Morkarlby
Morkarlby ligger direkt väster om Stranden och är en av Moras största och äldsta byar. Byn omnämns i skrift redan år 1430 och har länge betraktats som en av socknens huvudbyar. Här finns bland annat majstångsplatsen som inspirerade Anders Zorn till målningen Midsommardans och byggnader knutna till folkskola, järnväg och det Zornska barnhemmet.
Majstångsplatsen i gamla Morkarlby. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Ortsnamn och äldre historia
Morkarlby nämndes i skrift första gången år 1430 och var länge en utpräglad
bondby. Till följd av sitt läge nära Mora sockencentrum har Morkarlby,
tillsammans med Lisselby, betraktats som en slags huvudby i Mora. I äldre
tider, när Mora socken var indelad i sjättedelar eller settungar, var en av dessa
uppkallad efter Morkarlby. Delar av Västbygge fjärding (den västra halvan av
Mora socken) har under vissa perioder kallats för Morkarlby fjärding.
Bystruktur och jordbrukslandskap
Vid tiden för storskiftet åren 1842–1848 bestod Morkarlby av ett femtiotal gårdar. Av dessa låg ett trettiotal i en större gårdsklunga kring nuvarande Bygatan, i den nordöstra delen av området. Denna klunga har delvis bestått till sin äldre karaktär och kallas för gamla Morkarlby. Byns resterande gårdar låg spridda kring Selbäcksvägen och Stenvägen vid storskiftet. Även i detta område finns flera bevarade äldre gårdar med timmerhus. De övriga markerna kring byn nyttjades vid storskiftet som åker och äng.
De största områdena med åker låg på sandjordar kring gamla Morkarlby, samt på mindre lindor och täppor längs Selbäcksvägen västerut från byn. I byns södra delar reser sig landskapet i en norrsluttning där jordmånen i högre grad består av morän. Dessa ytor användes framför allt som äng. Från och med det 1800-talets senare hälft byggdes flera nya gårdar i anslutning till de två äldre gårdsgrupperna. Därtill anlades flera nya gårdar i byns södra delar, kring nuvarande Kvarnholsvägen och Spanskvägen. I slutet av 1910-talet hade antalet gårdar vuxit till 72. När Stranden började utvecklas till tätort under 1800-talets senare del skedde även expansioner med flera gårdar och sedermera tidiga småhus i området mellan nuvarande Morkarlbyvägen
Morkarlby gamla skola. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Morkarlby har skiftande karaktär. I områdets äldre delar finns många inslag av äldre gårdar med småskalig faluröd eller grånad trä- och timmerhusbebyggelse. I dessa områden är husen oftast grupperade vid kringbyggda gårdar, som i sin tur ligger placerade nära bygatorna. Framförallt i den södra delen av Morkarlby finns även många småhus från 1900-talets senare del, vilka uppförts efter dåtidens stilideal. Dessa byggnader har ofta fasader av puts, tegel eller kalksandsten. Det förekommer även inslag av moderna timmerhus. Det förekommer även nyare småhus i direkt anslutning till den äldre bebyggelsen. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Bland den äldre bebyggelsen i Morkarlby förekommer många exempel på timmerhus med hög ålder, framförallt i form av härbren och trösklador. Många av de sentida småhusen i området har uppförts som souterrängvillor, för att överbrygga höjdskillnader. I den nordligare delen av Morkarlby finns en ganska stor mängd småhus och villor från det tidiga 1900-talet, varav de flesta uppförts i nationalromantisk eller nyklassicistisk stil.
Kulturhistoriska värden i Morkarlby
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Slåttermarker med äldre karaktär, samt traditionen med kontinuerligt
slåtterbruk på dessa marker.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Den befintliga äldre bebyggelsestrukturen i gamla Morkarlby samt
bland de äldre gårdarna kring Selbäcksvägen och Stenvägen. - Bygatusystemen, med slingrade vägar inuti och mellan olika gårdsklungor.
I synnerhet Byvägen och Selbäcksvägen, som har kontinuitet
åtminstone från storskiftet. - Gårdar som bevarats i sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Områden där bebyggelsen i huvudsak består av låga, faluröda och
grånade timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar.
Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder. - Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Äldre byggnader
som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt
varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora
lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar. - Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis
spjälstaket och gärdesgårdar. - Majstångsplatsen i gamla Morkarlby, tillsammans med den traditionellt
rödmålade majstången.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. - Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintlig utformning beträffande slätputs och spritputs på fasader.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och trycken.
- Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av en- eller tvåkupigt lertegel, skivtäckt plåt samt papptak.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor, takutsprång och takkupor.
- Befintlig utformning beträffande skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Befintliga villaträdgårdar med avseende på bland annat äldre nyttoväxter, fruktträd, stora lövträd samt avgränsningar i form av spjälstaket. Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, ursprunglig fasadkomposition och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader liggande fasspontpanel.
- Befintliga ursprungliga träfönster med munblåsta glasrutor.
- Befintlig parspegeldörr med överljus.
- Befintliga snickeridetaljer i anslutning äldre fönster och dörrar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, samt takutsprång med kontursågade taktassar
.webp)
Före detta småskolan i Morkarlby, eller nuvarande bystugan. Byggnaden har till stora delar bevarats med karaktär från det sena 1800– talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättningar.
- Befintliga socklar av huggen granit.
- Befintlig utformning beträffande fasader av locklistpanel.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor samt skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga skorstenar, takryttare och takkupor.
- Befintliga ursprungliga träfönster och trädörrar, samt ursprungliga dörr- och fönsteromfattningar.
- Befintliga ursprungliga fasadbundna snickerier.
- Kvarvarande äldre detaljer interiört i form av äldre innerdörrar och trappa till övervåning.
- Befintlig äldre växtlighet i anslutning till lärarbostadens trädgård.
Före detta folkskolan i Morkarlby, som ritades av arkitekt Edward Dahlbäck och uppfördes 1914. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, fasadkomposition och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader av locklistpanel, samt listverk i fasader.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, takutsprång och vindskivor.
- Befintliga träfönster med munblåsta glas och äldre vinkelbeslag.
- Befintlig utformning beträffande fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande byggnadens tvåvåningsveranda.
- Befintliga äldre ytterdörrar samt överljus och dörromfattningar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Byggnadernas befintliga läge på tomtmarken, med hus nära gatulinjen och trädgårdar mot kvarterens insidor.
- Befintlig utformning beträffande källarsocklar av puts eller betong.
- Befintlig utformning beträffande fasader av gult eller rött lertegel, kalksandsten, locklistpanel samt puts.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel och betongtegel samt skorstenar av lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga äldre/ursprungliga fönster och dörrar samt fönsterluckor, smidesvimplar, yttertrappor, farstukvistar, balkonger och balkongräcken och andra detaljer av smidesjärn.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Befintliga detaljer av ädelträ så som ek och teak invändigt och utvändigt.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Befintliga fasader av frilagd omålad eller faluröd timmerstomme.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar och källarmurar, yttertak av lertegel- och betongtegel, krusade vindskivor, skorstenar av lertegel samt putsade skorstenar.
- Befintliga äldre/ursprungliga träfönster, fönsteromfattningar, ytterdörrar samt farstukvistar med exempelvis rundsvarvade stolpar. Målade detaljer på farstukvistar.
- Detaljer av älvdalskvartsit och dalasandsten.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Gärdesgårdar och portaler med trätak.
Morkarlby i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Byggnaden söder om gamla folkskolan i Morkarlby har en lång historia. Kring sekelskiftet år 1900 uppfördes den som Wallinska snickerifabriken men år 1914 köpte makarna Zorn fastigheten med avsikten att inrätta ett barnhem. År 1917 bildades en stiftelse, byggnaden flyttades något och byggdes om invändigt och på Anders Zorns födelsedag den 18 februari 1919 invigdes Zornska barnhemmet med plats för 21 barn.
Tanken med Zornska barnhemmet var att ge barnen en uppfostran och
utbildning i arbete, så att de senare kunde försörja sig själva och bli "nyttiga
medborgare". På så sätt liknade barnhemmet en så kallad arbetsstuga som var en slags institution som började förekomma i Stockholm i slutet av 1800-talet för att förebygga barntiggeri. Samtidigt fanns en omsorg för att barnen skulle få möjlighet till en så bra och hemtrevlig uppväxt som möjligt, utefter de förutsättningar som var rådande. Exempelvis lades stor omsorg vid att få till en hemtrevlig inredning så att barnstugan inte skulle uppfattas som en institution.
Barnhemmet recenserades i Mora tidning kort efter invigningen:
"Med sina gedigna men enkla inredning, sina trämöbler i den zornska stilen, de hemvävda paradtäckena över sängarna, sina blomstervasar på snart sagt varje bord gjorde även barnhemmet på tisdagen vid öppnandet ett varm och hemtrevligt intryck och väcker de säkraste förhoppningar om, att barnskaran i dess hägn skall komma att uppväxa utan saknad av det hem i egentlig mening, som de ej äga. Man spårar i varje detalj donatorns avsikt att här skapa ej en välgörenhetsinrättning blott men ett hem, där de små skola trivas och lära sig älska. Inga kostnader har skytts för att nå det målet, och kristidens många svårigheter ha alla övervunnits, utan att något prutats på de krav, hemtrevnaden kan upptäcka."
Barnhemmet drevs vidare ända till 1979 och byggnaden finns bevarad än i dag.
En av Anders Zorns mest berömda tavlor Midsommardans målades med majstångsplatsen i gamla Morkarlby som förlaga. Idén till tavlan kom vid ett besök i byn med prins Eugen år 1896.
Zorn beskrev själv händelsen:
"En dag rodde vi Hemulån upp till Emus (Hemus) och på återvägen gingo vi upp i Morkarlby. Då föll det mig in att skicka efter en spelman och vi gingo in i en gård. Snart samlades folk och en sextiåring öppnade dansen med en sjungande polska och så var dansen i full gång – man satte ut stolar åt oss och prinsen var i extas öfver skådespelet: Hör du det får du lof att måla, kom det flera gånger. Ja, sade jag enligt svensk sed för att komma ifrån det. Jag hade något helt annat i tankarna för sommaren. På kvällen när vi kommo hem, återigen, Lofva mig att måla detta."
Till slut fick Zorn också ge med sig, och tavlan målades i juni och en del av juli nästföljande år, efter solnedgången. Den färdiga tavlan gav Zorn en djup tillfredställelse. Han ansåg att Midsommardans var "det verk som gett mitt innersta helt" . Majstångsplatsen är fortfarande ett populärt besöksmål vid midsommar.
Förr i tiden stod fähusen tätt längs bygatorna i Morkarlby, med djuren på nära håll. Författaren Karl-Erik Forsslund beskrev stämningen i sin bok Med Dalälven från källorna till havet (1921):
"Ladugårdarna ligga längs bygatan, går man där en höstkväll, så hör man korna tugga därinne och ser ljus i väggluggen. Det är fäbodstämning, fast byn nästan hänger samman med själva storstaden Mora Strand."
Idag är denna syn nästan helt borta; endast ett fåtal gårdar har bevarat sina fähus intill bygatorna.
År 1922 byggdes ett hus i Morkarlby som bröllopspresent till makarna Maria Elin och Anders Stikå. Ritningarna stod ingenjör A. Lindkvist i Tällberg för. Byggnaden, Stikågården som den kallades, uppfördes i dalaromantisk stil med timmerstomme, blyspröjsfönster, kronskorsten och bred farstukvist med rundsvarvade stöd. Gården blev uppmärksammad i en artikel i tidskriften Husmodern 1925 och finns kvar i Morkarlby än idag.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Morkarlby.