Utmeland

Holen ligger i den nordvästra delen av Utmeland på en kraftigare åsrygg mot det an­nars flackt sluttande landskapet intill Siljan. Holen var den största gårds­klungan i Utmeland och bestod av 70 gårdar i slutet av 1910-talet. Av dessa kvarstår idag ett 30-tal med helt eller delvis bevarad äldre bebyggelse tillsammans med en större mängd småhus från 1900-talet.

Högst upp på Holen finns ett vattentorn från 1915 och ett före detta radiolänktorn som byggdes år 1953. I detta område finns gårdsklungans majstångsplats samt Utmelands bystuga. Bystugan uppfördes år 1862 användes ursprungligen och fram till 1930 som småskola.

I öster avgränsas Holen av nuvarande inlandsbanans järnvägsspår som bygg­des av Mora-Vänerns Järnväg (MVJ) och öppnade för trafik mellan Vansbro och Mora år 1891.

Västerut ligger Malungsvägen som skiljer Utmeland från Morkarlby, Kox och Hånåkni. Denna vägsträckning tillkom kring år 1970. Dessförinnan gick riksvägen mellan Mora och Malung på nuvarande Ut­melandsvägen som har sin sträckning rätt över Holen. Utmelandsvägen var också byklungans huvudgata. I fastigheterna närmast denna väg fanns flera verksamheter under 1900-talet; kaféer, lanthandel, livsmedelsaffär, mjölkbod, frisör, hästhandlare, bilverkstad, ramverkstad, tvättinrättning och rum för resande.

Här finns mer information om Skeriol.

Söder om Skeriol ligger ett större område med tvåvånings lamellhus som upp­fördes på jordbruksmark år 1969, efter en stadsplan som antogs i oktober 1967. Byggherre var Stiftelsen Hyresbostä­der i Mora. Byggnaderna är placerade på rader i nord-sydlig riktning med ett större grönområde i mitten. I anslutning öster om grönytan i mitten finns även några nyare flerbostadshus. Området är trafikseparerat med parkerings­platser i ytterkanterna. De äldre husen är utformade med stomme av prefabri­cerade betongelement, samt har sadeltak, putsfasader och perspektivfönster.

Området kallas för Tomtebo, vilket också var namnet på den gård som mar­ken förut tillhörde. Av denna gård kvarstår idag endast en äldre manbyggnad, i form av en jugendvilla med nationalromantiska drag från 1907. Denna byggnad ligger sydväst om lamellhusområdet, tillsammans med två postmoderna bostadsflyglar från det sena 1900-talet. Den ursprung­liga Tomtebo-gården byggdes av skogsförvaltaren Oscar Schollin (1844–1912), som var förvaltare för Korsnäsbolaget och bodde på Kristineberg på Stranden. Troligen var det också Schollin som gav gården dess namn, som en referens till det gamla gårdsnamnet Tomt och dess anknytning till Vasamonumentet som ligger direkt söder om gården.

Tomtebo var för övrigt ett av fyra stor­jordbruk som funnits i och omkring Utmeland, och som har haft påkostade manbyggnader. De övriga var Katrineberg, som blev folkhögskolan Skeriol, Dössgården och Lomsmyren. Lomsmyren var den största jordbruksfastighe­ten i hela Mora under en tid. Denna gård finns ännu bevarad med byggnader intill Malungsvägen öster om Örjastäppan.

Vasamonumentet, eller Utmelandsmonu­mentet, ligger i den östra delen av Utmeland och uppfördes 1859–1860. Monumentet består av en mindre stenbyggnad, en parkanläggning, ett härbre från 1522 och en vaktmästarbostad från 1909. Monumentet är ett statligt byggnadsmin­ne.

(Se även information nedan.)

Sydväst om Tomtebo ligger Utmelandsskolan, som uppfördes under det sena 1900-talet. Byggnaden är uppförd i en våning och har en komplex form som bildar flera väderskyddade innergårdar. Byggnaden har sa­deltak samt fasader av lertegel och trä. Norr om den huvudsakliga nyare skol­byggnaden finns även en före detta småskola som byggdes under 1900-talets förra hälft, och som hör samman med den nyare skolan. Vid denna byggnad finns även faluröda kontorshus från det sena 1900-talet.

Kring Domherrevägen och Talgoxevägen, söder om Vasamonumentet, ligger en av Utmelands äldre gårdsklungor. Denna klunga har i senare tid kallats för Monumentsbyn på grund av närheten till Vasamonumentet. Historiskt har klungan betraktats som en del av Södra Utmeland tillsammans med Yvraden. I slutet av 1910-talet bestod klungan av 11 gårdar varav nio har bestått med sin äldre karaktär. Dessa gårdar är helt eller delvis kringbyggda, med faluröda och grån­ade trähus från bondesamhällets tid och industrisamhällets första skede.

Direkt söder om Monumentsbyn ligger ett mindre om­råde med småhus. I en stadsplan som utformades över detta område år 1961 kallades platsen för Bäckebo.

Vid denna tid fanns tre småhus i form av äldre egnahem i området, som i övrigt användes som jordbruksmark. Resterande småhus uppfördes troligen efter att stadsplanen vunnit laga kraft år 1964.

Småhusen i området har en skiftande karaktär. Det förekommer bland an­nat tegelvillor med karaktär från 1960-talets senare del och flera moderna timmervillor från samma tid. Vid Trastvägen i områdets sydvästra del finns fyra faluröda parhus med sadeltak och spröjsfönster, som uppförts i sen tid.

Söder om Utmelandsskolan ligger Klockarhagen, med tio tvåvånings flerbostadshus uppförda 1972–73 efter en stadsplan från 1971. Byggnaderna är utlagda i nord-sydlig riktning i ett trafikseparerat område med parkering i väster och grönområden närmast husen. Fasaderna är av rött lertegel och träpanel. På gavlarna finns fasadbunden konst i form av plåtlådor med blomstermotiv som även anger husnummer. Byggnaderna har bevarats med ursprungliga dörrar och fönster i mörkbetsad furu.

Söder om flerbostadshusen finns radhus och kedjehus från samma tid, utlagda i trafikseparerade grupper med ingångar mot slutna gårdar.

Österut breder ett solfjäderformat småhusområde ut sig kring ett antal gator uppkallade efter fåglar (Starvägen, Falkvägen, Bofinkvägen, Fasanvägen, Tjädervägen, Svalvägen och Orrvägen). Här finns både enhetliga grupphus med faluröda träfasader och mer individuellt utformade friliggande småhus med fasader av kalksandsten och trä, alla uppförda under 1970-talet.

Gårdsklungan Yvraden ligger i den sydligaste delen av Utmeland. Yvraden har be­traktats som en egen by och namnet har enligt Lindén betydelsen "den övre byn". I slutet av 1910-talet fanns här 23 gårdar, varav de flesta kvarstår med gammal bebyggelse i form av faluröda och grånade timmer- och trähus. De äldre går­darna ligger dels samlade i en tät klunga mellan Zornvägen, Grudd Annas väg och Pikvägen; dels på rad mellan Hagvägen och skogen som skiljer Utmeland från Vinäs.

I den södra delen av gårdsklung­an ligger den gamla Gruddgården som var Anders Zorns födelseplats. Inn­an det tillkom småhusbebyggelsen under 1900-talets senare hälft angränsade Yvraden till ett storöppet jordbrukslandskap i norr och öster. Detta landskap sträckte sig från Holen i nordväst och söderut ända till Åmåsäng. Då råd­de fria siktlinjer mellan gårdarna i Yvraden och Siljan. Jordbrukslandskapet sydväst om Yvraden har till stora delar vuxit igen under det sena 1900-talet. Vid Åmåsäng finns idag en campingplats och sentida fritidshus med dalaromantisk prägel

Örjastäppan är ett industriområde söder om Holen och väster om Yvraden som började uppföras i slutet av 1960-talet. Bebyggelsen i området består framförallt av större industribyggnader och andra byggnader med industriell prägel. Många byggnader är uppförda i stora volymer, med flacka tak och fasader av korrugerad plåt, betong och i vissa fall tegel.

I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)

I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.

Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.

Kontakta våra byggnadsinspektörer på Miljö- och byggnadsförvaltningen om du är osäker på vad som gäller för just din fastighet.

Vasamonumentet uppfördes 1859–1860 och restes över en källare där Gustav Eriksson Vasa enligt sägen gömdes av husmodern Tomt Margit för att undkomma danska förföljare vintern 1520.

Källaren var ett besöksmål redan på tidigt 1700-tal och år 1773 prövades dess äkthet i tingsrätten i Mora där vittnen ur "tingsallmogen" intygade att de av sina förfäder hört att det var just denna källare.

Staten köpte platsen 1808 och monumentet bekostades genom en nationalinsamling. Det invigdes den 29 september 1860; på 300-årsdagen av Gustav Vasas död.

Innergolvet av öländsk kalksten, glaslanterninen på taket, träpaneler och ornament färdigställdes av specialisthantverkare i Stockholm och transporterades till platsen via vattenvägarna under hösten 1859.

Invändigt pryds monumentet av tre Vasarelaterade konstverk. Ovanför varje tavla finns korta redogörelser i text, kring motivet och dess koppling till Gustav Vasa. Även utvändigt finns olika plaket­ter och symboler. Kring huvudingången finns exempelvis ätten Vasas vapen samt en inskription av Gustav Vasas valspråk Beatus qui timet Dominum (säll är den som fruktar herran). Ovanför vapnet finns också en plakett med texten:

Då Gustaf Eriksson Wasa fridlös vandrade i Dalarnas bygd att mana dess män till kamp för fosterlandets frihet, räddades han på detta ställe av en Dalakvinnas rådighet undan förtryckarens spejare.

Den första kända naturlyriska dikten i Sverige, Om sommaren sköna, när marken hon gläds, skrevs av Moraprosten Andreas Wallenius under 1600-talet. Inspirationen kom, enligt uppgift, "en midsommardag på Moramäns nöjsamma ängar, vid Utmelands by med lust och behag bland blomstrande, grönskande ängar."

I Yvradens sydligaste del ligger Gruddgården (Utmeland 38:32) – gården där Anders Zorn föddes år 1860, som son till Grudd Anna Andersdotter. Gården tillhörde vid den tiden Zorns morföräldrar. Vid arvsskiftet löste Grudd Anna och Anders Zorn ut en av gårdens bostadsstugor och flyttade den till Stranden, där den sedermera byggdes ut till nuvarande Zorngården. Från samma gård härstammar även ett av härbrena på Zorns gammelgård, daterat till 1616–17.

Det åttakantiga vattentornet högst upp på Holen byggdes 1915 i nyrenässansstil med tegelfasader, smidesspira och oxögnefönster. Det var det första vattentornet i Mora, uppfört 190 meter över havet för att ge självtryck i vattenledningarna till Stranden. Idag används byggnaden som klättringshall.

Det märkliga betongtornet på Holen är ett radiolänktorn, uppfört 1953 som en del av den allra första radiolänklinjen för telefoni i Sverige – sträckan Falun–Mora. Tornet är runt, gjutet i råbetong med synliga brädavtryck från gjutformarna och tre utkragande balkonger. Hela den planerade linjen norrut ansågs för dyr; den enda sträckan som förverkligades var just Falun–Mora, med stationer i Falun, Leksand och Mora. Tornet i Leksand revs 2005.

Industriföretaget WIBE, med lokaler på Örjastäppan i Utmeland, grundades 1929 av Anders Wikstrand och finansiären Victor Berg. Företaget tillverkade till en början bärplockare, stubborttagare och bilbärgare. Det blev senare känt för tillverkning av stegar med sexkantiga sidorör; en konstruktion som gav bättre hållfasthet jämfört med traditionella raka eller runda sidorör.