utformning beträffande nyare tillkomna spröjsfönster. Befintliga skorstenar med utkragad form.
- Den ekonomibyggnad som står på norra sidan av skolgården i helhet och detalj.
.webp)
Byns före detta folkskola i nationalromantisk stil med spröjsfönster, fasspontpanel och farstukvist med strama konturer. Byggnaden speglar trots vissa sentida renoveringar med bland annat tilläggsisolering ännu folkskolans historia i Mora socken. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande för byggnader som beskrivs i rapporten:
- Befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegelpannor och betongtegelpannor, samt klovtak.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar,
skorstenar med konisk form som täcks av exempelvis rösen samt skorstenar i älvdalskvartsit. Befintliga järnvimplar. - Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och
blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga
fönsterluckor. - Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande naturtomtmark med inslag av tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande för byggnader som beskrivs i rapporten:
- Befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegelpannor och betongtegelpannor, samt klovtak.
- Befintliga skorstenar.
- Befintliga träfönster, fönsteromfattningar och fönsterluckor.
- Befintliga dörrar och entrépartier.
- Befintlig karaktär beträffande naturtomtmark med inslag av tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Garsås i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Garsås har länge haft rykte om sig att vara ovanligt välsignad med sångröster. Redan 1866 grundades Garsåskören; den första hembygdskören Mora. Det gjordes på initiativ av körledaren Fem Erik. Traditionen levde sedan vidare genom Emil Lindroth (1880–1963). Det var en man som var svår att sätta i ett fack: han var körledare, hängiven vänstersocialist, nykterhetskämpe, skogsarbetare, snickare, modellbyggare och folklivsskildrare, och dessutom Jussi Björlings allra första turnémanager.
Enligt en seglivad sägen ska en gammal kyrkklocka ligga gömd på botten av Siljan utanför Kroksudd. Den ska ha sänkts av bybor för att undgå Gustav Vasas så kallade klockreduktion 1531, eller för att den föll genom isen, eller kanske hittades historien på för att dölja att klockan helt enkelt smältes ned i hemlighet? Legenden finns i nästan identisk form i flera svenska socknar och slutar alltid likadant: när man försöker bärga klockan med ett par oxar uppfödda enbart på mjölk, visar det sig att lite vatten ändå smugit sig in i mjölken. Varpå en röst ur djupet utropar "det går inte med vattkalvar!" och klockan sjunker tillbaka. En tapper dykare sökte förgäves efter klockan så sent som 1918.
På 1800-talet hade Gårsås tre kyrkbåtar. En av dem väckte sådan uppmärksamhet att Skansens grundare Arthur Hazelius köpte den år 1890. Båten, som är hela 18 meter lång, byggdes år 1716 och är troligen en av de äldsta bevarade kyrkbåtarna i Sverige. Den ställdes ut vid Moragården på Skansen i många år och förvaras idag i Nordiska museets magasin.
Byns långfäbodar låg vid Kräckelbäcken på Mora Finnmark; nio mil bort. Resan dit var så lång och mödosam att fäbodstället fick namnet Danmark, som en skämtsam anspelning på den enorma buffringen det krävde att ta sig dit.
Byns gamla mittpunkt kallas Svid'n och här reser sig än idag en majstång av gammalt slag, med en tupp högst upp på toppen.
.webp)
Bystugan vid majstångsplatsen på Svid´n. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Garsås