Vattnäs
Vattnäs ligger cirka en halvmil norr om centrala Mora. Närmast i söder ligger byn Noret och uppåt bergen i öster ligger byarna Bergkarlås och Risa. Byn breder ut sig över en sluttning vid Orsasjöns östra strand på ett karakteristiskt näs i sjön. I de äldre delarna av Vattnäs finns välbevarade timmerhus, gårdar med intakta månghussystem och öppen odlingsmark.
.webp)
Vattnäs konsertlada Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Riksintresse för kulturmiljövården
Vattnäs är på grund av sitt täta fornlämningsbestånd och som kärnområde för jordbruksbygden vid Orsasjön och Siljan ett riksintresse för kulturmiljövården.
Här finns mer information om riksintressen för kulturmiljövården i Mora kommun.
Ortsnamn och äldre historia
Vattnäs omnämndes första gången i skrift 1539 som "Wetteness". Namnet kommer av det forndalska ordet Vætja som ungefär betyder "vattubor". Vattnäs betyder därmed ungefär "de som bor (på näset) uti i vattnet".
.webp)
Vattnäs Kålgata, vid Kålgårdarna på Näset. Till höger syns Lasandes och rakt fram Ulovs eller Stensgard. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Långt fram i historien bestod Vattnäs av tre tydligt åtskilda gårdsklungor som fortfarande är urskiljbara. I byns äldre delar finns flera välbevarade timmerhus från medeltiden och 1500-, 1600- och 1700-talen. (Mer info om timmerhuskulturen finns här. Öppnas i nytt fönster.) Vid sidan av bondesamhällets bostadsformer finns även några exempel på bostadshus från det sena 1800-talet och äldre bostadshus som har byggts till och moderniserats under det sena 1800-talet.
De flesta av byns äldre gårdar, och även senare bebyggelse, ligger på stråk av morän vid sidan av de bördigare lerjordarna vilket visar hur tillgången på odlingsmark har styrt gårdarnas placering i landskapet.
Under 1900-talets senare hälft har de tre äldre gårdsklungorna i Vattnäs förtätats
med småhus. Det äldre bebyggelsemönstret i Vattnäs är, trots flera nytillskott med småhus, fortfarande läsbart i samtliga av byns tre äldre gårdsklungor. Gårdarna på Näset och i Bocken har i flera fall mycket lång kontinuitet och speglar bebyggelsens framväxt efter medeltiden och under bondesamhället.
Jordbrukslandskap
Kring Näset och Bockan samt längs Orsasjöns stränder breder sig flacka jordbrukslandskap på siltig lerjord. Det leriga jordbrukslandskapet sträcker sig
längs med järnvägen upp mot gränsen till Orsa socken. Fram till 1900–talets
mitt var detta landskap nästan helt öppet och hävdat med åker och ängsmark.
De flesta av byns äldre gårdar, och även mer sentida bebyggelse, ligger på
moränstråk vid sidan av de bördigare lerjordarna vilket visar hur tillgången
på odlingsmark har styrt gårdarnas placering i landskapet.
Landskapet som helhet
Landskapet och bebyggelsen i Vattnäs är en del av ett större sammanhängande
kulturlandskap som följer Orsasjöns, Siljans och Österdalälvens stränder runtom
i Mora, Sollerö och Våmhus socknar. I detta område finns en mångfald av ovanligt stora bondbyar med faluröda och grånade timmer- och trähus som ligger tätt samlade i öppna jordbrukslandskap ovanför sandiga och ofta tallskogsbevuxna stränder. Bortom byarna breder sig kuperade skogslandskap med fäbodar. Denna landskapskaraktär uppstod i huvudsak under bondesamhällets tid och berättar om de förutsättningar som styrde livet i Morabygden från medeltiden och fram till 1900–talet. Kulturlandskapet är avgörande för läsbarheten kring Moras historia och utgör en grundval i Ovansiljans landskapsbild.
.webp)
Bockan med Krånggården närmast i bild, på fastigheten Vattnäs 109:2. Bakom gården skymtar byns majstångsplats. Vägen genom klungan har rätats ut i samband med laga skifte. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Vattnäs har en karaktär som är typisk för byarna i nuvarande
Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd
trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet år 1900
samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella
karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
I de tre äldre byklungorna Näset, Bockan och Röjningen/Diken/Svader finns
många gårdar som bevarats på samma plats i landskapet under lång tid. På
Näset ligger samtliga äldre gårdar på rad längs stränderna i norr och väster.
Gårdarna där är i regel utformade med manbyggnader inåt land och slutna
längor med fjås och andra ekonomibyggnader mot Orsasjön. I Bockan ligger
gårdarna samlade i en tätt bebyggd gårdsklunga. I Röjningen/Diken/Svader
ligger gårdarna samlade på sidorna av Vattnäs byväg, tillika den gamla vägen
till Bergkarlås.
Många av de äldre gårdarna i byn är kringbyggda med oregelbunden form
eller fyrkantsform. I Vattnäs finns även exempel flera på gamla gårdar som
efter storskiftet kom att delas upp till två fastigheter med långsmal form, som
delar på ett enda öppet gårdstun. På dessa gårdar har bostadshusen till de två
skilda fastigheterna ofta placerats med gavlarna intill varandra, som en slags
dubbelstugor.
I byns äldre delar finns flera välbevarade timmerhus från medeltiden och 1500-, 1600- och 1700-talen. Företrädesvis rör det sig om olika former av ekonomibyggnader. De äldsta bevarade byggnaderna är oftast loftbodar,
långsideshärbren och trösklador.
I Vattnäs finns flera exempel på ladugårdar som byggts med så kallad
gjuthusteknik.
I den södra delen av Vattnäs, neråt Legranäs, finns en stor mängd fritidshus från 1900-talet. Många av fritidshusen har dalaromantisk karaktär. Det förekommer både exempel på nytimrade byggnader och äldre timmerhus som återanvänts på ny plats.
Kulturhistoriska värden i Vattnäs
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, diken och andra liknande spår efter det historiska
jordbruket. - Bebyggelsens samlade läge i förhållande till jordbrukslandskapet. För att inte inkräkta på den värdefulla odlingsmarken har bebyggelsen växt till en långsträckt radby nedanför flygsandfältet. Sambandetoch de tydliga strukturerna har luckrats upp något till följd av nyetableringar med småhus och villor på odlingsmark under det sena 1900-talet fram till idag.
- Växtlighet karaktäristisk för byns ovanliga förutsättningar, exempelvis såpörten som vanligtvis enbart återfinns på sydligare breddgrader
- Kvarvarande ängslador av timmer.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna. I synnerhet sådana bygator som inte ännu har asfalterats.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Bebyggelsens övergripande karaktär med låga faluröda och grånade timmer- och trähus vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett stort geografiskt område. Förekomsten av timmerhus med hög eller mycket hög ålder i byn.
- Bebyggelsestrukturen i de tre äldre byklungorna med tätt placerade
kringbyggda gårdar som i flera fall torde ha uppstått genom delningar av äldre stomfastigheter i samband med arvskifte. - Landskapsbilden där de äldre gårdarna är placerade i tydligt åtskilda klungor som skiljs av öppen och hävdad jordbruksmark.
- På Näset är karaktären med tätt samlade äldre gårdar mot norra
stranden och öppen och hävdad jordbruksmark i söder avgörande
för det kulturhistoriska värdet. Detta förhållande har dock delvis utarmats genom nybyggnad söder om de äldre gårdarna. - Ett annat viktigt karaktärsdrag på Näset är gårdarnas särpräglade
sammansättning med ekonomibyggnader som ligger mot sjösidan av fastigheten, och bostadshus som ligger inåt land. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende
på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar,
hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar,
märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret,
bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor
som bearbetats genom sprätthuggning. - Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. - Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler. Befintliga reveterade fasader samt detaljutformning och färgsättning beträffande reveterade fasader.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt. Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång. Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar. Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner
och färgsättning. - Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller
kalksandsten. Fähus som är byggda med gjuthusteknik. - Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer
så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på
äldre ytterdörrar till bostadshus. - Befintliga glasverandor, torn, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar
och farstukurer. - Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer
i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga
fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel,
sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt. - Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis
med kontursågade taksparrar. - Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar
och kakelugnar interiört. - Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland
listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor. - Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas
ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller
biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material
bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas. - Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus
som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Skolbyggnadens form och volym samt befintlig utformning beträffande grundmur av huggen granit, fasader med faluröd locklistpanel, spröjsade vita fönster och tvåkupiga lertegelpannor som yttertak.
- Befintlig äldre växtlighet i form av exempelvis större lövträd, fruktträd, trädrader och buskar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- De i rapporten omnämnda byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Byggnadernas befintliga läge på tomtmarken, med hus nära gatulinjen och trädgårdar mot kvarterens insidor.
- Befintlig utformning beträffande källarsocklar av puts eller betong.
- Befintlig utformning beträffande fasader av gult eller rött lertegel,
kalksandsten, locklistpanel, puts samt fibercement (ett alternativ till
eternit som inte innefattar asbest). - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel och betongtegel
samt skorstenar av lertegel eller kalksandsten. - Befintliga äldre/ursprungliga fönster och dörrar samt fönsterluckor,
smidesvimplar, yttertrappor, farstukvistar, balkonger och balkongräcken och andra detaljer av smidesjärn. - Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar av älvdalskvartsit, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Befintliga detaljer av ädelträ så som ek och teak invändigt och utvändigt.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
- Befintlig utformning beträffande lertegelpannor och betongtegelpannor som takmaterial.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och
blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga
fönsterluckor. - Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Vattnäs i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
År 2011 invigdes Vattnäs konsertlada. Det är en faluröd byggnad med stora fönster mot Orsasjön uppförd på fastigheten intill byns gamla folkskola. Initiativtagarna var de välrenommerade operasångarna Anna Larsson och Göran Eliasson som lät uppföra ladan för att ge plats åt nyproducerade föreställningar varje sommar.
.webp)
Vattnäs konsertlada Foto: Kristoffer Ärnbäck
Spåren av mänsklig aktivitet på Näset sträcker sig långt tillbaka i förhistorien. Vid en röjning 1851 påträffade Vattnäsbon Kol Anders Matsson en halsring och två yxor av brons, och på 1950-talet påträffades en flintyxa och ett flintbryne (som varit en yxa) vid Kålgården. I jordarna runt näset finns dessutom många lämningar efter lågteknisk järnframställning i form av blästbruk; ett hantverk som föregick industriell järnproduktion med mer än tusen år.
I Vattnäs finns en trösklada på Brunnsgården (även kallad Hvits) som daterats till år 1301. Det gör den till ett av de äldsta bevarade timmerhusen i Sverige. Mora socken uppges ha landets troligen största samling av medeltida timmerhus. Att gamla byggnad fortfarande står kvar beror delvis på realarvssystemet: timmerhus betraktades som lösöre och ärvdes av alla syskon, vilket gjorde att de togs om hand, flyttades och återanvändes generation efter generation snarare än att rivas.
.webp)
Tröskladan som har daterats till 1301 på Brunnsgården eller Hvits till höger i bilden. Till vänster syns gårdens loftbod. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Under slutet av 1800-talet växte trähäststillverkningen fram som en viktig bisyssla i byarna kring Östbygge fjärding. I Vattnäs var det soldaten och hästsnidaren Per Hvit som startade rörelsen på Brunnsgården. Han var född som Säbben Per Andersson i Bergkarlås 1861 och kom till Vattnäs 1884 efter giftermål med Säbben Karin Andersdotter.
I den gamla sidokammarstugan på gårdens östra sida inrättade han en välbevarad trähäststverkstad och hantverkstraditionen fördes sedan vidare till tre av parets sex barn: Anders, Karl och Maria Hvit. En trähäst tillverkad av familjen Hvit finns i dag i Dalarnas museums samlingar.
Trähäst som lär ha tillverkats av Hvits i Vattnäs, från Dalarnas museums samlingar. Hästen ingick förut i makarna Holsts trähästmuseum i Dala-Järna socken. DFK 0217-78. Foto: Fredrik Hegert, Dalarnas museum.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Vattnäs.