Noret
Noret är en by och en del av tätorten som ligger i en flack sluttning på den östra sidan om Österdalälven. I norr avgränsas Noret från byarna Vattnäs och Bergkarlås av skogsmarker och i öster finns ett externhandelsområde och öppen, hävdad jordbruksmark som skiljer Noret från Färnäs. Väster om Noret och älven ligger Stranden, som är Moras gamla sockencentrum. Noret har en blandad bebyggelse med årsringar från medeltiden till idag.
.webp)
Enkelstuga på en gammal gård i Noret. Gården kallades för Krång vid storskiftet i början på 1840–talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Ortsnamn och äldre historia
Noret omnämndes för första gången i skrift år 1435 som Nor och kommer av betydelsen av nor som ett smalare sund eller förbindelse mellan två vatten. Byns namn kommer alltså sannolikt från dess läge vid Österdalälven och det nor som bildas mellan Orsasjön och Siljan. Älvfåran vid Noret kallas även för Norsälven. Noret kallas ibland för Mora-Noret för att särskilja den från andra byar med samma namn i Dalarna.
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Vid storskiftet på 1840-talet bestod Noret av ett sextiotal gårdar, fördelade i ett mönster som till stora delar är bevarat än idag. Ungefär hälften av gårdarna låg samlade i två nästan sammanvuxna klungor längs Wikmansvägen och Majstångsbacken i byns norra del. I söder, kring Norebergsvägen, fanns en annan klunga med ett tiotal gårdar; däribland det militära kaptensboställe som gett området Noreberg sitt namn. Övriga gårdar låg mer spridda längs bygatusystemet, antingen ensamma eller i mindre grupper om två till tre gårdar. Mellan klungorna fanns öppna jordbruksmarker.
Den norra klungan drabbades hårt av en omfattande brand natten mellan den 23 och 24 maj 1869, då cirka 80 byggnader förstördes. Trots detta finns flera äldre timmerhus kvar i området, bland annat ett av byns äldsta daterade härbren från 1591. Senare försvann ytterligare några gårdar i samband med järnvägens tillkomst och bygget av nuvarande riksväg 70 kring 1970.
Bebyggelsemönstret är anmärkningsvärt välbevarat i flera delar av byn. Längs Solvägen, kring Norebergsvägen och vid Sandkittsvägen finns gårdar som behållit sina lägen sedan storskiftestiden, med både äldre bostadshus och ekonomibyggnader i behåll.
De flesta gårdar var vid storskiftet kringbyggda med fyrkants- eller oregelbunden form. Från slutet av 1800-talet förändrades detta gradvis; nya gårdar fick större bostadshus och samlade sina jordbruksfunktioner i en enda större ladugårdsbyggnad med rak eller vinklad form. Många äldre gårdar byggdes om på liknande sätt kring sekelskiftet 1900.
Jordbrukslandskap
Av Norets förut vidsträckta jordbruksmarker kvarstår endast enstaka täppor
mellan byns äldre gårdar, samt några större ytor med sammanhängande åkermark vid Sanda och i områdets östra delar mot Färnäs.
Jordmånen kring Noret har tre tydliga karaktärer:
- I områdets västra del består jordmånen av fin sand som bildats genom avlagringar från Österdalälven. Det är också av denna
jordmån som Sanda lär ha fått sitt namn. - Öster om nuvarande Solgärdsvägen-Lasarettsvägen reser sig terrängen till en platå där en tunga av sandtäckt morän sträcker sig ner från norr. Lejonparten av byns äldre gårdar är belägna på dessa moränjordar, som troligen varit mer svårodlade jämfört med sandjordarna.
- Österut mot Färnäs övergår jordmånen åter till sand, och där har
landskapet bevarats med en storöppen karaktär.
.jpg)
.jpg)
Huvuddragen i Norets bebyggelse
Bebyggelsen i Noret har en blandad karaktär. Det förekommer områden med bevarad äldre bebyggelse, som är typisk för byarna i nuvarande Mora kommun. Dessa områden är belägna kring Norelundsvägen-Brostugevägen, Wikmansvägen och Lasarettsvägen-Prinsvägen, Majstångsbacken-Solvägen,
Skogvaktarvägen-Hållamsvägen, Sandkittsvägen-Mitjelåsvägen, Norebergsvägen- Sångåkersvägen samt Gruddvägen. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden
kring sekelskiftet år 1900 samt vissa modernistiska småhus från senare delar
av 1900-talet. Byarnas generella karaktär beskrivs mer ingående i rapporten
Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I de äldre delarna av Noret finns välbevarade timmerhus från medeltiden och
1500-, 1600- och 1700-talen. Dessa är företrädesvis olika former av ekonomibyggnader. De äldsta bevarade byggnaderna är oftast loftbodar, långsideshärbren och trösklador. Bland byns bostadshus kvarstår ett fåtal med karaktär från tiden innan 1870. Dessa byggnader är företrädesvis enkelstugor, sidokammarstugor och parstugor. De äldre bostadshusen präglas av en utformningsmässig enkelhet beträffande farstukvistar, fönster och dörrar. Vissa av byggnaderna har kronskorsten, samt spetsformiga fönsterkrön i nyklassicistisk tappning.
Vid Österdalälven och Orsälven finns flera fritidshus från 1900-talet. Många av fritidshusen har dalaromantisk karaktär. Det förekommer både exempel på nytimrade byggnader och äldre timmerhus som återanvänts på ny plats.
På småhusfastigheterna i den norra delen av Noret finns en utmärkande
mängd ekar, som har planterats under 1900-talet. Enligt uppgift ska många
av träden ha hämtats upp från Mälardalen under arbetsresor som företogs av
byns invånare under 1900-talets senare del. I övrigt domineras grönskan av
tidstypiska villaträdgårdar med exempelvis vintergröna inslag, buskage i trädgårdens utkanter, samlade ytor med gräsmatta.
Kulturhistoriska värden i Noret
Tillgången till brukbar odlingsmark, betesmark och ängsmark var helt avgörande för kulturlandskapets framväxt i bondesamhället. Väldigt ofta följer därför bebyggelsemönstret skiftningar i jordmån och landskapets naturliga linjer. (Här finns mer information om jordbruksmark och kulturlandskap.)
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska jordbruket.
- Ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna i Noret.
- Gårdar som bevarats i sina respektive äldre lägen, från tiden innan 1870.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med låga timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett stort geografiskt område. Bebyggelsens övergripande karaktär med många faluröda och grånade timmer- och trähus som har sadeltak (ofta med yttertak av lertegelpannor).
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller nära gatulinjen.
- Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar, hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar, märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang.
- Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret, bland annat i form av stockar som bearbetats med skave (föregångare till dagens hyvel) samt ytor som bearbetats genom sprätthuggning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar.
- Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga vindvågar.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens placering vid flottbrons gamla läge.
- Byggnadens stomme, form, volym och fasadkomposition.
- Befintlig fasad av ljust linoljemålad stående panel med vita snickerier.
- Befintliga fönster och dörrar samt fönster- och dörrfoder.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor, yttertak av tvåkupiga lertegelpannor samt skorsten.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas stomme, form och volym, samt den symmetriska fasadkompositionen beträffande salsbyggnaden. Salsbyggnadens befintliga sexdelade plan, i den mån den kvarstår.
- Befintlig utformning beträffande fasader av faluröd locklistpanel med vita listverk, träfönster med fasta spröjs där bågar är målade i en mörkare färg än karmen.
- Befintlig långbro i snickarglädjestil samt befintliga skorstenar.
- Den befintliga gårdstomtens utbredning och disposition rörande Noret 488:2.
.webp)
Det gamla militieboställets två hus och gårdens trädgård. Parstugan till vänster i bilden är troligen också av hög ålder, även om den ändrats i sen tid. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer och fasadkompositioner.
- Befintliga äldre locklistpaneler och fasspontpaneler samt befintlig utformning och färgsättning beträffande fasader. Befintliga listverk.
- Befintlig utformning beträffande takutsprång, skarpvinkliga stuprör, vindskivor, skorstenar och yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
- Befintliga entrépartier, dörrar, snickeridetaljer samt fönster och fönsteromfattningar. Befintlig färgsättning beträffande sådana detaljer.
.webp)
Före detta Aplonos Mats Anders¬sons handelsbod. Byggnaderna har välbehållen karaktär från det sena 1800-talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga form, volym och fasaddisposition beträffande exempelvis fönstersättning, listverk osv. Befintlig utformning och färgsättning beträffande fasader och fasadmaterial. Befintlig färgsättning beträffande detaljer. Befintliga äldre locklistpaneler och liggande samt stående fasspontpaneler.
- Befintlig utformning beträffande takutsprång, vindskivor, takform och takvinkel. Befintlig utformning beträffande tvåkupiga lertegelpannor eller ärggrön falsad skivplåt som takmaterial. Befintliga skorstenar.
- Befintliga socklar/grundmurar av huggen granit.
- Befintliga farstukvistar, entrépartier, dörrar, belysningsarmaturer, glasverandor, detaljer i snickarglädjestil samt fönster och fönsteromfattningar tillkomna innan 1950.
- Beträffande lokstallarna vid Sanda, byggnadens befintliga form, volym och kvarvarande äldre fasadkomposition där den förekommer. Befintliga putsade fasader och tegelfasader, äldre fönster och dörrar samt glasbetongfönster.
- Vändplattan vid lokstallarna på Sanda.
- Den befintliga järnvägsbron över Österdalälven.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga form, volym och fasaddisposition beträffande exempelvis fönstersättning.
- Beträffande de äldre byggnaderna på Sanda (Noret 140:1), befintlig utformning rörande fasader med faluröd locklistpanel samt befintliga äldre fönster och dörrar, samt färgsättning beträffande detaljer.
- Rörande affärs- och bostadshusen på fastigheterna Noret 120:1 och 12:65: byggnadernas karaktär som affärs- och bostadshus.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller kalksandsten. Fähus som är byggda med gjuthusteknik.
- Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga glasverandor, torn, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar och kakelugnar interiört.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga former och volymer.
- Befintlig utformning beträffande fasader och färgsättning samt fasadkomposition.
- Befintliga äldre detaljer i form av exempelvis snickerier, fönster, ytterdörrar samt farstukvistar.
- Trädgårdsmiljöer med uthus, nyttoväxter, flaggstänger och spjälstaket.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former och volymer. Byggnadernas befintliga fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande fasader, exempelvis i form av frilagda timmerfasader och andra träfasader.
- Befintliga grundmurar i natursten eller bruksmur (betong med frilagd ballast av större stenar).
- Befintliga utformning beträffande tak med en- eller tvåkupiga lertegelpannor, samt i förekommande fall klovtak, krusade eller konturerade vindskivor samt kronskorstenar.
- Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs. Befintliga profilhyvlade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar med spetsbågsform där de förekommer. Befintlig färgsättning av fönsterbågar och detaljer kring fönster. Befintliga fönsterluckor.
- Befintliga trädörrar, exempelvis med rombmönster samt befintliga farstukvistar, exempelvis med rundsvarvade hörnstolpar eller konturerade stöd. Befintliga smidesdetaljer på dörrar.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former och volymer. Byggnadernas befintliga fasadkompositioner.
- Befintlig utformning beträffande fasader med liggande faluröd fasspontpanel samt faluröd stående locklistpanel. Befintlig utformning beträffande listverk i fasader, samt knutlådor. Befintlig färgsättning beträffande vita detaljer.
- Befintliga grundmurar i natursten samt sprit- och slätputsade fasader på souterrängkällare.
- Befintliga utformning beträffande tak med tvåkupiga lertegelpannor samt vindskivor, skorstenar, skarpvinkliga stuprör och äldre takkupor.
- Befintliga träfönster. Befintliga profilhyvlade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar där de förekommer. Befintlig färgsättning av fönsterbågar och detaljer kring fönster.
- Befintliga trädörrar samt befintliga farstukvistar. Befintliga snickeridetaljer omkring äldre dörrar samt överljus.
.webp)
1906 års folkskola på fastigheten Noret 25:155. Byggnaden är högt belägen vid byns majstångsplats. Foto:Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten beskrivna byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Byggnadernas befintliga läge på tomtmarken, med hus nära gatulinjen och trädgårdar mot kvarterens insidor.
- Befintlig utformning beträffande källarsocklar av puts eller betong.
- Befintlig utformning beträffande fasader av gult eller rött lertegel, kalksandsten, locklistpanel samt puts.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel och betongtegel samt skorstenar av lertegel eller kalksandsten.
- Befintliga äldre/ursprungliga fönster och dörrar samt fönsterluckor, smidesvimplar, yttertrappor, farstukvistar, balkonger och balkongräcken och andra detaljer av smidesjärn.
- Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar, äldre bevarad växtlighet och fruktträd. Befintliga planterade ekar i villaträdgårdar, vilket är ett utmärkande drag i de norra delarna av Noret.
- Befintliga detaljer av ädelträ så som ek och teak invändigt och utvändigt.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas placering i förhållande till varandra och landskapet. Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två våningar.
- Torg- och gårdsbildningar samt växtlighet och parkanläggningar. Äldre fasta lekredskap.
- Byggnadernas befintliga form, volym, takform, takvinkel, fasadkomposition och färgsättning. Befintliga tegel-, puts-, trä och kalksandstensfasader. Tegel- och kalksandstensmurarnas befintliga karaktär samt befintlig färgsättning avseende tegel och trä. Ursprungliga belysningsarmaturer.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av tvåkupiga lertegelpannor samt plåttak, skorstenar av tegel, äldre takavattning, takfötter, takutsprång och vindskivor.
- Befintlig utformning beträffande fönster, entrépartier (portar och skärmtak med mera) och belysningsarmaturer.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
- Befintlig utformning beträffande lertegelpannor och betongtegelpannor som takmaterial.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga fönsterluckor.
- Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande fasader med locklistpanel och puts, takutsprång samt yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
- Befintliga fönster och äldre dörrar.
.webp)
Folkets hus i Noret från 1935. Byggnaden speglar folkrörelsernas framväxt i Mora under 1900-talets förra hälft. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Beträffande lasarettets huvudbyggnad: befintliga tegelfasader, två-och treluftsfönster i trä samt valmade tak som täcks av tvåkupiga lertegelpannor. Vändplatsen vid lasarettets huvudentré, med växtlighet, fontän, konstverk och markbeläggning av betong.
- Beträffande de tre äldre faluröda byggnaderna: byggnadernas befintliga stomme, form, volym och färgsättning. Befintlig utformning beträffande fasader av faluröd locklistpanel samt vita listverk. Befintliga äldre listverk och fasadsnickerier, äldre fönster samt grundmurar av huggen röd sten. Befintlig naturtomtskaraktär med högvuxna furor.
- Beträffande övriga byggnader från 1950- och 1960-talen i områdets sydvästra och västra delar: byggnadernas befintliga stomme, form, volym, färgsättning och fasadkomposition. Befintlig utformning beträffande tegelfasader samt putsfasader (färgsättning, karaktär på fogar, putsens karaktär i avseende på ballastfraktioner osv). Befintliga träfönster och trädörrar, samt dörromfattningar (bland annat av älvdalskvartsit) och karaktären kring fönster. Befintliga skärmtak, yttertrappor, balkonger, skarpvinkliga stuprör, yttertak av tvåkupiga lertegelpannor, skorstenar och karaktären på takutsprång. Befintlig fasadbunden datering av byggnader i form av siffror i puts eller av tegel. Befintliga cykeltak av galvaniserad plåt, stödmurar av älvdalskvartsit samt äldre träd.
.webp)
Lasarettets huvudbyggnad idag. Till höger i bilden syns 1959 års lasarettsbyggnad, medan skivhuset till vänster är uppfört i senare tid. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga form, volym, färgsättning och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande fasader och tak samt befintliga äldre fönster.
.webp)
Före detta Erik Larssons tunnbinderi och såpbaljefabrik, sedermera Mora Korgmakeri. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens form, volym och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande fasader av murtegel, glas och korrugerad plåt, samt yttertak med tegelpannor.
- Befintlig utformning beträffande fönster och dörrar, samt skärmtak och balkonger.
.webp)
Noretgården från Solvägen i sydöst. Byggnaden är uppförd med fasader av tegel, plåt och glas. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens form, volym och fasadkomposition.
- Befintlig utformning beträffande faluröda träfasader samt yttertak av tegelpannor.
- Befintlig utformning och färgsättning beträffande fönster och dörrar samt entrépartier.
- Utomhusmiljöns karaktär med exemeplvis tidstypiska belysningsarmaturer, växtlighet och markbeläggningar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättningar.
- Befintlig utformning beträffande fasader av puts, lockpanel och locklistpanel.
- Befintlig utformning beträffande yttertak av betongtegelpannor, samt skorstenar av tegel.
- Befintlig utformning beträffande fönster och dörrar samt farstukvistar och entrépartier.
- Befintlig utformning beträffande villaträdgårdar med äldre bevarad växtlighet.
Noret i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
År 1977 hittade åtta skolbarn i Sanda en enorm myntskatt, den största i sitt slag i Dalarna, när de var med vid omgrävningen av en avloppstrumma. Totalt hittades 1 313 silvermynt och cirka 3,5 hg silversmycken. Det yngsta myntet var präglat 1057, vilket innebär att skatten troligen grävdes ned någon gång efter vikingatidens slut. Fyndet har tolkats som ett spår av en omfattande förhistorisk järnhandel i området.
I byns norra del låg en krog som var vida känd, och ökänd, för det vilda leverne som fördes där. I början av 1900-talet köpte riksdagsmannen och nykterhetskämpen Bälter Sven Ersson byggnaden med ett enda syfte: att stänga den och på så sätt stävja superiet i bygden. Krogbyggnaden finns fortfarande kvar och används idag som fritidshus.
.jpg)
Den före detta krogen vid Norelundsvägen. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
På 1600-talet beboddes Länsmansgården av kronolänsman Mats Ersson Nohrman, som under åren 1671–1690 förde dagbok över sitt liv i byn. Dagboken finns bevarad än idag och ger en unik inblick i vardagslivet på en Moragård under bondesamhällets tid. Gårdens parstuga ska dessutom vara byggd redan 1672 vilket gör den till en av de äldsta bevarade bostadsbyggnaderna i hela Mora socken.
.jpg)
Länsmansgårdens parstuga. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
När bostadsområdet Norethus planerades på 1950-talet ville Statens Järnvägar hyra lägenheter åt sina anställda. Men de ville samtidigt inte ha för många järnvägstjänstemän i samma hus. Anledningen uppges vara att man ville förhindra det som beskrivs som "käringträtor" mellan personalens familjer. SJ satte därför som villkor att högst 40 procent av lägenheterna fick hyras ut till järnvägsanställda. Resterande platser gick bland annat till sjukhuspersonal och folkskollärare.
I den norra delen av Noret finns en påfallande stor mängd ekar i villaträdgårdarna. Enligt uppgift ska träden ha hämtats från Mälardalen under arbetsresor som byns invånare gjorde på 1900-talets senare del. Arbetsresorna under slutet av 1900-talet var en modern variant av de långa arbetsvandringar som Moraborna gjorde redan under bondesamhällets tid.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Noret.