Nusnäs
Nusnäs är en komplex och vidsträckt klungby som ligger vid Siljans nordöstra strand i den östra delen av nuvarande Mora kommun. Byn ligger omkring 5 kilometer söder om Färnäs och en mil från tätorten. Nusnäsborna har länge varit kända för sitt hantverk; först var det framför allt olika typer av spånslöjd och korgtillverkning som man ägnade sig åt och från tidigt 1900-tal och framåt har dalahästtillverkningen sysselsatt många bybor.
Båthus längs Siljan. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Ortsnamn och äldre historia
Ortsnamnet Nusnäs kan komma från det dialektala ordet "hnuter" eller
"nuta", vilket ska betyda knöl eller knota. Det är möjligt att det syftar på det
breda näset där Nusnäs ligger. Det finns även ett antal platsnamn inom
byn, exempelvis Österrike som är en bydel med en skämtsam benämning som
syftar på det ostliga läget. Längre tillbaka i tiden kallades området för Öst-om
Diken.
Nissåkersvägen i Nusnäs. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Bystruktur och jordbrukslandskap
Bystruktur
Nusnäs är en komplex och vidsträckt klungby med flera äldre gårdsgrupper och gårdsklungor av varierande storlek. Klungorna skiljs i regel åt av områden med öppen och hävdad jordbruksmark, ett förhållande som bestått sedan
bondesamhällets tid.
Nusnäs största gårdsklunga ligger i byns västra del kring Nusnäs Bygata, Majsvägen, Sandviolsvägen, Kåsgatu, Båthusvägen, Kråkdalvägen
och Brändgatan. Bebyggelsen i detta område var ursprungligen indelad i två klungor, som genom nyetablering av gårdar efter storskiftet växte ihop. Några gårdar har även tillkommit i byns mer glest bebyggda södra delar efter storskiftet.
Gårdarna i byn följer i stort det äldre bygatusystemet och vissa historiska
tomtstrukturer. Det äldre vägnätet är idag asfalterat, och på många ställen
även breddat, men huvudstrukturerna kan kännas igen från 1840–talets storskifteskarta.
Den större vägen som leder genom Nusnäs är en avtagsväg från riksväg 70 i höjd med Fu. I centrala Nusnäs gör vägen en relativt skarp sväng för att sedan bölja mjukt vidare mot Färnäs genom den norra delen av byn. Under 1900–talet har byn delvis förtätats med småhus. Ett större samlat område med sådan bebyggelse finns i byns sydvästra del nära Siljan. Det förekommer som nämnt även en del äldre fritidshus och sportstugor i området närmast Siljan - samt en uppsjö av båthus från olika tider.
Jordbrukslandskap
Mellan de äldre gårdsklungorna och i byns utkanter finns fortfarande områden
med småbrutna jordbruksmarker i form av åker, äng och hage. På vissa
håll delas jordbruksmarken av äldre brukningsgränser i form av vallar, rösen
och diken som berättar om den äldre inägostrukturen i byn. Ett sådant
område, med trädbevuxna vallar som delar många små ägoytor, finns i byns
nordöstra delar. Den stora Budasmyren som tidigare dikats och uppodlats är
mycket karaktäristisk för Nusnäs. Området präglas fortfarande av en komplex
fastighetsindelning med långsmala tegar som i flera fall markeras genom diken
och vallar. Myren har använts för slåtter och senare även som en torvtäkt. Den
sistnämnda funktionen tycks ha avvecklats under 2000-talet. Budasmyren
innefattar fortfarande en ganska stor mängd timrade ängslador av varierande
ålder.
Nusnäs fäbodar
Nusnäs hade en omfattande fäboddrift, både på hemfäbodar nära byn och på mer avlägset belägna långfäbodar. Vid storskiftet på 1840-talet hade
Nusnäsbönderna fäbodställen i Risbodarne, Fudal, Nusnäs nybodar och
Bjönsbodarne. Efter storskiftet tillkom Tåtermyran, Fåsmyran och Lokmyran som nya fäbodar. En av Nusnäs långfäbodar var Kräkelbäcken som låg hela tio mil norr om Nusnäs, nära gränsen till Härjedalen. Fudal var den närmaste hemfäboden och beboddes långt in på hösten.
Bebyggelsens huvuddrag
Bebyggelsen i Nusnäs har en karaktär som är typisk för byarna i nuvarande
Mora kommun. Här finns i huvudsak äldre, lågmäld omålad eller faluröd
trähusbebyggelse som i sen tid kompletterats med vissa modernare inslag, däribland större bostadshus och ladugårdar från tiden kring sekelskiftet år 1900
samt modernistiska småhus från senare delar av 1900-talet. Byarnas generella
karaktär beskrivs mer ingående i rapporten Landskapets och bebyggelsens karaktär.
Lokala karaktärsdrag
Nusnäs är en stor by som ursprungligen bestod av flera åtskiljda gårdsklungor.
Dessa gårdsklungor har delvis kommit att växa samman till ett stort klungbyliknande konglomerat. I de äldre gårdsklungorna finns fortfarande många
bevarade äldre gårdar.
Många av de äldre gårdarna är kringbyggda med oregelbunden form eller
fyrkantsform. Det förekommer även att två gårdar är uppbyggda kring ett
enda gemensamt gårdstun, med bostadshus i form av dubbelstugor. På vissa
gårdar har bostadshusen och andra byggnader sammanförts till långa slutna
längor, vilket är ganska vanligt i Morabygden.
I de äldre delarna av byn finns välbevarade timmerhus som är flera hundra
år gamla. Några byggnader har daterats till medeltiden medan andra är från
1500-, 1600- och 1700-talen. Det är framför allt olika former av ekonomibyggnader som långsideshärbren, trösklador och loftbodar.
Vissa byggnader i Nusnäs har yttertak av så kallat hjärttegel, en slags variant
av formpressat tegel som bland annat tillverkades i Nittsjö i Rättvik.
Vid Siljans strand i den västra delen av Nusnäs finns mer än hundra båthus av varierande ålder med gavlarna ut mot vattnet. Strukturen med båthus sträcker sig flera kilometer och är en viktig beståndsdel i landskapsbilden vid Siljan. Strukturerna efter byns gamla ångbåtsbrygga finns fortfarande kvar, men har nu konverterats till pir/småbåtshamn.
I de västra delarna av Nusnäs, i relativt nära anslutning till vattnet, finns större sammanhängande områden med småhusbebyggelse som tillkommit under 1900-talets senare hälft eller under 2000-talet. Bebyggelseområdet i höjd med Yrjasveik är ett exempel på ett mycket symmetriskt planlagt och bostadsområde som bebyggdes under sent 1980-tal eller 1990-tal. Många av husen är i stort sett identiska, med likadan placering på tomten och gemensamma kulörer i ljusa pasteller.
Runt om i Nusnäs finns exempel på äldre och nyare dalaromantiska fritidshus.
Det förekommer både nytimrade byggnader och äldre timmerhus som
återanvänts på ny plats.
Dalahästtillverkning i Nusnäs. Källa: Digitalt museum.
Dalahäst tillverkad av Tysk Anders Gunnarsson (1863-1941) i Nusnäs. Källa: Digitalt museum.
Kulturhistoriska värden i Nusnäs
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Öppen och hävdad jordbruksmark.
- Odlingsrösen, vallar, diken och andra liknande spår efter det historiska jordbruket.
- Jordbrukslandskapet utbredning i förhållanden till den äldre bebyggelsens lägen i tätt samlade gårdsklungor. Ofta är gränsen mellan bebyggelse och hävdad mark tydlig i landskapet.
- Växtlighet som bär spår efter att ha nyttjats för den historiska djurhållningen, däribland kvarvarande ängsmarker, lövträd som har
hamlats eller lövrepats osv. - Budasmyren och Nusnäsängets karaktär av myrar som omvandlats
till ängsmarker genom utdikning. I förekommande fall öppen och
hävdad ängsmark i anslutning till dessa ytor. Den säregna fastighetsstrukturen med långsmala ägoytor på Budasmyren. - Kvarvarande ängslador.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Bygatusystemet som sammanlänkar de äldre gårdarna och byklungorna. I synnerhet sådana bygator som inte ännu har asfalterats.
- Gårdar som bevarats till sina respektive äldre lägen, från tiden innan
1870. - Bebyggelsens övergripande karaktär med låga grånade eller faluröda timmer- och trähus, vid tätt placerade kringbyggda gårdar som breder ut sig över ett stort geografiskt område.
- Timmerhus som bevarats med karaktär från medeltiden och de efterföljande århundrandena.
- Landskapsbilden där de äldre gårdarna är placerade i tydligt åtskilda klungor som skiljs av öppen och hävdad jordbruksmark, samt att de äldre gårdarna har likartad karaktär beträffande storlek och byggnadsbestånd.
- Tätt slutna bygaturum som bildas genom att gårdshusen står i, eller
nära gatulinjen. - Växtlighet med hög ålder i anslutning till äldre gårdar, däribland stora lövträd, vårdträd, fruktträd och bärbuskar.
- Avgränsningar mellan gårdar och omgivning i form av exempelvis
spjälstaket och gärdesgårdar.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande timmerstommar, med avseende
på bland annat stockar, stockunderreden på härbren, knutskallar,
hak, halsningar, gåtar, intimrade golv, skyddsristningar, bränningar,
märkningar, stocktrappor samt takkonstruktioner i form av mångåstak, laggtak och ryggåstak. Utformningen av dessa egenskaper är avgörande för att kunna utläsa och uppleva byggnadernas ålder och sammanhang. - Befintliga spår från den hantverksmässiga hanteringen av timret,
bland annat i form av stockar som bearbetats med skave samt ytor
som bearbetats genom sprätthuggning. - Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. - Befintliga kilsågade locklistpaneler samt äldre fasspontpaneler. Befintliga reveterade fasader samt detaljutformning och färgsättning beträffande reveterade fasader.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer så som band, draglås, stocklås, kammarlås, nycklar, gångjärn, stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus.
- Befintliga utformning beträffande farstukvistar och farstukurer.
- Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn och stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar.
- Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar, skåp- och tarrsängar, väggfasta bänkar, väggfasta hyllor samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Båthusen längs med Siljans strand. Äldre omålade båthus uppförda i timmer så väl som nyare båthus med rödfärgad brädpanel. Befintlig utformning beträffande plåttak på båthus, i form av pannplåt eller sinusplåt.
- Bevarade notskålar, det vill säga anordingar där noten (nätet) hängdes upp för att torka.
- Andra fiskerelaterade ting och föremål i kulturlandskapet kring Nusnäs.
- Byggnader som tidigare inrymt/inrymmer industriverksamheter samt bevarade äldre inventarier och maskiner i sådana byggnader.
Notdragning längs med Nusnäs stränder. Källa: Digitalt museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga stommar, former, volymer, fasadkompositioner och färgsättning.
- Befintlig utformning beträffande grundmurar av natursten, samt
grundstenar. Befintliga murverk av gjuthusteknik, lertegel eller
kalksandsten. - Befintliga fasader av liggande och stående fasspontpanel, samt locklistpanel och slätpanel.
- Befintliga fasadbundna listverk.
- Befintliga kontursågade och lövsågade snickeridetaljer.
- Befintliga dörrar och portar av trä, samt dörrkarmar och smidesdetaljer
så som band, gångjärn och stjärthakar. Befintliga paneler på äldre ytterdörrar till bostadshus. - Befintliga glasverandor, balkonger, glasbalkonger, farstukvistar och
farstukurer. - Befintliga träfönster, med avseende på karm samt båge med fasta
spröjs av trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterrutor, smidesdetaljer i form av hörnjärn, gångjärn, stjärthakar samt haspar. Befintliga fönsteromfattningar. - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel, äldre betongtegel, sinuskorrugerad plåt, skivtäckt plåt samt pannplåt.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång, exempelvis med kontursågade taksparrar.
- Befintliga skorstenar av lertegel eller kalksandsten samt spismurar
och kakelugnar interiört. - Befintliga skarpvinkliga stuprör.
- Befintliga väggfasta detaljer från tiden innan år 1930 interiört. Däribland listverk, innertak, trägolv, innerdörrar samt väggfasta skåp. Äldre målade ytor.
- Bebyggelsens övergripande karaktär med i huvudsak faluröda hus
som har yttertak av tvåkupiga lertegelpannor.
Ursprungliga och äldre detaljer och material av sådant slag som listas ovan bör endast bytas om de totalförstörts till följd av mekanisk eller biologisk åverkan. Vid byte av nyare tillkomna detaljer och material bör en utformning lika ursprunglig eftersträvas.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens befintliga stomme, form, volym, fasadkomposition och färgsättning.
- Grundmurar av natursten.
- Befintliga fasader av liggande fasspontpanel. Befintlig utformning beträffande linoljemålade ytor.
- Befintliga fasadbundna snickerier, exempelvis i form av listverk, fönster- och dörrfoder, kontursågade taktassar, takfotslister och vindskivor.
- Befintlig utformning beträffande svart bandtäckt plåttak.
- Befintliga fönster: befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä. Befintligt munblåst glas. Befintliga äldre beslag och andra liknande detaljer.
- Befintliga ytterdörrar och farstukurer.
- I förekommande fall bevarad fast inredning och detaljer interiört. Exempelvis i form av golv, innertak, väggpaneler, kakelugnar osv.
- Befintlig yttertrappa av älvdalskvartsit samt gångväg av älvdalskvartsit.
.webp)
Missionshuset på fastigheten Nusnäs 413:1. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadens stomme, form, volym, fasadkomposition och färgsättning.
- Grundmurar av natursten.
- Befintlig utformning beträffande fasader av liggande och stående fasspontpanel samt befintlig utformning beträffande listverk.
- Befintliga äldre träfönster, farstukvistar och ytterdörrar.
- Befintlig utformning beträffande vindskivor och takutsprång med konturerade taktassar.
- Befintlig äldre växtlighet i form av exempelvis den större lönnen framför skolan.
.webp)
Gamla skolan eller Stursköjlan, Nusnäs 402:3. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Byggnadernas befintliga former och volymer.
- Befintlig utformning beträffande fasader och färgsättning samt fasadkomposition.
- Befintliga äldre detaljer i form av exempelvis snickerier, fönster, ytterdörrar samt farstukvistar.
- Trädgårdsmiljöer med uthus, nyttoväxter, flaggstänger och spjälstaket.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande för byggnader som beskrivs i rapporten:
- Befintliga stommar, former, volymer, färgsättningar och fasadkompositioner.
- Byggnadernas befintliga läge på tomtmarken, med hus nära gatulinjen och trädgårdar mot kvarterens insidor.
- Befintlig utformning beträffande källarsocklar av puts eller betong.
- Befintlig utformning beträffande fasader av gult eller rött lertegel,
kalksandsten, locklistpanel, puts samt fibercement (ett alternativ till
eternit som inte innefattar asbest). - Befintlig utformning beträffande yttertak av lertegel och betongtegel
samt skorstenar av lertegel eller kalksandsten. - Befintliga äldre/ursprungliga fönster och dörrar samt fönsterluckor,
smidesvimplar, yttertrappor, farstukvistar, balkonger och balkongräcken och andra detaljer av smidesjärn. - Befintliga utomhusmiljöer med avseende på stenmurar, stensättningar av älvdalskvartsit, äldre bevarad växtlighet och fruktträd.
- Befintliga detaljer av ädelträ så som ek och teak invändigt och utvändigt.
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande:
- Befintlig utformning rörande entrépartiet med skylten som förkunnar idrottsplatsens namn.
- Idrottsplatsens funktion.
.webp)
Entré till Morängens idrottsplats invigd 1959. Nusnäs 412:1. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum
Följande egenskaper bedöms vara värdebärande för byggnader som beskrivs i rapporten:
- Byggnadernas befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
- Befintlig utformning beträffande lertegelpannor och betongtegelpannor som takmaterial.
- Befintliga kronskorstenar och skorstenar som liknar kronskorstenar.
- Befintliga två- och trelufts träfönster, äldre perspektivfönster och
blyspröjsade fönster med tillhörande fönsteromfattningar. Befintliga
fönsterluckor. - Befintliga trädörrar och sidolufter. Befintliga farstukvistar. Kontursågade stöd och svarvade hörnstolpar på farstukvistar och verandor.
- Befintlig karaktär beträffande exempelvis naturtomtmark med tallskog.
- Befintliga belysningsarmaturer.
- Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
- Befintliga staket och gärdesgårdar, samt portaler av knotvirke.
Nusnäs i kulturmiljökartan
I kulturmiljökartan hittar du byar, fäbodar och miljöer i tätorten som inventerats under arbetet med kulturmiljöunderlaget med information om olika tidsepoker och kulturhistoriska värden. (Om du klickar på den lilla fyrkanten uppe i vänster hörn på kartan får du upp kartan i helformat.)
I kartan går det att söka efter en specifik fastighet eller titta runt fritt. Genom att klicka på en fastighet kan du få upp information om den och länk till rapporter med fördjupad information. Här finns en mer utförlig beskrivning av hur kartan fungerar.
Klassificeringen i kartan är ett kunskapsunderlag utifrån expertutlåtande från Dalarnas museum och innebär att det finns en fördjupad kunskap om huset som är bra att känna till inför planerade förändringar. Klassificeringen saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan och prövning enligt plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av Kommunstyrelsen eller Miljö- och byggnadsnämnden.
Lokala historier
Nusnäsborna har kallats för Siljans storfiskare, vilket de många båthusen längs stranden vittnar om. Den viktigaste fångstmetoden var notfisket; ett gammalt sätt att dra not från land eller från båt efter sik och siklöja. Sedan 1981 anordnas SM i notdragning och de flesta segrande lagen har kommit från just Nusnäs. Längs strandkanten finns än i dag de så kallade notskålarna; anordningar där näten hängdes upp för torkning mellan fisketillfällena.
År 1920 började en ung man vid namn Grannas Anders Olsson tillverka trähästar i sin gårds bagarstuga. Två år senare, 1922, tog han steget och startade den organiserade dalahästtillverkningen i Nusnäs. Det han satte igång med växte med tiden till något av en folkrörelse. I dag finns två större dalahästfabriker i byn och de lockar besökare från hela världen. Men det hela började alltså i en bagarstuga – med ett par händer, lite spillvirke och en idé.
Innan Nusnäs blev känt för dalahästar var byn ett centrum för korgmakeri. Det hela började när en lärling från korgfabriken i grannbyn Fu, känd som Bengts Emil, började tillverka korgar hemma på gården runt 1919. Snart öppnade fler. Under 1930- och 40-talen etablerades korgmakeri efter korgmakeri, och år 1954 fanns inte mindre än sju korgfabriker i Nusnäs och tre i Fu. Sedan kom konkurrensen från billigare tillverkare utifrån, och industrin mattades av.
Nusnäs närmaste fäbod låg bara någon mil bort men den mest avlägsna av Nusnäs långfäbodar, Kräkelbäcken, låg hela tio mil norrut nära gränsen till Härjedalen. Dit for man med kreatur och husfolk under sommarhalvåret för att djuren skulle kunna beta ut skogsmarkerna medan åkrarna och ängarna hemma i byn fick vila och ge foder till vintern. Det var ett liv i rörelse där halva hushållet var på resande fot under flera månader i taget.
Vill du veta mer?
Du hittar fler bilder och detaljerade beskrivningar av kulturmiljöerna i den fullständiga rapporten för Nusnäs.